Dikter som lästes upp på Dramatens lunchpoesi den sjuttonde februari

Dikter som lästes upp på Dramatens lunchpoesi den sjuttonde februari

1


jag hoppade från en bro

och allting var blått

allting var blått

jag var inte längre lilla blå

stora blå

om jag dör hoppas jag du kommer på min begravning

om jag dör så kommer du också dö blir ett svar

som ger mig tröst

när jag dör i det stora blå

och om allting är kvar

de vidriga stormarna

som blåste ihjäl

min vilja till

att bli den jag ska bli

om någon hör

en sirensång

som låter

simma med mig

simma med mig

simma med mig

låt inte det lilla blå

sluka dig

snälla lyssna inte

på någon som

inte åker över

världshaven för dig

jag är här

jag är här

alltid och väntar på dig

 

 

2

hela havet stormar
stormar stormar stormar
en lek
där paniken bryter ut bland barn

havet är Där
distansen är
inte outhärdlig
inte som flygplansresor
och tågrälsen
och bussar som
aldrig stannar
– bara exakt när
alla passagerare vill av
när hela människomassan
stormar
ut

havet finns där
och barnen stormar in

några går förbi
och ser en
glittrande yta
ett fotografi
en fokuserad
men endimensionell minnesbild
av vädret vid havet

ingen vet någonting om havet
det spenderas
så mycket resurser
på vad som finns ovanför ytan
ingen vill veta
vad som finns
på botten
men alla vill åka till rymden
i rymden stormar det aldrig
det är i alla fall så de drömmer

 

 

3

havet havet är du där
speglas jag i ytan
säg mig bottnar jag där
säg mig är jag gjord för att sjunka
säg mig
säg mig något
havet havet! är du där!
är det här
jag blir trankil
äntligen?
nej jag har inte våldgästat vattensamlingar
jag har varit
bjuden in till festerna
konfetti i fula färger
det luktar inte gott här
hos mig
de säger att jag reflekterar rött
jag trodde jag var blå
jag trodde jag var blå
infernalisk närvaro och
ingen vill brinna upp i mig
havet havet lyssnar du på mig
jag står och skriker bland folk
så du måste lyssna snart
säg mig något
kan jag få se mig själv
var ärlig
säg något
som gör det enklare att gå på vatten

jag läste "natten som föregick denna dag"

jag läste "natten som föregick denna dag"

ett av genierna bakom kursen (sekten) hekseskolen har gett ut en bok. natten som föregick denna dag heter den, och min idol/supremewitch johanne lykke holm är författaren.

nedan följer lite jag skrev om att läsa den. jag tycker alla ska läsa den.

 

 

en fredagsmorgon läser jag natten som föregick denna dag, det är en bok skriven av johanne lykke holm.

jag har inget bra att markera sidor med så jag viker ner hörn, det är många hörn som blir nedvikta. ibland tänker jag, nu har jag ju vikt ett hörn på sidan bredvid så det behövs inte vikas ett till här, om jag inte tänker så skulle nog hela boken vara vikt.

 

en fredagsmorgon läser jag natten som föregick denna dag, det är en bok skriven om johanne lykke holm. den handlar om ett barn. det är ett barn som vet att hon är en marmorstaty bland gymnaster, ett barn som äcklas av sitt barnansikte. det är ett barn med mörker. det är ett barn som är en människa, stark och dålig. ful och olycklig. ett barn vars vän är en häst, barnet vet att det är en häst. ett barn som kanske bär kniv men som också har chokladpapper i fickan. 

en fredagsmorgon läser jag tills boken är slut och sedan bläddrar jag tillbaka och läser lite till. 

 

en fredagsmorgon har jag läst natten som föregick denna dag, det är en bok skriven av johanne lykke holm. jag håller i boken, jag har turen att ha ett signerat exemplar. jag vet att jag inte kommer låna ut den, om någon jag känner vill läsa får de faktiskt köpa en egen bok. jag tappade trisslotten jag köpte till johanne. 

Den här huden man täcks av, den är inte rädd!

Den här huden man täcks av, den är inte rädd!

har du sett avgrunden

jag önskar det var en vän

som andra vänner kommer avgrunden tillslut att försvinna

jag kommer nog bara bli den

 

har du sett mig

(såklart du inte har sett mig)

 

vissa spöken är bara mallar

man fyller i med vad man vill se

 

har du sett fåglarna

de har fula ansikten

men har du sett hur de flyger

 

jag tycker att jag är en fågel

på många sätt och vis

 

 

ibland fantiserar jag om att skottsalvor

landar på min hud men bara studsar av

jag vill bara höra ljudet och känna en liten sensation

 

ibland fantiserar jag om ett rum där alla är medvetslösa förutom jag

den bästa publiken

 

ibland fantiserar jag om att knäcka smalbenen

på de där superspinkiga tjejerna som ibland går framför mig

 

 

jag hoppas alla vackra människor brinner i helvetet

men överlever

och tvingas leva med brännskador

 

jag tänker ofta på att stoppa fingrar i tomma ögonhål

jag tänker ofta på det härliga

 

jag gillar att jag trodde själen var formad som lungor

jag såg reklam för halstabletter och trodde att själen flydde

som en lättnadens pust

 

avgrunden är en liten vrå

där du blir mer blyg

 

fåglar är som barn på många sätt

förutom att barn inte kan flyga

 

 

jag är det där spöket

mer kompromisslös kan jag inte bli

jag avskyr när människor tittar på mig som om vi hade kunnat vara vänner

jag avskyr när människor tittar på mig som om vi hade kunnat vara vänner

min favoritgrej med reality-serier är när
de absolut inte är där
för att skaffa några vänner

jag har valt att applicera samma
strategi i livet
det här är konceptet

livet går ut på att dö, snabbast vinner
livet går ut på att dö, jag kommer dö först
och coolast av alla

ibland kanske någon suckar bekymrat
eller uttrycker någon slags oro
men det är då jag lägger en hand på axeln
och säger,

jag är inte här för att skaffa några vänner.

Ögats poesi

Ögats poesi

ÖGATS POESI: jag läste lite poesi med ögon som tema för att skriva en essä till populär poesi men blev aldrig klar.

 

ögat betraktar, men vi har två

ögon ser

jag avläser raderna, jag uppfattar att ett öga är ett ägg är ett kön är en mun är en besvärjelse är religion är kärlek är erotik är rädsla är identitet

ett öga är aldrig ett öga men det är alltid ett öga.

ett öga kan äta dig, jag har hört meningen ”äta upp någon med ögonen” eller kanske ”sluka någon med blicken” från människor i vardagliga sammanhang, man äter någon man finner attraktiv. det är vardagens kannibalism och den utförs med ögonen, inte munnen

ögon kan vara hungriga, och jag vet inte varför.

ögat är våldsamt,

ögat är hela kroppen.

 

i ögats poesi är miraklet de slutna ögonen, blindhet

rut hillarp skriver i drottningen

"allt febrigare väntar hon undret

dina slutna ögon"

gunnar ekelöf skriver i smekning

"ögats läppar sluter sig ögats kärna för att kyssa mörkrets rum"

de öppna ögonen talar om vem människan som huserar globerna egentligen är

det är därför ögon är farliga, de slutna ögonen abdikerar sig till poeterna, kropparna blir tillgängliga när man får beskåda utan att beskådas.

 

i det slutna ögat vilar drömmar, i det öppna vilar haven

ett öga kan vara hungrigt, men aldrig matas.

i drömmar är ögon slutna men inombords är globarna vid liv

som i ett hamsterhjul springer de inuti ögonlocken och avläser

vad du såg på tv för några timmar sen i en ny regi.

 

ögat existerar för att uppfatta ljus, georges bataille skriver i en dikt att hans ögon är som grisar och återigen uppstår det kannibalistiska i ögon som är svultna,

ögonen gör det inte munnarna törs.

ögonen är grisarna som sägs vara renliga djur.

 

jag tänker på att vara uppriktig och ärlig, en akt som kräver ljud

men som sällan sker. ögat är det liminala utrymmet mellan tanke och ord.

en visualisering som förhindrar rörelse.

 

ögonen är själens fönster säger några,

men ögonhål är skallens avgrund

så är det bara.