FINANSKRIS v.22 - DAVID JANOUCH

jaa! nu är det finanskris igen! välkommen
idag publicerar vi en långdikt som heter prag och den handlar om prag eller den handlar faktiskt inte jättemycket om prag? den utspelar sig i prag, någon dag! den är skriven av david janouch. ta en välbehövlig skuggpaus och läs!
skicka in dikter till clara.olausson@hotmail.se om ni vill medverka i finanskris! ser fram emot det

Prag

Min första utskällning fick jag  
när jag hälsade på mina morföräldrar  
i Prag påsken 2005
De hade en stor lägenhet där  
precis intill Vaclavplatsen
där män stod i röda sammetskostymer  
och sålde kvinnor  
gatlyktorna  
var en blandning av kemtvättsdoft  
och lukten av friterad kyckling,  
duvorna sprängdes som raketer  
när männen viftade efter dem med sina diamantprydda käppar  
Ibland försökte de sträcka fram sina händer mot mig,  
Jag gav dem aldrig min
och de skrattade sina hemlösa skratt,  
som som
som
som
som om det egentligen var dem som dissat mig
och inte tvärt om
Runtom Vaclavplatsen
fanns det hotfulla mässingsskyltar  
på ett språk som jag inte förstod
och jag hade nyss lärt mig läsa 

Men min första utskällning fick jag i alla fall då 
Bland alla de breda böckerna,  
det fanns papper och porslin överallt,  
i köket fanns det kastruller från Ikea  
och dricksglas från SAS  
som min morfar, kärnfysikern  
hade tagit under sina flygresor mellan  
Sverige, Ukraina och Tjeckien, 
Mamma lärde mig
att tjecker var ett tjuvaktigt folk,  
att det inte fanns någonting att göra åt det,  
och eftersom tjeckiskt blod fanns i hennes familj,  
fick hon säga så,  
dessutom är Prag en så vacker stad,  
så allt kompenseras,  
Karlsbron är så skön, 
så tjeckerna behöver inte bevisa någonting

Men
I alla fall
Det var inte på champs-elyssées
och det var inte i en äppelvik
Inte i en grön lund
Det var inte på en junimorgon
eller på en julafton
Det var inte av en rektor
på en skolexpedition
Och det var inte av en spårvagnskonduktör
som jag fick min första utskällning
Och även om
jag skulle få alla de där andra utskällningarna
Så var den första av min morfar
Påsken 2005 i Prag

Den kom efter middagen
Vi hade ätit kotletki, 
Ett slags ryska små köttbiffar
Man åt dem med  
skysås  
och kokt potatis,  
grönsallad  
och kolsyrat vatten i blå plastflaskor som man köpte på Lidl
I Sverige sparades alla flaskor för att pantas sedan,  
men i Tjeckien kunde man inte panta,  
morfar visade mig och min bror hur  
man skulle pressa samman flaskan så den blev så liten som möjligt,  
sedan lade man den i en påse  
i den lilla mysiga organiserade världen  
som fanns i skåpet under diskhon
Vi hade te på kvällen
och morfar skulle ta sig ett glas kolsyrat vatten,  
men när han skulle skruva upp korken  
upptäckte han att han inte behövde skruva,  
utan bara lyfta  
Och när han hällde vattnet i glaset så  
fräste det inte ett dugg.  

Han tittade på mig,  
hans ögon förklarade  
att jag hade spolierat vattnet.  
Sedan kom utskällningen,  
som ledde till förklaringen,  
som ledde till lektionen
Varken jag eller min bror  
fick titta på tjeckisk barn-tv som vi hade gjort varje kväll innan
Men det gjorde inte så mycket
inte för mig i alla fall
Min bror hade varit hos våra morföräldrar i Prag fler gånger än mig
och han kunde bättre tjeckiska
Så han blev ganska ledsen
Senare på natten
Låg jag i det hotfulla rummet med böckerna
Jag undrade varför det var hotfullt
Kanske för att jag nyss lärt mig erövra böckernas värld,  
och sedan fick jag känna mig som en hjälplös och korkad bebis igen,  
därför att jag inte kunde avkoda alla de där  
sidorna, pärmarna, titlarna
jag tänkte på utskällningen
likt snabbmatskedjor som  
förökar sig i en stad,  
eller som en ny ö som kommer frustande och  
rykande ur vattnet kommer de nya tiderna  
innan man förstått det, 
de kommer aldrig och  
smeker fram tillvaron medhårs
De kommer aldrig som små blänkande djurhuvuden ur vattnet,  
stillsamt och avvaktande, 
de frustar ur det mörka kalla vattnet som gigantiska ryska u-båtar 

Clara Olausson
FINANSKRIS v.19 - EMILIA HASSELQUIST LANGEFORS

i veckans finanskris publicerar vi emilia hasselquist langefors! ifall ni är besökare av lovestory sen innan kanske ni vet att hon är kulturredaktör, ifall ni gillar konst kanske ni vet att hon är ena halvan av instagramkontot konstkvinnor. en ambitiös tös som jag kallar dom! men idag fokuserar vi på poesin emilia skriver, och vi får ett utdrag ur projektet som hon just nu kallar för "samhällslessen". finanskris är inte lessna över att få läsa det här ska vi då säga.
sen vill jag också passa på att berätta att jag ALLTID är intresserad av att få textbidrag, så mejla gärna till mig: clara.olausson@hotmail.se

utdrag ur samhällslessen

jag vill
vara r
en ren
t prakt
iskt ja
g   vill
v a ra
p ra k
t i skt
r e  n 

Jag  iakttar  bilderna av  min  röst  i  hjärnan
Jag  iakttar  bilderna  av  hur årstider  ändrar
platser och mig: väntan, vård, somnad, tröst.

Längtan har sitt våld i bröstkorgen under revbenen där det stundom klämtar av elektricitet
den vältrar sig där, den tynger där, den väger världens allt förgånget och allt bestående sp
ottar ut i varje kapillär en ilande smärta. En saknad efter något som aldrig funnits. Längtan
är att sakna något som aldrig funnits en. Längtan är en saknad i futurum. Saknad  är en ur
holkad längtan, en längtan i  preteritum; uppskavda  sorgsna preteritum.  Jag går en runda
över rullstensåsen och tänker mkt på neandertalare som en symbol för längtan och rädslan. 

Mänskor säger ibland att de är besvikna på att livet
inte var mer. Det förstår jag inte. Livet har väl aldrig
lovat dig nåt snorunge. Ingen har sagt att livet ska
vara något särskilt. I besvikelsen ligger en förväntan,
en förhoppning. Jag har inga förväntningar på livet

det är därför jag
finns kvar som
ett litet frö här
å andra sidan
är jag övertygad
om att det som
håller en vid
liv är hungern:

det är för att man hungrar som
man   fortfarande   är   vid   liv

hortensiorna i prästgårdens bakgård
liknar avhuggna barnahuvuden  som
nyfiket spejar mot vägen där bilar kör
förbi lite för fort trots  varningsskyltar

Världen ligger tung
uppå mig och anda
s i  mitt  öra så  det
skälver genom min
märgs blommande
dräkt   av  grönska
inte  ens det skele
ttära   undgår  sm
inkningsritualerna
Världen    rör   vid
mig   så   som  en
våldtäkt       utförs 

Midnattsmässingen blänker säreget som osäkrade pistolers munnar
jag håller batterier som små läckande  smycken i nävarna.  Det vita
som rinner  ur dem när de blivit gamla och  farliga och   jag smörjer
mig idogt i det som en hudkräm  för jag vill frätas in till någon slags
kärna, ja,  slipas in till  det äkta, ursprungliga, förbi  alla lager,  in till
den riktiga huden  om vi ska  säga det så, ja in till huden innan hud
en in till  huden bakom lager  bakom friktion bakom  bra eller dåligt
batterisyra över hela  mig för att komma  in till den  jag verkligen är

om jag
nu   är
någon
ö v e r
huvud
ta ge t

jag har flygfän melerade under mina ögonlock
för jag har legat om nätter med skärmen  mot
blicken, högsta  ljusstyrkans  grälla, inte orkat
vifta bort deras svärmande rörelser mot ljuset

min rygg luktar blod
den blöder inte den
bara luktar så.  jag
värmer mina  händ
er mot den.  jag st
oppar     händerna
innanför   trosorna
och    värmer   mig
på  skammen   där

frånstött av tydliga morgnar och upprymda kyrksalar
ditsatt av sorgen  som lindrar den  uppburna  ilskan
på bussen stiger  någon  med beauty drogögon och
från hennes hörlurar drar ett svagt melodiskt trumm
ande fram, det påminner om att blunda vid stranden

det påminner om en känsla av förtrolighet, en ljummen sirapströg klang som dras likt stråkar över livets gränder och det innanmäte hos
en tanke när den blir affektfull insikt, jag menar grottor som har tänt allt fluorescerande och bortgångna som har rest sig ur sin grav
jag menar frön som himlen tagit om hand och läppjat på så blåsten kan få sprida veckans rön i världen, sprida latest news i vinden 

jag tänker på mig själv som en ung charad
eller som en  sprucken läpp   (inte efter ett
slagsmål utan efter   en  lång  lång  vinter)
jag  tänker  på   mig  själv  i förhållande till
Elsa Beskows kung Bore och gumman Tö

det molnas på fronten
och stävjar   ett  långt
lopp ut  i  vildmarkens
parker   och   lyckans
parader,  det ölas och
snurras   och    invigs

isen över vägen lejer släta moln i dovt fördärv
jag skriver i docs att jag är kär i kyssarna som
smakar suröl och att det värsta jag vet är att
älskas för den jag är. isen slipar synen ner i
solens grämda reflektioner, och tanken är en
glänta i en igenslammad ödesskog, en öppn
ing i en ungdoms löpande känslotrådsnystan

världen rör vid mig så som en våldtäkt
utförd   rituellt    ceremoniellt   uppstyrt
den  värld  som  rör   mig  gör det med
samma  oädla  ömhet  samma   planer
ade touch  som  alla  män med händer
en utförd våldtäkt vilar över världen här

det decemberdis som ljuger sig in i aprilsmogen följer
mig till bussen går i grunda  antaganden  om  glädjen
jag vill lycklig se på  stan i lights  på stad i ljus  på city
ljusen men det dunklar svämmar  över av mörker och
jag  blundar  för  att inbilla  mig  en  annan vy  med lä 


nu tänker jag stort
Jag ska  älska  allt
Och   världen  ska
aldrig  få  röra mig
 

Clara Olausson
FINANSKRIS v.18 - MARIA BODIN

idag åker vi tillbaka till 1300-talet! skoja, man kan inte resa i tiden (än??)
men man kan skriva dikter som svarar till andra diktare från andra tider, och det är ju typ som att resa i tiden, om man har jäääääääääääääääääääättemycket fantasi. vi bjuder på dikter av maria bodin, som svarar den hinduiske diktaren vidyapati. wow!! 
maria har tagit emot anders frostensson-stiftelsens psalmstipendium, hon studerar religion och litteraturvetenskap vid stockholms universitet och vill även säga att "10TAL inte vet vad återförtrollning fucking innebär". 
LÄS OCH NJUT!


Abakus eller Radha räknar

 

1

Där är den enda, den ensamma månen
och sedan månen
som med sin gloria
omstrålar Shivas krona.

Bara en måne på himlen
Men hos dig tre – så säger du.
Stämmer det?
Jag skulle själv vilja räkna mina månar
Jag skulle vilja skjuta en och en åt sidan på sin tråd
Bröstens månar, bröstvårtornas,
mitt ansiktes och ögonens
och pärlorna som trillar
ur den lösa sammetspåse som är
min mun.

2

Låt min klänning vara, älskade vän.
Jag försäkrar att den inte döljer någon glädjens rikedom.
Bara glänsande luft,
som spindelväven i en grenklyka.
Men jag ska leta var jag går.
Jag ska glänta på himlen och jorden.
Skilja dom åt så träden hänger
från sina fästen i molnen
som slamsor, slemtrådar.
Glida med handen
över Vintergatans veck
knottriga av stjärnor.
På rymdens blå hud
söker jag en blodfylld fästing.

Clara Olausson
FINANSKRIS v.17 - MAI IVFJÄLL

idag presenterar vi mai ivfjäll och ett utdrag ur hennes projekt 57577etc. det är dikter skrivna i tanka-form som undersöker kronisk sjukdom och tvåspråkighet. som mai skrivit på sin tumblr "a tanka poem a day keeps the abyss at bay". jag tycker själv mais dikter är överraskande och lika vackra som makabra, alltid intressanta att läsa. mai är publicerad i ett flertal tidsskrifter som ordkonst och provins men också i amerikanska och brittiska tiddskrifter som american chordata, grimoire och hotdog. nu även här på finanskris! läs och njut.
vill du också vara med i finanskris? mejla mig på clara.olausson@hotmail.se
 


utdrag ur 57577
 

ACNE ARCHIVE

huden 

blommar        konstellationer 

bleka 

stjärnor       ett levande arkiv 

fruktbart     svullet underverk 

 
 
FEJKNUCKA

sex 

rinner ur mig 

erotiken 

av döda blommor 

någon sorts suck 

 

PHOEBE, MONICA & RACHEL

kroppen är en bivack 

ett tillfälligt vindskydd        kosmos 

återkallar oss 

men vi vill beröra tills 

vi inte orkar längre 

  

VILDHJÄRNA DRÖJER

blött 

magnoliaträd 

droppar 

minnen  efterregns- 

spökdop 

  

DIN FRAGMENTERADE FLYKT

om jag doppar dig 

i en pool 

av loka likes too much 

vad blir vi

salome anmodas

 

VILDHÄSTAR FINNS INTE MER

alla kroppar 

jag kunde ha varit 

jordbunden medan 

du drömmer               hur mycket

rosa orkar en dikt 

 

BLOMBLAD ÅDRORNA

mitt kön är ungmö 

min kropp är ett smultronställe 

honungssuck                   kalla 

mig persefone        som om 

vinterns  grepp  hade  mening
 

Clara Olausson
FINANSKRIS v.16 - Johan Attfors

VÄLKOMNA TILLBAKA! äntligen!
finanskris har vilat upp sig för att komma tillbaka bättre än någonsin, och det går inte utan er hjälp - så mejla era texter/idéer/förslag till clara.olausson@hotmail.se

VECKANS TEXT! handlar om heroin och språkbarriärer och är skriven av Johan Attfors.
en poet bosatt i stockholm som förutom med den här texten, även är aktuell i det senaste numret av Ordkonst och den fräscha nya tidsskriften L'amour la mort. på onsdag kan du höra honom läsa på taverna brillo när Ett fint kritiskt öga #3 äger rum, andra som medverkar är t.ex superaktuella Hanna Rajs Lundström och Tone Schunnesson - det vill man inte missa!
 


EN DIKT SOM HANDLAR OM ATT JAG
INTE FÖRSTÅR DANSKA SÅ BRA

Jag och min kursare Josef gjorde ett oannonserat studiebesök 

på ”fixelancen” i Köpenhamn, det är ett slags husbil där man kan 

ge sig själv en spruta medan en sjuksköterska kollar så man inte dör. 

Fixelancen betyder alltså fix-ambulansen på danska 

men den körde inte runt med folk som behövde få en fix utan stod 

parkerad bakom en tegelmur i Vesterbro. 

Det här var innan jag hade upptäckt Thåström på riktigt 

men Josef hade upplyst mig om kvarterets rykte och 

kvällen innan hade vi nästan krockat med en kille 

som kom rusande ner för Istedgade med mord i blicken. 

Hursomhelst gick vi rakt på fixelancen där den stod parkerad 

när vi var på väg till köttbyn för att äta middag, 

alltså vi gick inte in i den rent fysiskt men 

vi hittade den utan att leta, jag tänker det är så 

det går till när man behöver en langare i en ny stad 

man går bara rakt framåt och är egentligen på väg mot något annat 

så står han där helt plötsligt, eller hon. Men till fixelancen måste man 

ha med sitt ”stof” själv, det är inte som på heroinkliniken 

Valmuen som vi besökte dagen efter, 

där fick man hämta ut heroinet på recept tre gånger 

om dagen och kunde spruta i sig det vid små 

avskärmade bänkar som påminde om dragskåpen i kemisalen 

på gymnasiet, bara man inte var för påverkad när man kom dit, 

sjuksköterskorna hade en sexgradig skala så de kunde se 

hur nära man var att falla ihop. 

Valmuen betyder alltså Vallmo-kliniken och jag tyckte det var vackert 

att de hade dekorerat korridorerna med siluetter av vallmofält. 

Hursomhelst lyste en grön lampa på fixelancens baksida. 

 

Jag tyckte det skulle passat bättre med en röd lampa 

men vi antog att det betydde att det var ledigt därinne 

så Josef knackade på och jag stod bredvid med mitt 

mest vinnande leende. 

En kvinna öppnade och sa något på danska. Det lät inte avvisande 

så vi gick uppför trappan och in men det visade sig att det inte var 

tomt därinne och viss förvirring uppstod när vi försökte förklara 

för de två sjuksköterskorna att vi inte kom för att skjuta smack, 

eller vad det nu kan heta på danskt gatuslang, 

utan att vi bara var intresserade av verksamheten. 

Samtidigt satt en tredje kvinna på en stol. Det fanns fyra 

platser där bak, en i varje hörn och till varje plats 

fanns kanyler och bomull och annat. 

Tre platser var alltså lediga, 

det var därför den gröna lampan lyste på utsidan, 

men på den fjärde satt en kvinna med tröjärmen uppkavlad, 

jackan på stolen bredvid och en röd tourniquet om armen, 

en likadan som de man använder i svensk sjukvård och jag såg henne 

inte ordentligt när hon hälsade för det var ganska trångt därinne. 

 

Men ganska snart förstod sjuksköterskan som hade släppt in oss 

att vi i alla fall inte hade kommit för att skjuta smack, 

eller vad det nu kan heta på danskt gatuslang. 

Hon tog med oss till ett rum längre in bakom en skjutdörr så att 

den tredje kvinnan kunde få fortsätta med sin business ifred och 

jag vet inte varför jag beskriver det här så detaljerat men när 

vi var i det inre rummet alla tre fick jag nästan panik, 

ett slags klaustrofobi men inte av det trånga utrymmet 

där vi var instängda jag och Josef och sjuksköterskan som hade 

släppt in oss 

utan för att jag insåg att jag inte förstår danska så bra 

när någon försöker prata med mig. Sjuksköterskan hade börjat 

berätta om fixelancen, det märktes att hon brann för sitt jobb 

men jag förstod nästan inte ett enda ord av vad hon sa till oss. 

Jag svettades också 

i min tjocka vinterjacka, det var varmt och trångt 

och jag kände att vi hade trängt oss på. Vi hade ju inget där 

att göra egentligen och jag ville gottgöra det på något sätt, 

sjuksköterskan var så vänlig och tillmötesgående och jag ville 

inte ta emot allt det utan att ge någonting tillbaka, jag ville 

ställa intresserade och insatta frågor, komma med relevanta 

kommentarer, visa att jag lyssnade och tog in vad hon sa. 

Samtidigt ville jag nog också visa att vi inte var som 

turisterna därute 

som skulle till köttbyn, utan att vi hade kommit i ett seriöst syfte 

 

men jag hängde inte med alls 

jag kunde inte fråga Josef heller 

det gick för fort och jag förstod inte 

vad hon sa och det enda jag kunde höra 

var en röst i mitt eget huvud som upprepade 

det enda ordet på danska som jag kunde komma på 

 

det är godt / godt / godt. 

Clara Olausson
FINANSKRIS v.52 - IVAN JOHANSSON

VÄLKOMMEN TILL FINANSKRIS! sveriges fräschaste poesiblogg
år 2017 går mot sitt slut men vem bryr sig? det är bara slutet på ett kalenderår, att tiden går är inget nytt och det borde inte vara så mycket spektakel kring det. den här veckan publicerar FINANSKRIS den fantastiska dikten dog whore av ivan johansson. ett tal som är ensamt och slöddrigt och undrar hur man ens träffar folk, jag älskar det, och det borde ni också göra.
vill du också bidra till FINANSKRIS? mejla mig på clara.olausson@hotmail.se

dog whore

i’m a dog whore, skre Tone på story
vind draget från ett stadigt ryck i en
enda stor fläta jag är, också hund hora

jag ville bara försvinna efter 24 timmar
det var för att bli internet kända som vi
lät våra besvikna pappors miner
lysa igenom

för mej är ett liv utan någon “virtuell
verklighet” inte värt att leva, skrev Alix
henriol innan hennes liv slutade mitt
började

slöt ögonen se bakom dem sonics kuk
jag är tretton år jag är socker beroen-
de han är 15 år heh 

svaga brisen från upploppet sträcker sej
lilla leendet av tänka snart utomkropp
såhär:
kiki kannibal sa liksom hur knyter man
 
an till folk. hur träffar man ens folk
rolling stone sa själ sugande upp
trädande de menade “livet”,hennes

okej
okej såhöär    
i’m a dog whore
som ville bara vinna frigjordheten stirri
den i vitögat på forum väggen riktigt
lägg upp gifta med the hedge hog ur
livet som och bli vuxen!!!

livet som spray som lämna atmosfären
o förstörda den,carl joham de geer bör
ge sin konstnärslön till Merima Brkovic

att män får betalt för finnas i verkligh
det finns inget av värde kvar att hämta
där fattar ni väl, en dag kommer ni lyfta
era blickar
och urskilja våra kroppar i led-diset
 

Clara Olausson
FINANSKRIS v.51 - JULSPECIAL MED SURRET

VÄLKOMMEN TILL FINANSKRIS! sveriges fräschaste poesiblogg
det är dan före dan före dopparedan! eller nåt! den här veckan bjuder FINANSKRIS på en kär återkomst. kollektivet SURRET har skrivit ihop några tjusiga rader om julen. vad handlar julen om egentligen? ingen vet! kanske var de tre vise männen begynnelsen av secret santa!
 hoppas ni har varit snälla i år och glöm inte att mejla mig på clara.olausson@hotmail.se om ni vill bidra till FINANSKRIS

SURRETS JULDIKT ELLER “en kollektiv ansträngning till att svettas lika mycket som tomtefar under julklappsutdelningen”
 

de tre vise männen var begynnelsen av secret santa,
köp mig en ansiktsmassage, köp mig en helkroppsmassage,
nej jag ändrade mig
snälla köp mig ett ansikte och en helkropp

så länge det finns en rödmålad vagn med coca colas logga
i stockholms tunnelbana, så förtjänar inte världen
världens undergång
(den finns bara under julen)
jag vill älska kapitalismen anonymt
du vill älska den explicit och publicera bilder på alla inslagna presenter
på alla upprivna presenter

jag tycker att mariah carey hade rätt i att göra en film av
all i want for christmas is you
imdb ger den 5.4
jag säger: ge den en oscar

julen handlar inte om att raska över isen eller fasta fram till påska
den handlar om att att fastna under isen och presentera sitt lik på påska

jesus dog för synden och föddes utan den
vsg för insikt
 

Clara Olausson
FINANSKRIS v.50 - ELIN FORSBERG

VÄLKOMMEN TILL FINANSKRIS! sveriges fräschaste poesiblogg
den här veckan har jag den ljuva äran att presentera ett utdrag ur ett längre diktverk vid namn HUDEN OCH DAGEN TILL AVSKÄRA, av elin forsberg. jag tycker om alla dikter som handlar om våld gentemot kroppar och det här är inget undantag. det är min stora önskan att folk drabbas av fruktansvärda hudproblem efter den här läsningen, bara för skojs skull. 
vill du bidra till finanskris? mejla mig på clara.olausson@hotmail.se direkt!
 

FYRA STYCKEN UR “HUDEN OCH DAGEN TILL AVSKÄRA”
 

I.
apparition är ett vidrigt koncept
inga vidriga koncept gynnar de vidriga själva

jag tror inte att de vackra vill dö
osynligheten gynnar inte dem

vill man vara fin får man lida pin
är en semafor för de vackra

är man fin får man endast lida pin
i den exteriört bortkopplade anonymiteten


II.
tystnaden är någonting att leka med
en brutalt riskabel allvarslek

jag snortar tystnader som amfetamin
som en nervsvagt stimulerande betingning

om man är vad man äter
skulle jag äta upp alla vackra människor i världen
o köpa en selfiestick

III.
jag vill adoptera alla små o fula tatueringar
jag vill adoptera alla stora o fula hudar

alla som tvingas att oönskat leva med sin ångerfulla förmyndare
jag kan nästan känna deras ensamhet

jag kan nästan känna ensamheten de bär på
jag kan nästan känna det på hudarna som deras förmyndare bär på

IV.

dagen till avskära
beskär bort den ur instagrambilden
man såg dagens hudproblem i den 

dag är verkligen ett konstigt namn

jag känner ingen som heter dag
men jag känner på mig att alla dagar är cyniskt tidsödande
 

Clara Olausson
FINANSKRIS v. 48 - AXEL ÖSTMAN

VÄLKOMMEN TILL FINANSKRIS! sveriges fräschaste poesiblogg
svenska akademien har varit ämnet för nyhetsdebatter på sistone. såklart vill FINANSKRIS också vara i tiden, därför publicerar vi idag stol nr 17 av axel östman. en dikt om horace engdahls maginnehåll, en dikt med uppgift att fördärva heteronormer. genialiskt! läs, begrunda och framförallt - beundra!!
vill du bidra till finanskris? mejla mig på clara.olausson@hotmail.se

stol nr 17

jag vill ha en stol i svenska akademin
jag vill sprätta upp magen på Horace Engdahl
jag vill se de middagar han ätit på Riche
simma ut över den antika schäslongen
en sönderfrätt pilgrimsmussla
för varje homosexuell författare
de aldrig givit ett erkännande
 
jag vill förenas i den absoluta intimiteten  
med en annan man
jag vill dela en kroppshydda
jag vill sy ihop våra organ
jag vill att vi avlider till följd av bristande blodtillförsel
jag vill att vårt gemensamma lik  
hängs upp likt Jesus på korset  
framför Socialstyrelsens kontor
på Rålambsvägen 13
 
jag vill lagstadga samkönat sex
jag vill hjärntvätta samtliga hypermaskulina hockeykillar från min uppväxt  
jag vill se dem förälska sig i en stereotyp bög
jag vill att staten kräver känslomässig lydnad  
endast i det här fallet
jag vill förvandla heterosexualitet till ett bleknat minne
om detta må vi berätta kommer man att säga
om denna heterosexualitet må vi berätta
 

Clara Olausson
FINANSKRIS v.47 - ELIN BENGTSSON

VÄLKOMMEN TILL FINANSKRIS, sveriges fräschaste poesiblogg
den här veckan presenterar vi en meny ifrån Sturehof som Elin Bengtsson arrangerat. en explosion för smaklökarna!!! garanterad borgerlig njutning! en dikt som lämnar en härlig eftersmak i munnen. nu är det fredag, nu är det löning, här är sturehof, SKÅL!
vill du också bidra till finanskris? mejla mig på clara.olausson@hotmail.se

Sturehof

MENY ((serveras endast till hela sällskapet))
 950:-
(tip not included)

Friterad bläckfisk från Skagerack, svart aioli och citron
tuggar grå fradga
på hoFet är skaldjuren dödliga
dödligt läckra

2x havskräfta,
1x näve räkor,
En bit snökrabba

5x självförakt, slaskhinken i ett hörn
sturehof har inte hörn, jobbar inte med vinklar
alltså ett tillstånd av icke-existens (bortdimensionerad)


1x Fine de claire No:3
1x Speciale de Boudeuse No:5

det går inte att nöja sig när man väl börjat
en väldresserad dödssynd

2x Speciale de Boudeuse No:5
Halstrad dykfångad pilgrimsmussla från Hitra, bagnolitryffel och karamelliserad grädde

de med dykcert har en vag kosthållning
bara havets frukter tilltalar livförsäkrade smaklökar
alla på sturehof har dykcert
också stämningen är karamelliserad

Tartar på cognacflamberad oxfilé från Linköping, sikrom, pepparrotskräm och friterad schalottenlök
Anklever au torchon, brioche, äppelkompott, hasselnötter och krasse

s'il vous plaît
när ska sturehof börja med drive-thru?
ett koncept för kapitalistkonässörer i farten
aldrig tumma på kvalité
merci beaucoup mon ami
vita förkläden är här för oss!

Coupe Colonel
(citronsorbet med vodka)

för de som kan köra ett fordon med lite alkohol i kroppen
självkontroll flyter i det blåa blodet
alla med dykcert har självkontroll
sturehof är nya vodkabilen
tre på speed dial


2009 Pol Roger, Blanc de Blancs  12cl
firar på våning på narvavägen
visslar efter servitris
levern är inte kall- den är utsökt!
får jag bli din lilla kissemiss?

1990 Ch. Climens, 1:er Cru, Barsac (Sauternes) (Fr.)
fråga för komplett vinlista
 

Clara OlaussonComment
FINANSKRIS v. 46 NICOLE NILOFAR SEPEHRI

VÄLKOMMEN TILL FINANSKRIS! sveriges fräschaste poesiblogg.
den här veckan har jag äran att presentera utsökt poesi från Nicole Nilofar Sepehri.
poesin är lättantändlig, nära inpå, poesin är inte rädd eller ängslig. den är “nästan som ett krigsrop”. finanskris publicerar två dikter, och det finns mer att läsa av henne här.
hon är även en admin i facebookgruppen “Skrivgäris” och vill gärna välkomna nya medlemmar, så gå med!
vill du bidra till finanskris? mejla mig på clara.olausson@hotmail.se

2 - untitled project

helvetet var en plats för oss skrek de
men det gjorde oss ingenting
hanine och jag trivdes i värmen
även om huden föll isär
log vi från öra till öra
vi plockade frukt
vi dansade medan vi ryckte äpplen från deras träd
syrligt, sött, som du vill
en rutten mango faller ner till marken och spricker
en orange sörja har klibbat sig fast i marken
hanine börjar bygga sin nästa tavla
av den ruttna mangon och äpplets kärnor
jag skrattar för i sverige är allt konst
men i helvetet har vi
standard

8 - drottningen

ett blåbär mellan fingertopparna
håller det hårt och stirrar på mig själv i spegeln
iklädd en baddräkt med citroner på
de är deformerade för jag
drack för många öl förra månaden

nu spricker det
saften springer iväg från sitt hem
köttet ger upp och faller ner mot tummen
fem citroner har nu blåa nästan lila fläckar
lyssnar som förhäxat på jazz och springer runt
måla mig med blåbär om du vill
jag finns här och är din canvas för idag
allt som oftast är det jag
som segrar 

har krigat mig igenom skogar
fyllda av ruttna bär och löv
med fel färg 

men nu är jag här och jag erövrade skogen
den behövs inte längre
nu har jag lagt den bakom mig
kalla mig numer
ofördärvad

neka mig absolut ingenting
för jag förtjänar världen (när den är frisk)
det räcker inget till att kalla mig stark
för att sedan försöka krossa mig
tänk efter innan du gör nåt, tänk efter innan du säger nåt
jag råder dig att lägga benen på ryggen och springa
innan du skjuter dig själv i foten igen
spring så att andningen försvinner
nu springer du död in i min gamla skog
den har öppnat sig för dig

må du straffas för allt
ingen får krossa mig

kalla mig stridsduglig
en riktig krigare behöver inte en sköld
en riktig krigare skaffar sig inga fiender

ute i luften i min fläckiga baddräkt och jag slår
staven i jorden
det vibrerar och du faller omkull
stanna kvar därnere
du hör inte hemma någon annanstans
ditt hem är där de svaga är

bit mig i örat för jazzen räckte inte
jag vill känna det yttersta av allt
bit mig och låt en saxofon göra sitt jobb
skrik högre för jag hör inte trumpeten
tillräckligt
det måste vara på gränsen till farligt

du väser med ett stort leende
jag älskar dig så mycket
nästan som ett krigsrop
jag älskar dig så mycket!

Clara Olausson
FINANSKRIS V. 45 - LUDVIG JOHANSSON

VÄLKOMMEN TILL FINANSKRIS! sveriges fräschaste poesiblogg
den här veckan har jag något ultraexklusivt för att kompensera för att förra veckans frånvaro
i somras tog ludvig johansson oss alla med storm med med “kom inte och säg att du inte älskar mig” på fame factory. tshirtar trycktes, hyllningar sjöngs! i dagens finanskris får jag äran att dela med mig av hans diktfragment. läs och njut!
vill du också bidra till finanskris? mejla mig på clara.olausson@hotmail.se
 

fragment

visa lite respekt
visa för mycket

låt aldrig någon
1. komma för nära
2. prata till punkt

avbryt mig innan
en bisats tar vid

jag blir avbruten
för kärlekens skull


hugh hefner är död
det kanske är lika bra

det finns inga andra ord
hugh hefner är död

jag köpte en peruk i samma frisyr
som marilyn monroe, hon var död då
    precis som hugh hefner är död nu


vassa tungor
vilda fester

vuxna leker
vuxna lekar

våld löser allt
ord förgör intet


jag är din lilla försökskanin
inte en sexig kanin
inte med mina mutationer
jag är din lilla försökskanin


det finns inga änglar
i himlen eller i japan

jag ska raka mig överallt
och ingenstans för dig

anna nicole smith
är också död, hon
skrev i sin dagbok
den 31 maj 1992:

I hate men!!
They suck
There scum
There not
worthy.


du är en ful hund kvarglömd på
ett hunddagis efter stängning en
onsdagskväll och husse är död men
du förstår inte vad det betyder för
du är bara en ful hund kvarglömd
på ett tomt hunddagis efter stängning


måste man dö för att komma till
den andra sidan, är gräset verkligen
grönare där, når solens strålar ända dit

jag vill gärna dö i gräset men
kroppen börjar klia efter ett tag
hinner jag dö innan kroppen börjar klia


dötid
eller
dödtid
tid att dö
eller
tid att döda


kärleken är avig
när vi är tillsammans
sanna mina ord
ta på mina ord
svälj orden hela
spotta aldrig ut
 

Clara OlaussonComment
FINANSKRIS v.43 - SURRET

VÄLKOMMEN TILL FINANSKRIS! sveriges fräschaste poesiblogg
den här veckan presenterar jag en kollektiv dikt skriven av en grupp som kallar sig själva för SURRET! det handlar om våld och det är explosivt. en spännande poetik, som helt o hållet saknar etik. en spännande po! som man kan säga då. ha-ha! 
vill du bidra till FINANSKRIS? mejla dikt/poesi/nåt skoj i ett dokument till clara.olausson@hotmail.se


SURRET

I.
jag tycker luf hade rätt om kärlek
men det får man väl inte säga i det här landet
nekrofilen den bästa filen men det får man väl inte säga i det här jävla landet
mitt hjärta brister för alla nekrofiler som står utanför kyrkogården o fäller en ensam liten tår
kärlek är inte begränsat till enbart människosläktet, tidelag e nya tidens lag
det finns också någonting erotisk med klockur
jag skulle kunna tänka mig att knulla med tiden som koncept
kärleken har ingen lag, jag älskar pride, kärleken är fri
jag är fri att knulla tiden som koncept
och solur är det sexigaste som finns fast det borde heta skuggur för skuggan är mer sann och dessutom mer död
min skugga är så sexig! jag föredrar mitt skuggjag över mitt riktiga jag, jag älskar min skugga.
mitt skuggjag är sexig, javisst, men hur kan perceptioner av verkligheter vara sexigare än verkligheten itself?
svaret på det är enkelt: erotik lägger aldrig i det uttalade, det verkliga. erotik ligger i allting som inte sägs. erotik ligger i skuggjaget. därför är det aldrig hett att ligga med någon från grindr.
vi e alla skuggor enligt Platon och vårt sex är skuggsex och den riktiga (idé/skugg)erotiken
jahaja jahaja jahaja, jahaja! jahaja! jahaja! ja -ja! vad är ljud! ljud! ljud! ljud! ljudande! 

II. 
okej mommy issues kan vi prata om mommy issues
bäst att hämta tissues vi vill gråta för att oidipus högg ut sina ögon han var inget helgon om vi säger så

III.
jag tror på att romantisk kärlek är botemedel fast det är omoget
jag tror på att kärleken är störst av allt fast det är väldigt teenage
jag tror att känslor måste få vara simplistiska och självklara i sin existens
jag tror på celibat som koncept
namn på killar jag vill döda och hur det ska gå till:
mattias ska jag stycka med vässade spelkort för de gillade han alltid mer än mig
per ska jag sätta i en giljotin för han gillar ju att spela teater och är extremt överklass
andreas ska jag kväva med ett par trosor
hugo ska jag förgifta med utspädd målarfärg
horace ska jag sprätta upp med en brevöppnare
jag ska spränga mig själv! 
pratar vi dynamit här eller något annat explosivt

IV.
kan vi prata om filbunke
utveckla filbunken med trådar
trådig slajmig och sur som jag

Döda kvinnors fittor smakar jordgubbar och honung fast i deluxe version
(sorbet)

en gång lämnade jag en spännande stämning
sen åkte jag förbi en skylt där det stod “varning för explosiv atmosfär”

 


 

Clara Olausson