FINANSKRIS v.28 - MIRA ANNAMARIA NYMAN

hejhej! snart är sommaren slut, andra saker som kan ta slut: kärlek. det handlar dagens visa om, om hur alice cooper och ölkorv är den bästa huskuren mot ett brustet hjärta. och hur svårt det är att skriva sig från situationen. mira annamaria nyman står för dikten, varsågod.

hur man tar sig ur ett breakup
(ölkorv och lyssna på poison)

Vi åkte i din bil och lyssnade på poison med fönsterrutorna nere
det ögonblicket tog slut precis som alla andra ögonblick och nu är ditt poison överallt
jag sitter på ett sj-tåg med hela min garderob nedpackad och jag hatar att skriva men jag måste skriva jag måste skriva tills jag blöder tills jag vinner igen
familjer sitter runt mig med bajsblöjor och jag har gråtit i evigheter och ingenting hjälper ingenting hjälper och jag har inte hunnit klippa naglarna
sätter på poison för tionde gången i rad snälla alice hjälp mig att sluta älska för jag vill inte längre ha träffat en prins över en natt
jag vill peka finger och skrika
äta ölkorv och hamna i slagsmål
jag vill krossa ett glas på någons huvud
your lips are venomous poison jag känner inte längre igen mig själv
jag vill inte vara ifred och jag älskar i frustration men jag måste skriva jag måste push it push it måste orka orka måste skriva tills jag vinner igen
jag spelar texas hold’em med mig själv och allting känns passé
jag måste skriva tills jag vinner tills allting försvinner jag måste skriva tills det känns skönt i kroppen igen skriva tills jag är amelie från montmartre skriva tills jag är fucking queen of england skriva tills jag är gud i himlen tills alla familjer med kärleksbarn dör
skriva tills jag vinner tills poison är ute tills jag vinner igen
 

Clara Olausson
FINANSKRIS v.26 - MOA SÖNNERBRANDT

idag får vi text ur ett längre projekt från moa sönnerbrandt, hon har skrivit om ICA och vilken farlig plats det är egentligen. vardagen är ett stort hot mot människan som inte har en vardag och därför tar vi tacksamt emot den här varningen under semesterdagarna.

något om att ica är en farlig plats

Livet är fullt av möjligheter och man kan göra vad man vill. Det är en berusande tanke. Man kan gå in på ICA och säga Det här är ett rån och sedan är det lite oklart vad som händer efter det.

Ibland när personalen frågar om man behöver hjälp vill man skrika: släpp ut mig härifrån, men man säger: ja ursäkta var har ni vitlöken? Och blir hänvisad till hyllan bakom ryggen. Det mesta man behöver finns precis bakom ryggen, men det är svårt att vända sig om. 
 

Jag har accepterat att det här är livet. Livet är såhär. Man blir våldtagen, man köper graviditetstest på ica, man vill dö, man köper morotsjuice på ica, man föder någons barn, man köper havregryn på ica, man matar någons barn, man köper rakblad på ica, man lever sitt liv och varje dag passerar man affären och påminns om det.

Det där är inte acceptans. Nytt försök

Jag har accepterat livsmedelsbutiken som en del av mitt liv, min vardag, min rutin. Att ta en omväg efter jobbet för att handla rostbröd eller något annat, det känns helt normalt, inga konstigheter här!

Det mellanmänskliga mötet i kassan. I några sekunder finns vi
Dagarna kassörskan på ICA är den enda som skulle kunna vittna om att man funnits
Dagarna utan vittnen
 

Att vara i köket känns som att dö
Jag vet det eftersom jag flera gånger befunnit mig i köket
(alla människor vet redan hur det känns att dö – man föds baklänges in i mörkret bara)

Jag vill göra en undersökning om något, hur människor lever,
men siffrorna kommer inte säga mig någonting

Vad gör folk hela dagarna
 

Varför måste jag äga maten innan jag äter den
Varför måste man köpa sig rätten att äta något
Nej, jag vill inte börja dumpstra eller gå i skogen och plocka rötter som på stenåldern
Jag vill inte bli en självförsörjande bonde
Jag vill att allt livsnödvändigt ska vara gratis för ingen har valt att leva, men ingen varken vill eller får välja att dö. Det borde inte vara frivilligt att hålla sig vid liv, eller ens upp till en själv. Vi borde ha kommit så långt i utvecklingen att samhället kan fungera som en livsuppehållande apparat, allt vi behöver borde vara gratis och produceras med gemensam kraft. Jag vill inte gå som ett spöke bland charketurierna och mötas av en människa som står hela dagarna och sorterar bacon. Jag vill inte provsmaka parmaskinka och köpa den för 40kr för att jag inte vet hur man säger nej. Jag vill att människorna ska le utan tvång och ingen ska behöva få betalt för att säga till en annan människa att lufttorkad skinka gör sig bra på en macka. Jag vill inte att människor ska bli suddiga i kanten när de står under den starka belysningen och väljer ”delikatesser”, ljuset borde ge skarpa konturer och tydliga skuggor men det är bara skuggorna som syns och där människan borde finnas står en broccoli och gråter för att inget ljus i världen låter den växa större än sig själv. Ingenting blir någonsin större än sig självt. Bara skuggan är större än det den avbildar. Jag vill veta vad människor tänker på för att slippa tänka på broccolin när de håller den i handen som ett barn.

 

Jag gråter som porrskadade män onanerar –intensivt, tvångsmässigt och med en obotlig känsla av skuld. Efteråt torkar jag bort kladdet med en näsduk och lämnar kundtoaletten som om ingenting.
 

På ICA hälsar någon jag kände för länge sedan. Vad gör du här, undrar han och i en sekund ligger alla vägar öppna framför mig. Jag kan säga vad som helst. Jag kan säga att jag köper broccoli, jag kan säga att jag tänkte köpa avokado men ångrade mig, jag kan säga att jag är här för att prata med den trevliga kocken bakom provsmakningsdisken, jag kan säga att jag ska köpa potatis för att mata mina svältande barn, jag kan säga att jag har en fågelunge hemma som skriker och stör mina grannar i detta nu så jag måste tyvärr springa, jag kan säga att jag ska köpa rakblad för att skära mig i handleden med, jag kan säga att jag ska köpa ett graviditetstest för att kolla om jag var gravid för 13 år sedan, jag kan säga att jag har en bomb under kappan och att jag kommit hit för att dö. I en sekund vet jag att jag kan säga precis vad som helst utan att veta om det är sant eller inte, i en sekund finns allt och ingenting på samma gång, hela livet blixtrar till och skälver, marken rämnar. 

 

v a d

g ö r

f o l k

h e l a

D A G A R N A
 

Clara Olausson
FINANSKRIS v.25 - MIDSOMMARHÄLSNINGAR FRÅN SURRET

glad midsommar! det är tiderna vi spenderar ifrån varandra som är viktigast. det vet surret som inte skriver en kollektiv dikt utan skickar varsin istället. lika glada är vi för det!! 
 

midsommarhälsning 1

midsommar indikerar en mitten men det finns ingen mitten för livet är en cirkulär rörelse

oooooo ooo                         ooo (detta symboliserar små liv)

jag tror på reinkarnation för jag inte står ut med tanken på att leva som mig själv i resten av livet och döden

midsommar indikerar en sommar som är i mitten av sig själv, som ett danskt ö

øøøøø øøø                          øøø

en teori: midsommar är sommaren som autocorrectats till en enda stor härlig och mysig
fest

jag önskar att känslan av min kropp kunde autocorrectas
också regnet önskar jag kunde autocorrectas för det känns så äckligt mot min hud det känns som sprutgrädde som bara innehåller luft och något obehagligt syntetiskt

vänta
jag vill ändra min teori: midsommar är konceptet som tryckts genom det lilla nyckelhål som är alla matbutikers autocorrect, för att vi ska tömma våra bankkonton och köpa sill och potatis och creme fraiche och allt sånt som egentligen bara är motbjudande

jag slickar i mig koncept, jag älskar koncept, jag vill vara ett koncept i mitt nästa liv för jag
tror på reinkarnation

jag tror också att regnet som kommer varje midsommar är mänsklighetens kollektiva tårar
över mänsklighetens kollektiva existens

men mest av allt
tror jag att midsommar egentligen kan beskrivas som ett danskt           Ø

midsommarhälsning 2

kroppar fladdrar runt
flockas runt systemet i duggregn

en klibbig kropp i sängen
på golvet
en klibbig kropp på bussen
i gången

en kropp i en hängmatta
en kropp som sover
en kropp som äter

det är lustigt att se
kropparna i det gulbrända gräset

det är lustigt att se
alla bilarna i kö 

väntan på att bli slukad av solen
uppsörplad genom ett sugrör 

redan innan industrisemestern

en kropp som brinner
en kropp som badar
en kropp som sjunger
en kropp som dansar 

koack ack ack
koack ack ack
koack ack ack ack aa
koack ack ack
koack ack ack
koack ack ack ack aa

skål

midsommarhälsning 3

alla snapsvisor jag memorerat
de är obefintliga jag vet inte hur man sjunger för sin sprit
aldrig lärt mig
inlärningssvårigheter
jag har hört om grodorna de är små
och lustiga och i do not care for them
folkdräkter är det typ hud eller
vi beter oss som folk men
jag tänker på alla blommor i hela världen
en blomsterkrans eller en törnekrona
jag firar hellre jesus än
tjejer med vita klänningar
eller blommiga klänningar
firar vi blommorna
grönskan
i så fall vill jag rulla mig i gräset
tills jag är grön
lägg naturen på minnet
som en påminnelse för att den snart försvinner
skriv en snapsvisa om miljön
planeten jorden är inte vårt hem
det är bara en plats vi bor på
av någon sjuk slump och om himlen
inte är en plats på jorden
är det ett fängelse för sinnet

midsommarhälsning 4

i FI:s partiprogram står det att midsommarstången är heteronormativ.
det var är en lögn. eller ett skämt. ibland är det svårt att veta.

på tal om lögner och skämt

i nian diktade jag följande om midsommarafton:

“När man sitter på sitt rum hela midsommarafton medan alla träffas och umgås därför att man är asocial”

bortse från den bristande grammatik som hör tonåren till
ser ni försöket
lögnen och skämtet
att befästa ensamheten som medvetet val
att ensamheten kan vara en preferens
skämtet blev en succé
det “rev” “ned” “skratt” på skolavslutningen

alla vet att ensamhet är lidande

i natt ska jag lägga 7 olika sorters blommor under min kudde
drömma om min framtida man
nej, jag skämtade
i natt ska lägga hårstrån från 7 olika killar jag legat med under min kudde
drömma om mina dåtida män
nej, jag skämtade igen
det där är alla mina drömmar

när solen inte går ned och fåglar kvittrar innan man somnar, visst är det vidrigt
onaturligt
det är vidrigt när min lägenhet är ljus trots neddragen gardiner

Clara Olausson
FINANSKRIS v.22 - DAVID JANOUCH

jaa! nu är det finanskris igen! välkommen
idag publicerar vi en långdikt som heter prag och den handlar om prag eller den handlar faktiskt inte jättemycket om prag? den utspelar sig i prag, någon dag! den är skriven av david janouch. ta en välbehövlig skuggpaus och läs!
skicka in dikter till clara.olausson@hotmail.se om ni vill medverka i finanskris! ser fram emot det

Prag

Min första utskällning fick jag  
när jag hälsade på mina morföräldrar  
i Prag påsken 2005
De hade en stor lägenhet där  
precis intill Vaclavplatsen
där män stod i röda sammetskostymer  
och sålde kvinnor  
gatlyktorna  
var en blandning av kemtvättsdoft  
och lukten av friterad kyckling,  
duvorna sprängdes som raketer  
när männen viftade efter dem med sina diamantprydda käppar  
Ibland försökte de sträcka fram sina händer mot mig,  
Jag gav dem aldrig min
och de skrattade sina hemlösa skratt,  
som som
som
som
som om det egentligen var dem som dissat mig
och inte tvärt om
Runtom Vaclavplatsen
fanns det hotfulla mässingsskyltar  
på ett språk som jag inte förstod
och jag hade nyss lärt mig läsa 

Men min första utskällning fick jag i alla fall då 
Bland alla de breda böckerna,  
det fanns papper och porslin överallt,  
i köket fanns det kastruller från Ikea  
och dricksglas från SAS  
som min morfar, kärnfysikern  
hade tagit under sina flygresor mellan  
Sverige, Ukraina och Tjeckien, 
Mamma lärde mig
att tjecker var ett tjuvaktigt folk,  
att det inte fanns någonting att göra åt det,  
och eftersom tjeckiskt blod fanns i hennes familj,  
fick hon säga så,  
dessutom är Prag en så vacker stad,  
så allt kompenseras,  
Karlsbron är så skön, 
så tjeckerna behöver inte bevisa någonting

Men
I alla fall
Det var inte på champs-elyssées
och det var inte i en äppelvik
Inte i en grön lund
Det var inte på en junimorgon
eller på en julafton
Det var inte av en rektor
på en skolexpedition
Och det var inte av en spårvagnskonduktör
som jag fick min första utskällning
Och även om
jag skulle få alla de där andra utskällningarna
Så var den första av min morfar
Påsken 2005 i Prag

Den kom efter middagen
Vi hade ätit kotletki, 
Ett slags ryska små köttbiffar
Man åt dem med  
skysås  
och kokt potatis,  
grönsallad  
och kolsyrat vatten i blå plastflaskor som man köpte på Lidl
I Sverige sparades alla flaskor för att pantas sedan,  
men i Tjeckien kunde man inte panta,  
morfar visade mig och min bror hur  
man skulle pressa samman flaskan så den blev så liten som möjligt,  
sedan lade man den i en påse  
i den lilla mysiga organiserade världen  
som fanns i skåpet under diskhon
Vi hade te på kvällen
och morfar skulle ta sig ett glas kolsyrat vatten,  
men när han skulle skruva upp korken  
upptäckte han att han inte behövde skruva,  
utan bara lyfta  
Och när han hällde vattnet i glaset så  
fräste det inte ett dugg.  

Han tittade på mig,  
hans ögon förklarade  
att jag hade spolierat vattnet.  
Sedan kom utskällningen,  
som ledde till förklaringen,  
som ledde till lektionen
Varken jag eller min bror  
fick titta på tjeckisk barn-tv som vi hade gjort varje kväll innan
Men det gjorde inte så mycket
inte för mig i alla fall
Min bror hade varit hos våra morföräldrar i Prag fler gånger än mig
och han kunde bättre tjeckiska
Så han blev ganska ledsen
Senare på natten
Låg jag i det hotfulla rummet med böckerna
Jag undrade varför det var hotfullt
Kanske för att jag nyss lärt mig erövra böckernas värld,  
och sedan fick jag känna mig som en hjälplös och korkad bebis igen,  
därför att jag inte kunde avkoda alla de där  
sidorna, pärmarna, titlarna
jag tänkte på utskällningen
likt snabbmatskedjor som  
förökar sig i en stad,  
eller som en ny ö som kommer frustande och  
rykande ur vattnet kommer de nya tiderna  
innan man förstått det, 
de kommer aldrig och  
smeker fram tillvaron medhårs
De kommer aldrig som små blänkande djurhuvuden ur vattnet,  
stillsamt och avvaktande, 
de frustar ur det mörka kalla vattnet som gigantiska ryska u-båtar 

Clara Olausson
FINANSKRIS v.19 - EMILIA HASSELQUIST LANGEFORS

i veckans finanskris publicerar vi emilia hasselquist langefors! ifall ni är besökare av lovestory sen innan kanske ni vet att hon är kulturredaktör, ifall ni gillar konst kanske ni vet att hon är ena halvan av instagramkontot konstkvinnor. en ambitiös tös som jag kallar dom! men idag fokuserar vi på poesin emilia skriver, och vi får ett utdrag ur projektet som hon just nu kallar för "samhällslessen". finanskris är inte lessna över att få läsa det här ska vi då säga.
sen vill jag också passa på att berätta att jag ALLTID är intresserad av att få textbidrag, så mejla gärna till mig: clara.olausson@hotmail.se

utdrag ur samhällslessen

jag vill
vara r
en ren
t prakt
iskt ja
g   vill
v a ra
p ra k
t i skt
r e  n 

Jag  iakttar  bilderna av  min  röst  i  hjärnan
Jag  iakttar  bilderna  av  hur årstider  ändrar
platser och mig: väntan, vård, somnad, tröst.

Längtan har sitt våld i bröstkorgen under revbenen där det stundom klämtar av elektricitet
den vältrar sig där, den tynger där, den väger världens allt förgånget och allt bestående sp
ottar ut i varje kapillär en ilande smärta. En saknad efter något som aldrig funnits. Längtan
är att sakna något som aldrig funnits en. Längtan är en saknad i futurum. Saknad  är en ur
holkad längtan, en längtan i  preteritum; uppskavda  sorgsna preteritum.  Jag går en runda
över rullstensåsen och tänker mkt på neandertalare som en symbol för längtan och rädslan. 

Mänskor säger ibland att de är besvikna på att livet
inte var mer. Det förstår jag inte. Livet har väl aldrig
lovat dig nåt snorunge. Ingen har sagt att livet ska
vara något särskilt. I besvikelsen ligger en förväntan,
en förhoppning. Jag har inga förväntningar på livet

det är därför jag
finns kvar som
ett litet frö här
å andra sidan
är jag övertygad
om att det som
håller en vid
liv är hungern:

det är för att man hungrar som
man   fortfarande   är   vid   liv

hortensiorna i prästgårdens bakgård
liknar avhuggna barnahuvuden  som
nyfiket spejar mot vägen där bilar kör
förbi lite för fort trots  varningsskyltar

Världen ligger tung
uppå mig och anda
s i  mitt  öra så  det
skälver genom min
märgs blommande
dräkt   av  grönska
inte  ens det skele
ttära   undgår  sm
inkningsritualerna
Världen    rör   vid
mig   så   som  en
våldtäkt       utförs 

Midnattsmässingen blänker säreget som osäkrade pistolers munnar
jag håller batterier som små läckande  smycken i nävarna.  Det vita
som rinner  ur dem när de blivit gamla och  farliga och   jag smörjer
mig idogt i det som en hudkräm  för jag vill frätas in till någon slags
kärna, ja,  slipas in till  det äkta, ursprungliga, förbi  alla lager,  in till
den riktiga huden  om vi ska  säga det så, ja in till huden innan hud
en in till  huden bakom lager  bakom friktion bakom  bra eller dåligt
batterisyra över hela  mig för att komma  in till den  jag verkligen är

om jag
nu   är
någon
ö v e r
huvud
ta ge t

jag har flygfän melerade under mina ögonlock
för jag har legat om nätter med skärmen  mot
blicken, högsta  ljusstyrkans  grälla, inte orkat
vifta bort deras svärmande rörelser mot ljuset

min rygg luktar blod
den blöder inte den
bara luktar så.  jag
värmer mina  händ
er mot den.  jag st
oppar     händerna
innanför   trosorna
och    värmer   mig
på  skammen   där

frånstött av tydliga morgnar och upprymda kyrksalar
ditsatt av sorgen  som lindrar den  uppburna  ilskan
på bussen stiger  någon  med beauty drogögon och
från hennes hörlurar drar ett svagt melodiskt trumm
ande fram, det påminner om att blunda vid stranden

det påminner om en känsla av förtrolighet, en ljummen sirapströg klang som dras likt stråkar över livets gränder och det innanmäte hos
en tanke när den blir affektfull insikt, jag menar grottor som har tänt allt fluorescerande och bortgångna som har rest sig ur sin grav
jag menar frön som himlen tagit om hand och läppjat på så blåsten kan få sprida veckans rön i världen, sprida latest news i vinden 

jag tänker på mig själv som en ung charad
eller som en  sprucken läpp   (inte efter ett
slagsmål utan efter   en  lång  lång  vinter)
jag  tänker  på   mig  själv  i förhållande till
Elsa Beskows kung Bore och gumman Tö

det molnas på fronten
och stävjar   ett  långt
lopp ut  i  vildmarkens
parker   och   lyckans
parader,  det ölas och
snurras   och    invigs

isen över vägen lejer släta moln i dovt fördärv
jag skriver i docs att jag är kär i kyssarna som
smakar suröl och att det värsta jag vet är att
älskas för den jag är. isen slipar synen ner i
solens grämda reflektioner, och tanken är en
glänta i en igenslammad ödesskog, en öppn
ing i en ungdoms löpande känslotrådsnystan

världen rör vid mig så som en våldtäkt
utförd   rituellt    ceremoniellt   uppstyrt
den  värld  som  rör   mig  gör det med
samma  oädla  ömhet  samma   planer
ade touch  som  alla  män med händer
en utförd våldtäkt vilar över världen här

det decemberdis som ljuger sig in i aprilsmogen följer
mig till bussen går i grunda  antaganden  om  glädjen
jag vill lycklig se på  stan i lights  på stad i ljus  på city
ljusen men det dunklar svämmar  över av mörker och
jag  blundar  för  att inbilla  mig  en  annan vy  med lä 


nu tänker jag stort
Jag ska  älska  allt
Och   världen  ska
aldrig  få  röra mig
 

Clara Olausson
FINANSKRIS v.18 - MARIA BODIN

idag åker vi tillbaka till 1300-talet! skoja, man kan inte resa i tiden (än??)
men man kan skriva dikter som svarar till andra diktare från andra tider, och det är ju typ som att resa i tiden, om man har jäääääääääääääääääääättemycket fantasi. vi bjuder på dikter av maria bodin, som svarar den hinduiske diktaren vidyapati. wow!! 
maria har tagit emot anders frostensson-stiftelsens psalmstipendium, hon studerar religion och litteraturvetenskap vid stockholms universitet och vill även säga att "10TAL inte vet vad återförtrollning fucking innebär". 
LÄS OCH NJUT!


Abakus eller Radha räknar

 

1

Där är den enda, den ensamma månen
och sedan månen
som med sin gloria
omstrålar Shivas krona.

Bara en måne på himlen
Men hos dig tre – så säger du.
Stämmer det?
Jag skulle själv vilja räkna mina månar
Jag skulle vilja skjuta en och en åt sidan på sin tråd
Bröstens månar, bröstvårtornas,
mitt ansiktes och ögonens
och pärlorna som trillar
ur den lösa sammetspåse som är
min mun.

2

Låt min klänning vara, älskade vän.
Jag försäkrar att den inte döljer någon glädjens rikedom.
Bara glänsande luft,
som spindelväven i en grenklyka.
Men jag ska leta var jag går.
Jag ska glänta på himlen och jorden.
Skilja dom åt så träden hänger
från sina fästen i molnen
som slamsor, slemtrådar.
Glida med handen
över Vintergatans veck
knottriga av stjärnor.
På rymdens blå hud
söker jag en blodfylld fästing.

Clara Olausson
FINANSKRIS v.17 - MAI IVFJÄLL

idag presenterar vi mai ivfjäll och ett utdrag ur hennes projekt 57577etc. det är dikter skrivna i tanka-form som undersöker kronisk sjukdom och tvåspråkighet. som mai skrivit på sin tumblr "a tanka poem a day keeps the abyss at bay". jag tycker själv mais dikter är överraskande och lika vackra som makabra, alltid intressanta att läsa. mai är publicerad i ett flertal tidsskrifter som ordkonst och provins men också i amerikanska och brittiska tiddskrifter som american chordata, grimoire och hotdog. nu även här på finanskris! läs och njut.
vill du också vara med i finanskris? mejla mig på clara.olausson@hotmail.se
 


utdrag ur 57577
 

ACNE ARCHIVE

huden 

blommar        konstellationer 

bleka 

stjärnor       ett levande arkiv 

fruktbart     svullet underverk 

 
 
FEJKNUCKA

sex 

rinner ur mig 

erotiken 

av döda blommor 

någon sorts suck 

 

PHOEBE, MONICA & RACHEL

kroppen är en bivack 

ett tillfälligt vindskydd        kosmos 

återkallar oss 

men vi vill beröra tills 

vi inte orkar längre 

  

VILDHJÄRNA DRÖJER

blött 

magnoliaträd 

droppar 

minnen  efterregns- 

spökdop 

  

DIN FRAGMENTERADE FLYKT

om jag doppar dig 

i en pool 

av loka likes too much 

vad blir vi

salome anmodas

 

VILDHÄSTAR FINNS INTE MER

alla kroppar 

jag kunde ha varit 

jordbunden medan 

du drömmer               hur mycket

rosa orkar en dikt 

 

BLOMBLAD ÅDRORNA

mitt kön är ungmö 

min kropp är ett smultronställe 

honungssuck                   kalla 

mig persefone        som om 

vinterns  grepp  hade  mening
 

Clara Olausson
FINANSKRIS v.16 - Johan Attfors

VÄLKOMNA TILLBAKA! äntligen!
finanskris har vilat upp sig för att komma tillbaka bättre än någonsin, och det går inte utan er hjälp - så mejla era texter/idéer/förslag till clara.olausson@hotmail.se

VECKANS TEXT! handlar om heroin och språkbarriärer och är skriven av Johan Attfors.
en poet bosatt i stockholm som förutom med den här texten, även är aktuell i det senaste numret av Ordkonst och den fräscha nya tidsskriften L'amour la mort. på onsdag kan du höra honom läsa på taverna brillo när Ett fint kritiskt öga #3 äger rum, andra som medverkar är t.ex superaktuella Hanna Rajs Lundström och Tone Schunnesson - det vill man inte missa!
 


EN DIKT SOM HANDLAR OM ATT JAG
INTE FÖRSTÅR DANSKA SÅ BRA

Jag och min kursare Josef gjorde ett oannonserat studiebesök 

på ”fixelancen” i Köpenhamn, det är ett slags husbil där man kan 

ge sig själv en spruta medan en sjuksköterska kollar så man inte dör. 

Fixelancen betyder alltså fix-ambulansen på danska 

men den körde inte runt med folk som behövde få en fix utan stod 

parkerad bakom en tegelmur i Vesterbro. 

Det här var innan jag hade upptäckt Thåström på riktigt 

men Josef hade upplyst mig om kvarterets rykte och 

kvällen innan hade vi nästan krockat med en kille 

som kom rusande ner för Istedgade med mord i blicken. 

Hursomhelst gick vi rakt på fixelancen där den stod parkerad 

när vi var på väg till köttbyn för att äta middag, 

alltså vi gick inte in i den rent fysiskt men 

vi hittade den utan att leta, jag tänker det är så 

det går till när man behöver en langare i en ny stad 

man går bara rakt framåt och är egentligen på väg mot något annat 

så står han där helt plötsligt, eller hon. Men till fixelancen måste man 

ha med sitt ”stof” själv, det är inte som på heroinkliniken 

Valmuen som vi besökte dagen efter, 

där fick man hämta ut heroinet på recept tre gånger 

om dagen och kunde spruta i sig det vid små 

avskärmade bänkar som påminde om dragskåpen i kemisalen 

på gymnasiet, bara man inte var för påverkad när man kom dit, 

sjuksköterskorna hade en sexgradig skala så de kunde se 

hur nära man var att falla ihop. 

Valmuen betyder alltså Vallmo-kliniken och jag tyckte det var vackert 

att de hade dekorerat korridorerna med siluetter av vallmofält. 

Hursomhelst lyste en grön lampa på fixelancens baksida. 

 

Jag tyckte det skulle passat bättre med en röd lampa 

men vi antog att det betydde att det var ledigt därinne 

så Josef knackade på och jag stod bredvid med mitt 

mest vinnande leende. 

En kvinna öppnade och sa något på danska. Det lät inte avvisande 

så vi gick uppför trappan och in men det visade sig att det inte var 

tomt därinne och viss förvirring uppstod när vi försökte förklara 

för de två sjuksköterskorna att vi inte kom för att skjuta smack, 

eller vad det nu kan heta på danskt gatuslang, 

utan att vi bara var intresserade av verksamheten. 

Samtidigt satt en tredje kvinna på en stol. Det fanns fyra 

platser där bak, en i varje hörn och till varje plats 

fanns kanyler och bomull och annat. 

Tre platser var alltså lediga, 

det var därför den gröna lampan lyste på utsidan, 

men på den fjärde satt en kvinna med tröjärmen uppkavlad, 

jackan på stolen bredvid och en röd tourniquet om armen, 

en likadan som de man använder i svensk sjukvård och jag såg henne 

inte ordentligt när hon hälsade för det var ganska trångt därinne. 

 

Men ganska snart förstod sjuksköterskan som hade släppt in oss 

att vi i alla fall inte hade kommit för att skjuta smack, 

eller vad det nu kan heta på danskt gatuslang. 

Hon tog med oss till ett rum längre in bakom en skjutdörr så att 

den tredje kvinnan kunde få fortsätta med sin business ifred och 

jag vet inte varför jag beskriver det här så detaljerat men när 

vi var i det inre rummet alla tre fick jag nästan panik, 

ett slags klaustrofobi men inte av det trånga utrymmet 

där vi var instängda jag och Josef och sjuksköterskan som hade 

släppt in oss 

utan för att jag insåg att jag inte förstår danska så bra 

när någon försöker prata med mig. Sjuksköterskan hade börjat 

berätta om fixelancen, det märktes att hon brann för sitt jobb 

men jag förstod nästan inte ett enda ord av vad hon sa till oss. 

Jag svettades också 

i min tjocka vinterjacka, det var varmt och trångt 

och jag kände att vi hade trängt oss på. Vi hade ju inget där 

att göra egentligen och jag ville gottgöra det på något sätt, 

sjuksköterskan var så vänlig och tillmötesgående och jag ville 

inte ta emot allt det utan att ge någonting tillbaka, jag ville 

ställa intresserade och insatta frågor, komma med relevanta 

kommentarer, visa att jag lyssnade och tog in vad hon sa. 

Samtidigt ville jag nog också visa att vi inte var som 

turisterna därute 

som skulle till köttbyn, utan att vi hade kommit i ett seriöst syfte 

 

men jag hängde inte med alls 

jag kunde inte fråga Josef heller 

det gick för fort och jag förstod inte 

vad hon sa och det enda jag kunde höra 

var en röst i mitt eget huvud som upprepade 

det enda ordet på danska som jag kunde komma på 

 

det är godt / godt / godt. 

Clara Olausson
FINANSKRIS v.52 - IVAN JOHANSSON

VÄLKOMMEN TILL FINANSKRIS! sveriges fräschaste poesiblogg
år 2017 går mot sitt slut men vem bryr sig? det är bara slutet på ett kalenderår, att tiden går är inget nytt och det borde inte vara så mycket spektakel kring det. den här veckan publicerar FINANSKRIS den fantastiska dikten dog whore av ivan johansson. ett tal som är ensamt och slöddrigt och undrar hur man ens träffar folk, jag älskar det, och det borde ni också göra.
vill du också bidra till FINANSKRIS? mejla mig på clara.olausson@hotmail.se

dog whore

i’m a dog whore, skre Tone på story
vind draget från ett stadigt ryck i en
enda stor fläta jag är, också hund hora

jag ville bara försvinna efter 24 timmar
det var för att bli internet kända som vi
lät våra besvikna pappors miner
lysa igenom

för mej är ett liv utan någon “virtuell
verklighet” inte värt att leva, skrev Alix
henriol innan hennes liv slutade mitt
började

slöt ögonen se bakom dem sonics kuk
jag är tretton år jag är socker beroen-
de han är 15 år heh 

svaga brisen från upploppet sträcker sej
lilla leendet av tänka snart utomkropp
såhär:
kiki kannibal sa liksom hur knyter man
 
an till folk. hur träffar man ens folk
rolling stone sa själ sugande upp
trädande de menade “livet”,hennes

okej
okej såhöär    
i’m a dog whore
som ville bara vinna frigjordheten stirri
den i vitögat på forum väggen riktigt
lägg upp gifta med the hedge hog ur
livet som och bli vuxen!!!

livet som spray som lämna atmosfären
o förstörda den,carl joham de geer bör
ge sin konstnärslön till Merima Brkovic

att män får betalt för finnas i verkligh
det finns inget av värde kvar att hämta
där fattar ni väl, en dag kommer ni lyfta
era blickar
och urskilja våra kroppar i led-diset
 

Clara Olausson
FINANSKRIS v.51 - JULSPECIAL MED SURRET

VÄLKOMMEN TILL FINANSKRIS! sveriges fräschaste poesiblogg
det är dan före dan före dopparedan! eller nåt! den här veckan bjuder FINANSKRIS på en kär återkomst. kollektivet SURRET har skrivit ihop några tjusiga rader om julen. vad handlar julen om egentligen? ingen vet! kanske var de tre vise männen begynnelsen av secret santa!
 hoppas ni har varit snälla i år och glöm inte att mejla mig på clara.olausson@hotmail.se om ni vill bidra till FINANSKRIS

SURRETS JULDIKT ELLER “en kollektiv ansträngning till att svettas lika mycket som tomtefar under julklappsutdelningen”
 

de tre vise männen var begynnelsen av secret santa,
köp mig en ansiktsmassage, köp mig en helkroppsmassage,
nej jag ändrade mig
snälla köp mig ett ansikte och en helkropp

så länge det finns en rödmålad vagn med coca colas logga
i stockholms tunnelbana, så förtjänar inte världen
världens undergång
(den finns bara under julen)
jag vill älska kapitalismen anonymt
du vill älska den explicit och publicera bilder på alla inslagna presenter
på alla upprivna presenter

jag tycker att mariah carey hade rätt i att göra en film av
all i want for christmas is you
imdb ger den 5.4
jag säger: ge den en oscar

julen handlar inte om att raska över isen eller fasta fram till påska
den handlar om att att fastna under isen och presentera sitt lik på påska

jesus dog för synden och föddes utan den
vsg för insikt
 

Clara Olausson
FINANSKRIS v.50 - ELIN FORSBERG

VÄLKOMMEN TILL FINANSKRIS! sveriges fräschaste poesiblogg
den här veckan har jag den ljuva äran att presentera ett utdrag ur ett längre diktverk vid namn HUDEN OCH DAGEN TILL AVSKÄRA, av elin forsberg. jag tycker om alla dikter som handlar om våld gentemot kroppar och det här är inget undantag. det är min stora önskan att folk drabbas av fruktansvärda hudproblem efter den här läsningen, bara för skojs skull. 
vill du bidra till finanskris? mejla mig på clara.olausson@hotmail.se direkt!
 

FYRA STYCKEN UR “HUDEN OCH DAGEN TILL AVSKÄRA”
 

I.
apparition är ett vidrigt koncept
inga vidriga koncept gynnar de vidriga själva

jag tror inte att de vackra vill dö
osynligheten gynnar inte dem

vill man vara fin får man lida pin
är en semafor för de vackra

är man fin får man endast lida pin
i den exteriört bortkopplade anonymiteten


II.
tystnaden är någonting att leka med
en brutalt riskabel allvarslek

jag snortar tystnader som amfetamin
som en nervsvagt stimulerande betingning

om man är vad man äter
skulle jag äta upp alla vackra människor i världen
o köpa en selfiestick

III.
jag vill adoptera alla små o fula tatueringar
jag vill adoptera alla stora o fula hudar

alla som tvingas att oönskat leva med sin ångerfulla förmyndare
jag kan nästan känna deras ensamhet

jag kan nästan känna ensamheten de bär på
jag kan nästan känna det på hudarna som deras förmyndare bär på

IV.

dagen till avskära
beskär bort den ur instagrambilden
man såg dagens hudproblem i den 

dag är verkligen ett konstigt namn

jag känner ingen som heter dag
men jag känner på mig att alla dagar är cyniskt tidsödande
 

Clara Olausson
FINANSKRIS v. 48 - AXEL ÖSTMAN

VÄLKOMMEN TILL FINANSKRIS! sveriges fräschaste poesiblogg
svenska akademien har varit ämnet för nyhetsdebatter på sistone. såklart vill FINANSKRIS också vara i tiden, därför publicerar vi idag stol nr 17 av axel östman. en dikt om horace engdahls maginnehåll, en dikt med uppgift att fördärva heteronormer. genialiskt! läs, begrunda och framförallt - beundra!!
vill du bidra till finanskris? mejla mig på clara.olausson@hotmail.se

stol nr 17

jag vill ha en stol i svenska akademin
jag vill sprätta upp magen på Horace Engdahl
jag vill se de middagar han ätit på Riche
simma ut över den antika schäslongen
en sönderfrätt pilgrimsmussla
för varje homosexuell författare
de aldrig givit ett erkännande
 
jag vill förenas i den absoluta intimiteten  
med en annan man
jag vill dela en kroppshydda
jag vill sy ihop våra organ
jag vill att vi avlider till följd av bristande blodtillförsel
jag vill att vårt gemensamma lik  
hängs upp likt Jesus på korset  
framför Socialstyrelsens kontor
på Rålambsvägen 13
 
jag vill lagstadga samkönat sex
jag vill hjärntvätta samtliga hypermaskulina hockeykillar från min uppväxt  
jag vill se dem förälska sig i en stereotyp bög
jag vill att staten kräver känslomässig lydnad  
endast i det här fallet
jag vill förvandla heterosexualitet till ett bleknat minne
om detta må vi berätta kommer man att säga
om denna heterosexualitet må vi berätta
 

Clara Olausson
FINANSKRIS v.47 - ELIN BENGTSSON

VÄLKOMMEN TILL FINANSKRIS, sveriges fräschaste poesiblogg
den här veckan presenterar vi en meny ifrån Sturehof som Elin Bengtsson arrangerat. en explosion för smaklökarna!!! garanterad borgerlig njutning! en dikt som lämnar en härlig eftersmak i munnen. nu är det fredag, nu är det löning, här är sturehof, SKÅL!
vill du också bidra till finanskris? mejla mig på clara.olausson@hotmail.se

Sturehof

MENY ((serveras endast till hela sällskapet))
 950:-
(tip not included)

Friterad bläckfisk från Skagerack, svart aioli och citron
tuggar grå fradga
på hoFet är skaldjuren dödliga
dödligt läckra

2x havskräfta,
1x näve räkor,
En bit snökrabba

5x självförakt, slaskhinken i ett hörn
sturehof har inte hörn, jobbar inte med vinklar
alltså ett tillstånd av icke-existens (bortdimensionerad)


1x Fine de claire No:3
1x Speciale de Boudeuse No:5

det går inte att nöja sig när man väl börjat
en väldresserad dödssynd

2x Speciale de Boudeuse No:5
Halstrad dykfångad pilgrimsmussla från Hitra, bagnolitryffel och karamelliserad grädde

de med dykcert har en vag kosthållning
bara havets frukter tilltalar livförsäkrade smaklökar
alla på sturehof har dykcert
också stämningen är karamelliserad

Tartar på cognacflamberad oxfilé från Linköping, sikrom, pepparrotskräm och friterad schalottenlök
Anklever au torchon, brioche, äppelkompott, hasselnötter och krasse

s'il vous plaît
när ska sturehof börja med drive-thru?
ett koncept för kapitalistkonässörer i farten
aldrig tumma på kvalité
merci beaucoup mon ami
vita förkläden är här för oss!

Coupe Colonel
(citronsorbet med vodka)

för de som kan köra ett fordon med lite alkohol i kroppen
självkontroll flyter i det blåa blodet
alla med dykcert har självkontroll
sturehof är nya vodkabilen
tre på speed dial


2009 Pol Roger, Blanc de Blancs  12cl
firar på våning på narvavägen
visslar efter servitris
levern är inte kall- den är utsökt!
får jag bli din lilla kissemiss?

1990 Ch. Climens, 1:er Cru, Barsac (Sauternes) (Fr.)
fråga för komplett vinlista
 

Clara OlaussonComment