Ögats poesi

ÖGATS POESI: jag läste lite poesi med ögon som tema för att skriva en essä till populär poesi men blev aldrig klar.

 

ögat betraktar, men vi har två

ögon ser

jag avläser raderna, jag uppfattar att ett öga är ett ägg är ett kön är en mun är en besvärjelse är religion är kärlek är erotik är rädsla är identitet

ett öga är aldrig ett öga men det är alltid ett öga.

ett öga kan äta dig, jag har hört meningen ”äta upp någon med ögonen” eller kanske ”sluka någon med blicken” från människor i vardagliga sammanhang, man äter någon man finner attraktiv. det är vardagens kannibalism och den utförs med ögonen, inte munnen

ögon kan vara hungriga, och jag vet inte varför.

ögat är våldsamt,

ögat är hela kroppen.

 

i ögats poesi är miraklet de slutna ögonen, blindhet

rut hillarp skriver i drottningen

"allt febrigare väntar hon undret

dina slutna ögon"

gunnar ekelöf skriver i smekning

"ögats läppar sluter sig ögats kärna för att kyssa mörkrets rum"

de öppna ögonen talar om vem människan som huserar globerna egentligen är

det är därför ögon är farliga, de slutna ögonen abdikerar sig till poeterna, kropparna blir tillgängliga när man får beskåda utan att beskådas.

 

i det slutna ögat vilar drömmar, i det öppna vilar haven

ett öga kan vara hungrigt, men aldrig matas.

i drömmar är ögon slutna men inombords är globarna vid liv

som i ett hamsterhjul springer de inuti ögonlocken och avläser

vad du såg på tv för några timmar sen i en ny regi.

 

ögat existerar för att uppfatta ljus, georges bataille skriver i en dikt att hans ögon är som grisar och återigen uppstår det kannibalistiska i ögon som är svultna,

ögonen gör det inte munnarna törs.

ögonen är grisarna som sägs vara renliga djur.

 

jag tänker på att vara uppriktig och ärlig, en akt som kräver ljud

men som sällan sker. ögat är det liminala utrymmet mellan tanke och ord.

en visualisering som förhindrar rörelse.

 

ögonen är själens fönster säger några,

men ögonhål är skallens avgrund

så är det bara.

Clara Olausson