FINANSKRIS v. 46 NICOLE NILOFAR SEPEHRI

VÄLKOMMEN TILL FINANSKRIS! sveriges fräschaste poesiblogg.
den här veckan har jag äran att presentera utsökt poesi från Nicole Nilofar Sepehri.
poesin är lättantändlig, nära inpå, poesin är inte rädd eller ängslig. den är “nästan som ett krigsrop”. finanskris publicerar två dikter, och det finns mer att läsa av henne här.
hon är även en admin i facebookgruppen “Skrivgäris” och vill gärna välkomna nya medlemmar, så gå med!
vill du bidra till finanskris? mejla mig på clara.olausson@hotmail.se

2 - untitled project

helvetet var en plats för oss skrek de
men det gjorde oss ingenting
hanine och jag trivdes i värmen
även om huden föll isär
log vi från öra till öra
vi plockade frukt
vi dansade medan vi ryckte äpplen från deras träd
syrligt, sött, som du vill
en rutten mango faller ner till marken och spricker
en orange sörja har klibbat sig fast i marken
hanine börjar bygga sin nästa tavla
av den ruttna mangon och äpplets kärnor
jag skrattar för i sverige är allt konst
men i helvetet har vi
standard

8 - drottningen

ett blåbär mellan fingertopparna
håller det hårt och stirrar på mig själv i spegeln
iklädd en baddräkt med citroner på
de är deformerade för jag
drack för många öl förra månaden

nu spricker det
saften springer iväg från sitt hem
köttet ger upp och faller ner mot tummen
fem citroner har nu blåa nästan lila fläckar
lyssnar som förhäxat på jazz och springer runt
måla mig med blåbär om du vill
jag finns här och är din canvas för idag
allt som oftast är det jag
som segrar 

har krigat mig igenom skogar
fyllda av ruttna bär och löv
med fel färg 

men nu är jag här och jag erövrade skogen
den behövs inte längre
nu har jag lagt den bakom mig
kalla mig numer
ofördärvad

neka mig absolut ingenting
för jag förtjänar världen (när den är frisk)
det räcker inget till att kalla mig stark
för att sedan försöka krossa mig
tänk efter innan du gör nåt, tänk efter innan du säger nåt
jag råder dig att lägga benen på ryggen och springa
innan du skjuter dig själv i foten igen
spring så att andningen försvinner
nu springer du död in i min gamla skog
den har öppnat sig för dig

må du straffas för allt
ingen får krossa mig

kalla mig stridsduglig
en riktig krigare behöver inte en sköld
en riktig krigare skaffar sig inga fiender

ute i luften i min fläckiga baddräkt och jag slår
staven i jorden
det vibrerar och du faller omkull
stanna kvar därnere
du hör inte hemma någon annanstans
ditt hem är där de svaga är

bit mig i örat för jazzen räckte inte
jag vill känna det yttersta av allt
bit mig och låt en saxofon göra sitt jobb
skrik högre för jag hör inte trumpeten
tillräckligt
det måste vara på gränsen till farligt

du väser med ett stort leende
jag älskar dig så mycket
nästan som ett krigsrop
jag älskar dig så mycket!

Clara Olausson