FINANSKRIS v.22 - DAVID JANOUCH

jaa! nu är det finanskris igen! välkommen
idag publicerar vi en långdikt som heter prag och den handlar om prag eller den handlar faktiskt inte jättemycket om prag? den utspelar sig i prag, någon dag! den är skriven av david janouch. ta en välbehövlig skuggpaus och läs!
skicka in dikter till clara.olausson@hotmail.se om ni vill medverka i finanskris! ser fram emot det

Prag

Min första utskällning fick jag  
när jag hälsade på mina morföräldrar  
i Prag påsken 2005
De hade en stor lägenhet där  
precis intill Vaclavplatsen
där män stod i röda sammetskostymer  
och sålde kvinnor  
gatlyktorna  
var en blandning av kemtvättsdoft  
och lukten av friterad kyckling,  
duvorna sprängdes som raketer  
när männen viftade efter dem med sina diamantprydda käppar  
Ibland försökte de sträcka fram sina händer mot mig,  
Jag gav dem aldrig min
och de skrattade sina hemlösa skratt,  
som som
som
som
som om det egentligen var dem som dissat mig
och inte tvärt om
Runtom Vaclavplatsen
fanns det hotfulla mässingsskyltar  
på ett språk som jag inte förstod
och jag hade nyss lärt mig läsa 

Men min första utskällning fick jag i alla fall då 
Bland alla de breda böckerna,  
det fanns papper och porslin överallt,  
i köket fanns det kastruller från Ikea  
och dricksglas från SAS  
som min morfar, kärnfysikern  
hade tagit under sina flygresor mellan  
Sverige, Ukraina och Tjeckien, 
Mamma lärde mig
att tjecker var ett tjuvaktigt folk,  
att det inte fanns någonting att göra åt det,  
och eftersom tjeckiskt blod fanns i hennes familj,  
fick hon säga så,  
dessutom är Prag en så vacker stad,  
så allt kompenseras,  
Karlsbron är så skön, 
så tjeckerna behöver inte bevisa någonting

Men
I alla fall
Det var inte på champs-elyssées
och det var inte i en äppelvik
Inte i en grön lund
Det var inte på en junimorgon
eller på en julafton
Det var inte av en rektor
på en skolexpedition
Och det var inte av en spårvagnskonduktör
som jag fick min första utskällning
Och även om
jag skulle få alla de där andra utskällningarna
Så var den första av min morfar
Påsken 2005 i Prag

Den kom efter middagen
Vi hade ätit kotletki, 
Ett slags ryska små köttbiffar
Man åt dem med  
skysås  
och kokt potatis,  
grönsallad  
och kolsyrat vatten i blå plastflaskor som man köpte på Lidl
I Sverige sparades alla flaskor för att pantas sedan,  
men i Tjeckien kunde man inte panta,  
morfar visade mig och min bror hur  
man skulle pressa samman flaskan så den blev så liten som möjligt,  
sedan lade man den i en påse  
i den lilla mysiga organiserade världen  
som fanns i skåpet under diskhon
Vi hade te på kvällen
och morfar skulle ta sig ett glas kolsyrat vatten,  
men när han skulle skruva upp korken  
upptäckte han att han inte behövde skruva,  
utan bara lyfta  
Och när han hällde vattnet i glaset så  
fräste det inte ett dugg.  

Han tittade på mig,  
hans ögon förklarade  
att jag hade spolierat vattnet.  
Sedan kom utskällningen,  
som ledde till förklaringen,  
som ledde till lektionen
Varken jag eller min bror  
fick titta på tjeckisk barn-tv som vi hade gjort varje kväll innan
Men det gjorde inte så mycket
inte för mig i alla fall
Min bror hade varit hos våra morföräldrar i Prag fler gånger än mig
och han kunde bättre tjeckiska
Så han blev ganska ledsen
Senare på natten
Låg jag i det hotfulla rummet med böckerna
Jag undrade varför det var hotfullt
Kanske för att jag nyss lärt mig erövra böckernas värld,  
och sedan fick jag känna mig som en hjälplös och korkad bebis igen,  
därför att jag inte kunde avkoda alla de där  
sidorna, pärmarna, titlarna
jag tänkte på utskällningen
likt snabbmatskedjor som  
förökar sig i en stad,  
eller som en ny ö som kommer frustande och  
rykande ur vattnet kommer de nya tiderna  
innan man förstått det, 
de kommer aldrig och  
smeker fram tillvaron medhårs
De kommer aldrig som små blänkande djurhuvuden ur vattnet,  
stillsamt och avvaktande, 
de frustar ur det mörka kalla vattnet som gigantiska ryska u-båtar 

Clara Olausson