11 dagar över tiden

Hej hej !!! Det var ett tag sen <3 Jag har varit lite såhär "varför startade jag en blogg, jag orkar inte blogga". Men nu har jag bestämt mig för att jag orkar det fast kanske inte jättefrekvent. Det får vara som det är, och jag har märkt att bloggar inte behöver uppdateras varje dag nu år 2018.

Status på mig är att jag är jättegravid, mitt barn “skulle” kommit 10 aug och nu är det 21 aug. Kan inte riktigt förklara vad det gör med en människa att gå över tiden på det här sättet. Jag hade ju hört att det är jobbigt att gå över tiden men tänkt att vadå, det är väl bara att hitta på lite saker att göra och njuta av att det inte finns några “måsten”. Varför klaga när det finns folk som har riktiga problem. Meeeen det är nåt som händer i hjärnan när man går över tiden, jag lovar. Man blir som en kastrull med soppa som har stått och puttrat lite härligt på spisen och helt plötsligt kokar över. Jag känner mig kränkt, förnedrad och sparkad på. Av mitt eget barn!! Ja, sparkad på bokstavligt ;))))) Tror det är viktigt för gravidas hälsa att samhället och sjukvården börjar prata om en “beräknad månad” istället för ett “beräknat datum”. Så slipper man känna sig psykotisk när man går från högsommar och “vilken dag som helst kommer barnet” tills det plötsligt är höst, mörkt ute och man FORTFARANDE ÄR GRAVID !!!!!!!!!!!!

39810797_669019110164560_1159602944711065600_n.jpg

 

Det här plagget har jag haft hela sommaren, det är därför jag inte umgåtts med så många människor – jag skäms. Dessutom är det konstant fläckigt eftersom maten man spiller när man äter hamnar på magen istället för på golvet. Funderar på att sy om “särken” till ett normalt plagg att bära efter förlossningen, som ett minne, ett monument över graviditeten? Jag har nämligen köpt en symaskin för jag tänkte det kunde bli mitt nya intresse. Jag kan ju lägga upp mina alster här på bloggen.

Idiotiskt att börja blogga igen några dagar innan man ska få en bebis, eller så är det genialt? Pga folk kommer strömma hit för att läsa om mammalivet. Jag kanske lägger upp en förlossningsberättelse.

Nu ska jag säga nåt som jag skäms över. Jag är lite rädd att mitt barn ska bli jungfru istället för lejon. På torsdag byter universum till stjärntecknet jungfru och jag tycker det är himla synd att det ska bli så för lejon är ju ett charmigt, "eldigt" stjärntecken och jungfru är ju .. jahapp. Men jag tänker att denna “ångest” är mitt sätt att hantera att jag inte vill att det ska va nåt allvarligt fel på barnet, dvs jag har ångest över en töntig grej istället? Hoppas iaf att det är så och att jag inte på riktigt bryr mig om stjärntecken. Men som min kompis sa: G kommer nog få det lättare i livet om hon är ett jordigt stjärntecken än ett eldigt. 

Bye for now <3

 

Anna AxforsComment