Malmö.

Jag är så glad över att ha något som knyter mig till Skåne. Jag tänker faktiskt på det ofta. Jag älskar Stockholm, jag gör verkligen det, och jag känner mig hemma där nu men Malmö är... Jag vet inte. Någonting mer. Kanske är det nostalgin, som är en så slagkraftig egenskap för mig. Kanske har det med familj att göra. Jag känner mig trygg där på ett sätt jag inte gör i Stockholm. Trygg och lugn. Även fast jag föddes i Malmö (på Möllevången faktiskt, som då var ett av Sveriges farligaste områden lol) har jag inte bott där något mitt vuxna liv. Staden har alltid funnits nära men aldrig närmst. Jag tar för givet att jag kommer bo där någon gång, för det finns inget ställe jag egentligen känner mig mer hemma på.

I jämfört med Stockholm är Malmö en sympatisk stad. Befolkningen känns yngre på nå vis. Inte lika snabb, inte lika trång, inte lika hetsig. Mer andrum. Och nu kommer jag säga världens töntigaste grej: det märks på jättemånga sätt att Malmö är närmre kontinenten. 

Jag tog tåget ner i fredags för att spendera helgen med familj och vänner. Tåget var sent så jag var inte i Lund förrän 22.30. När jag kom hem gav mamma mig två bitar kött, massage och te. I lördags promenerade vi i pildammsparken, idag har jag ätit lunch hos mormor och middag hos pappa. Imorgon skulle jag egentligen tagit tåget tillbaka men på grund av jobbstress blir jag uppflugen till Stockholm. Känner mig superviktig! Jag måste vakna vid sex så borde egentligen gå och lägga mig, vilket jag också ska, men först ska ni få se några bilder. Kram. 

IMG_9879.JPG
IMG_9880.JPG
Min syster, Ming. 

Min syster, Ming. 

Jag förstår inte hur man kan annat än älska hösten. 

Jag förstår inte hur man kan annat än älska hösten. 

IMG_9883.JPG
IMG_9884.JPG
IMG_9886.JPG
IMG_9887.JPG
IMG_9888.JPG
Mamma, Ming och Django <3  

Mamma, Ming och Django <3