i taket lyser känslorna

Jag hatar min borderline så mycket att jag nästan vill dö

Även fast jag vet att mina känslor inte är rimliga gör dom att jag nästan vill dö

Men den här sorgen är ny eller iallafall minns jag den inte. Min sorg brukar explodera men nu har den fastnat på mig, under mig, som en tjock vidrig blöt handduk i min bröstkorg har den slagit rot och knut på sig själv. Och den bara pågår och jag förstår inte när det tar slut för nu har jag gråtit nästan varje dag i mer än en månad och jag håller på att tappa förståndet så mycket att jag nästan (längtar efter att hata mig själv istället. det känns som jag inte kan låta bli att hata mig själv) vill dö

Ibland vill jag försvinna så mycket att jag nästan vill dö

“Ibland vill jag gå sönder
Som ett glas som går itu
Så att det aldrig mer kan lagas
Inget kan bli som förut

Ibland vill jag slå sönder
Allt som någonsin hållt mig kvar
Och lämna allt jag någonsin trott på
Inte längre ha nått val”

jag har varit med om dig, jag kan aldrig förlora dig