Grundaren av Beauty and Bullshit: "Folk har sett mig som ytlig, lite korkad"

Grundaren av Beauty and Bullshit: "Folk har sett mig som ytlig, lite korkad"

Gruppen Beauty and Bullshit har tagit Facebook med storm. Den fyller ett tomrum på nätet och ger feminister och antirasister en plats att prata skönhet bortom den manliga blicken. LoveStorys Myrna Lorentzson har pratat med grundaren Camilla Söderlund.

Vad som startade med några hundra medlemmar är nu uppe i nästan tio tusen stycken, så pass många att Camilla Söderlund och övriga admins bestämt sig för ett medlemsstopp. Gruppen är för den som delar intersektionella och antirastistiska värderingar, är kvinna eller icke-binär och samtidigt är intresserad av skönhet. Bakom den står Camilla Söderlund, en 27-årig student, bloggare och nätaktivist.

Jag möter upp Camilla på Rival vid Mariatorget. Lite tidig beställer jag en cola med ett glas is och ett sugrör och går upp för trappan. Femton minuter senare ser jag från min plats på balkongen Camilla komma in, jag vinkar och hon slår sig ner. Jag berättar att jag relativt nyligen upptäckt smink och hur mycket inspiration jag får från Beauty and Bullshit. 

Camilla Söderlund.

Camilla Söderlund.

Hur ser din egen relation till smink och skönhet ut? 

för mig som har olika ångestsjukdomar kan smink vara väldigt terapeutiskt och lugnande
— Camilla Söderlund

– Det är min hobby, min främsta hobby. Sen så använder jag hobbyn till flera olika saker, för mig som har olika ångestsjukdomar kan smink vara väldigt terapeutiskt och lugnande. Som jag använder skönhet nu så är det verkligen mest self care och self love. Att ta hand om sig själv, inte för någon annans skull utan för att det känns bra. Sen så är det ju väldigt roligt också! Jag får utlopp för mina kreativa sidor och avdramatiserar mitt egna utseende samtidigt. Målet behöver inte vara att uppnå alla skönhetsideal utan bara att ha lite kul. 

 

Gruppen fyllde 1 år ganska nyligen. Vad var det som fick dig att starta den från början?

- Det började med att jag var sjukskriven, jag hade varit det i två år på grund av utmattningssyndrom och panikångest. Jag var väldigt isolerad hemma, träffade ingen. Dessutom är nästan inga av mina vänner speciellt intresserade av skönhet och jag träffade inte så mycket nya människor. Jag postade ett inlägg i en annan Facebook-grupp, Streetgäris, och frågade om det var någon som ville prata om smink. Tråden blev väldigt uppskattad och jättemånga svarade. Så, det var väl inget speciellt som hände just den dagen utan det var typ bara att jag jämförde concealers och inte kunde bestämma mig.

Men var din ambition att starta en så stor grupp som den blivit idag?

Jag tvingade mina kompisar att posta i gruppen så att flödet skulle hållas levande
— Camilla Söderlund

– Nej! De flesta nya Facebookgrupper får typ 50 medlemmar, sedan dör de ut. Jag tänkte väl att det skulle hända här också, så jag tvingade mina kompisar att posta i gruppen så att flödet skulle hållas levande, haha. Det gick ganska segt i början, men någonstans runt 3000 medlemmar började några stora influencers upptäcka och prata om gruppen, och efter att jag gästade Kakan Hermanssons podd Under Huden exploderade det. Nu är vi 9000 och har 8000 personer i kö.

 

Gruppen för de som inte fått gå med i Beauty and Bullshit ännu. 

Gruppen för de som inte fått gå med i Beauty and Bullshit ännu. 

 

Camilla berättar om hur medlemmar i andra skönhetsgrupper fick härja fritt och admins inte sa ifrån när medlemmar uttryckte sig sexistiskt och rasistiskt. Camilla längtade efter en skönhetsgrupp där hon slapp utbilda folk utan istället från början veta att medlemmarna delar hennes värderingar. Det är också det hon jobbar hårdast för att upprätthålla.

Som medlem uppfattar jag gruppen väldigt lugn, är det ni som är grymma admins eller är det bara en allmänt bra stämning i gruppen?

– Vi har verkligen grymma medlemmar som vet vad som gäller. Jag tror att folk vill behålla stämningen också. Vi har varit noga med att understryka att Beauty and Bullshit inte är en diskussionsgrupp, så hetsiga diskussioner stängs ner om de inte direkt bidrar till något positivt.

Camilla skötte länge gruppen ensam, men i takt med gruppens tillväxt blev det svårare och svårare att hantera det administrativa på egen hand. I december 2016 tog hon in ytterligare tre admins, ett beslut hon inte ångrar. Camilla uttrycker även vikten av en mer varierad representation när det kommer till gruppens ledning och hur det förhoppningsvis gör att fler känner sig trygga.

– Även fast jag som vit cis-kvinna försöker vara så påläst som möjligt är det oundvikligt att jag sitter på en priviligerad position.

Hela tiden blir man bedömd utifrån mäns blickar, tidningar som ägs av män och företag som ägs av män
— Camilla Söderlund

Gruppen är separatistisk för kvinnor och icke-binära. Att vara icke-binär kan betyda olika från person till person, kanske identifierar man sig varken kvinna eller man, kanske som båda, kanske som något där emellan och så vidare. Gruppens separatism är något som varit självklart för Camilla från första början:

– När jag upptäckte StreetGäris var det en sådan lättnad att gruppen var separatistisk. Det är härligt att få vara i rum utan män, speciellt när det kommer till skönhet. Hela tiden blir man bedömd utifrån mäns blickar, tidningar som ägs av män och företag som ägs av män.

Camilla berättar om möjligheterna som öppnas när kvinnor och icke-binära får chans att avsexualisera skönhet, upptäcka skönhet som konstform och använda den som self care och love i mansfria rum. Det blir enklare när vi slipper ha mäns åsikter om vad som är attraktivt i konstant åtanke, menar hon.

 

Vill du berätta lite om de seperatistiska dagarna?

– Det innebär att varannan onsdag är det bara personer som rasifieras som får posta i gruppen. Syftet är att bryta vithets-normen i gruppen eftersom den är väldigt påtaglig. Om man scrollar i flödet ser man att innehållet är väldigt vitt. Det är viktigt med representation och att se sig själv representeras i ett flöde, att man kan relatera till bilderna som postas. Förhoppningen var och är fortfarande att det blir fler poster från personer som rasifieras överlag, inte bara på de separatistiska onsdagarna. Detta jobbar vi fortfarande med!

Jag kan inte föreställa mig hur svårt det måste vara som icke-vit att hitta produkter som passar en, Sveriges utbud är verkligen patetiskt
— Camilla Söderlund

Har du märkt någon skillnad sedan ni införde dessa dagar?

Camilla Söderlund.

Camilla Söderlund.

– Jag känner främst att det är väldigt uppskattat av medlemmarna! Men det bästa av allt var att så många lämnade gruppen när det infördes, haha. Det blev tydligt vilka som inte hörde hemma från början. Dessutom är det utbildande och bra träning för folk att backa och ge plats till andra. Det finns separatistiska grupper för icke-vita, till exempel Black Vouge. Men då är det just det att det måste skapas ett eget forum för att man ska få den representationen. Varför kan man inte få ta plats, synas och representeras i en grupp där vita personer också finns? Vi försöker göra en satsning på det nu, vi planerar events eller föreläsningar och försöker lyfta black owned-företag i Sverige. Jag kan inte föreställa mig hur svårt det måste vara som icke-vit att hitta produkter som passar en, Sveriges utbud är verkligen patetiskt.

 

Har ni funderat på att ha andra typer av separatistiska dagar?

– Ja, vi håller på att planera trans-separatistiska dagar. Vi vill vara mer noga den här gången och hinna tänka igenom alla regler, hur det ska administreras och sådant. Vi vill att det ska bli perfekt och så inkluderande som det kan vara. Gruppen är ju öppen för både kvinnor och icke-binära men tyvärr är det nästan bara cis-personer som tar plats. Vi vill öka tryggheten för transpersoner, det ska ju vara en grupp för alla!

 

Skönhet är ju trots allt normstyrt, vad vi tycker är attraktivt handlar mycket om vad samhället tycker är attraktivt. Kan det bli problem när man i en Facebook-grupp som strävar efter att vara feministisk har en sådan fokus på skönhet, blir det inte motsägelsefullt?

 

För folk som inte tycker smink är det roligaste som finns kan det snarare bli en ångestfaktor
— Camilla Söderlund

– Den här frågan är så svår. Spontant känner jag att kvinnor och andra som har skönhet som intresse redan skammas så mycket, samtidigt som jag vet att även om skönhet är väldigt oproblematiskt för mig så är jag snarare undantaget än regeln. För folk som inte tycker smink är det roligaste som finns kan det snarare bli en ångestfaktor. Många sminkar sig mest för att passa in i samhällets normer och det tror jag bör problematiseras, speciellt i en grupp som Beauty and Bullshit. Normer genomsyrar gruppen, norm-snygga personer får mer likes och uppmärksamhet, fler kollar på deras live-videos till exempel. Samtidigt går jag i defensiv position när folk kritiserar skönhetsintresset för att jag personligen alltid betraktats som en bimbo och inte alltid blivit tagen på allvar på grund av mitt sminkintresse. 

 

Upplever du att folk ser på dig annorlunda eller på ett visst sätt på grund av ditt intresse för skönhet och smink?

– Ja. Tidigare tror jag folk har sett mig som ytlig, lite korkad. Men i och med gruppen, när saker börjat gå bra och jag nått någon slags framgång betraktas det annorlunda. Gruppen blir en typ av legitimitet och folk tar det mer på allvar. Men det är ju inte skönhetsfaktorn utan snarare framgångsfaktorn. Så ja, jag tycker definitivt att folk tar mig mindre på allvar på grund av mitt intresse. Framförallt killar.

Man behöver inte ta alla kamper, let a bitch live!
— Camilla Söderlund

Ja, det pågår ju en ständig debatt kring huruvida smink är feministiskt eller antifeministiskt, vad tycker du?

– Jag tycker inte att det är feministiskt i sig. Är det antifeministiskt…? Nej. Vi försöker överleva i ett patriarkalt samhälle och det finns så himla många kamper som ska tas. Man behöver inte ta alla kamper, let a bitch live! Haha. Det är redan jobbigt i sig att orka med alla krav. Om det då dessutom läggs på något personligt ansvar kring att man ska krossa patriarkatet och bryta alla skönhetsnormer... Det är en ganska tung börda.

Har gruppen öppnat upp några möjligheter för dig personligen?

– Det här är ett känsligt ämne… Vissa blir irriterade på att jag skulle kunna profitera på gruppen. Det gruppen främst har gjort för mig är att knyta band och kontakter. Fler har hittat till min blogg vilket leder till att fler börjar följa mig på mina andra sociala medier, fler följare gör det enklare för mig att hitta fler samarbetspartners, på så sätt har gruppen verkligen öppnat dörrar. Jag hoppas också att gruppen kan hjälpa mig komma in på webbkommunikations-utbildningen på Mediainstitutet som jag sökt till. Men det är verkligen inte så att gruppen ger mig några direkta pengar.

Jag tror ändå att folk är positivt inställda till att du lyckas, även fast gruppen är mer än bara du så är det ändå du som skapat den och lagt ner mycket arbete på den. Det känns orättvist att du inte skulle få något ut av det, framförallt när du får chansen.

– Jag tycker att jag och mina med-admins förtjänar möjligheter. För det är ju ett arbete, jag lägger ner mycket tid på gruppen. Och såklart blir jag väldigt glad när det uppmärksammas. Jag blir bara rädd att folk ska tro att jag kapitaliserar på gruppen eller utnyttjar gruppen och dess medlemmar för min personliga vinning, för så är det verkligen inte.

Okej… Slutligen, om du bara fick välja fyra produkter att använda resten av året, vilka hade det blivit?

– Shit vad svårt, haha. Okej, jag hade valt Nars pure radiant tinted moisturizer, det är en tunnare dagkräm, sen hade jag valt Estée Lauder Double Wear Concealer. Sen hade det fått bli Benefits Gimme Brow, om den var större och höll längre. Det är ett bryngel med fibrer så att ögonbrynen ser fluffiga ut. Den sista jag hade valt är en lip stain från Rimmel som heter 1000 kisses, den lägger sig inte på huden utan ger bara ett stain av färg som håller hela dagen. Har jag inget annat smink på mig är det nästan alltid dessa jag använder!

Några av Camillas favoritprodukter.

Några av Camillas favoritprodukter.

10 låtar du förmodligen inte hört på 10 år

10 låtar du förmodligen inte hört på 10 år

Det har redan gått tio år sedan Pete Doherty och Kate Moss var det hetaste paret (de är inte längre ihop), Windows Vista släpptes (vem använder Windows idag?) och uggs blev populära (vad är det?). Men 2007 skulle alla också vara "emo". Minns du låtarna?

 

Underdogen gjorde revansch när emo, en förkortning av emotional hardcore, blev en trend. Över hela Sverige använde tonåringar sin högstadieengelska till att förstå rader om att vara utanför och olyckligt kär på amerikanska high schools. Man hade färgglada slingor i håret men svart själ. Även de coolaste moppekillar tittade på tv-serier som Grey’s Anatomy, One Tree Hill och O.C med öronen i jakt på ny musik – som sedan lades in i Winamp som så klart länkats till ”skyltfönstret” på MSN.

Nu har det gått tio år och vi undrar om det kanske är dags för emotional hardcore att göra en hipster-ironisk comeback? Bli inte förvånade om ni får höra dessa låtar på fester inom en snar framtid:

 

The Fray – How to Save a Life

Låten som börjar som ett refuserat filmmanus och slutar i tårar. Den fick sitt genomslag via Grey’s Anatomy och blev en hit i Sverige det magiska emoåret 2007. Enligt bandet är texten – inte så förvånande – inspirerad av när en av medlemmarna arbetade med problemungdomar.

 

tAKiDa – Curly Sue

Finns det någon sorgligare låt? Ja, det gör det väl. Men kommer det här bli låten som dina vänner åter igen gråter till? Ja, eftersom 00-talet snart är det nya 90-talet så finns det stor chans/risk!

 

My Chemical Romance – The Black Parade

Välkommen till den svarta paraden, jo tack. Det är inte precis någon munter låt det här. Dessutom med en video som har mer av Kent-estetiken än någon Kentvideo någonsin. 

 

Paramore – Misery Business

Äntligen ett mainstreamindieband (är det ens ett möjligt ord?) med en frontande kvinna! Hayley Williams balanserar i sann 2007-anda mellan "radiovänlig" och "svår".

 

Fall Out Boy – Thnks fr th Mmrs

Nej, inte Thanks for the Memories, utan Thnks fr th Mmrs. Klassiskt 2007 att ha olika förkortningar och utropstecken i titlarna, för att inte tala om pessimistisk självömkan i låttexterna: "Thanks for the memories even though they weren’t so great”. Kanske i och för sig något vi borde skrivit i klasskompisarnas studentmössor?

 

Silverstein – My Heroine

När man är femton eller sexton tror man kanske att den här låten handlar om heroin men det gör den inte. Okej, det också, men främst om en hjältinna som räddar emo:t från sig själv (surprise!).

 

Red Jumpsuit Apparatus – Face Down

"Do you feel like a man when you push her around? Do you feel better now, as she falls to the ground?" Budskap: det är fel att slå tjejer! Underbart.

 

Kelly Clarkson – Never Again

2007 fick Kelly Clarkson, precis som alla andra, en emoperiod och släppte det lite deppigare albumet My December.

 

Rise Against – Swing Life Away

”I’ll show you mine if you show me mine first”. Ja, ärr alltså. Vad annars?

 

Good Charlotte – Broken Hearts Parade

Ännu fler brustna hjärtan, och ännu en parad. Ännu mer depp och fler skelett: "We got problems, we don't know how to solve them. Everywhere we go, we got some skeleton's that follow".
 

Lyssna på låtarna eller lägg till dina egna på vår Spotifylista!

16 feministiska klassiker alla faktiskt måste läsa

16 feministiska klassiker alla faktiskt måste läsa

Ta en titt i bokhyllan eller på Spotify-listan – vilka konstnärer är det du egentligen konsumerar?

LoveStorys Alexandra Andersson har listat några feministiska klassiker som alla faktiskt måste läsa – och helst genast.

1. Tjänarinnans berättelse – Margaret Atwood

Utgivningsår: 1985.

"När vi tänker på det förflutna är det bara de vackra tingen vi väljer ut. Vi vill tro att allt var precis så vackert."

Margaret Atwoods dystopi skildrar ett samhälle där kvinnor fråntagits alla sina rättigheter. I denna totalitära stat, som verkar ha uppstått i det som är dagens USA, finns tre alternativ för de kvinnliga medborgarna. Antingen blir man en blåklädd hustru, en grönklädd hushållerska, eller en rödklädd barnaföderska. Huvudpersonen Offred tilldelas rollen som rödklädd, och placeras i en familj för att avla och föda barn eftersom det är brist på fertila kvinnor. Men i patriarkatets strypgrepp rör sig en revolution. 

(Tips! Boken blir nu äntligen tv-serie och har premiär den 26 april.)

2. Glaskupan – sylvia plath

Utgivningsår: 1963

 "Jag kände mig mycket lugn och mycket tom, så som ögat i en virvelstorm måste känna sig, när det långsamt rör sig framåt mitt i det omgivande tumultet."

New York, 1953.

19-åriga Esther Greenwood har vunnit en tävling i en känd damtidning. Tillsammans med några andra unga kvinnor ska hon tillbringa en månad i den amerikanska metropolen. Nu ska vinnarna få möjligheten att skapa sig en grund inför sitt kommande arbetsliv, allt på damtidningens bekostnad. Genom att gå på galapremiärer, nätverka, få olika sponsrade gåvor, dricka drinkar och äta snittar, är tanken att kvinnorna ska skapa sig en identitet och framtid. Men Esther vantrivs och under sommaren blir hennes psykiska hälsa allt sämre. 

Glaskupan är Sylvia Plaths enda roman och utgavs först under pseudonym, bara veckor innan hennes självmord. 

3. Maken – gun-britt sundström

Utgivningsår: 1976.

"Jag klarar inte av att umgås med andra med honom, jag tycker för övrigt inte om att umgås med någon annan ”tillsammans med” någon, jag menar vara i större sällskap med någon som hör ihop med mig, som representerar mig på något sätt som jag representerar – jag avskyr till exempel att känna mig ansvarig för dumma vitsar som Gustaf uttalar; även om de andra skrattar sitter jag kall."

När två vill ha varandra men olika mycket, när man glider isär fast man vill vara ihop, när man glider hop fast man vill vill separera – hur gör man då? Går det att vara förälskad i flera, men ändå vara varandra trogna? Och vad innebär det egentligen att vara "fri"?

Martina och Gustaf försöker under sju års tid. Det är sent 60-tal och tidigt 70-tal, revolution och existentiell meningslöshet, konservatism och framåtrörelse; förändringens vindar blåser i Stockholm och den traditionella synen på kärnfamiljen vacklar – och i centrum står två människor som vill älska varandra men på olika sätt. 

4. Americanah – chimamanda ngozi adichie

Utgivningsår: 2013

"Den enda anledningen till att du säger att ras inte var ett problem är eftersom du önskar att det inte var det. Vi önskar alla att det inte var det. Men det är en lögn"

Chimamanda Ngozi Adichies moderna klassiker är en rik och komplex historia om kärlek, rasism och klass i Afrika och USA. Americanah skildrar berättelsen om Ifemelu och Obinze liv. Som unga träffas de i Nigeria och förälskar sig i varandra, men när Ifemelu får ett visum för att kunna studera i USA kan Obinze inte följa efter. Attacken mot World Trade Center har gjort det svårare för män från afrikanska länder få tillträde till landet. I USA skapar Ifemelu sig ett liv; hon får vänner, inleder olika förhållanden och startar en en framgångsrik blogg som berör frågor som öppen och dold rasism. Åren går och en dag känner Ifemelu att det är dags för henne att återvända till Nigeria. Är det försent för henne och Obinze att skapa sig ett liv tillsammans?

5. Créme fraiche – suzANNe BRøgger

Utgivningsår: 1978.

"När vi älskar någon är det nästan alltid med utgångspunkt från en mer eller mindre idealiserad bild i bakhuvudet. Det ska så lite till för att få bilden förstörd, och otroheten upplever man när den andra visar sidor av sig själv - avgrunder till och med - som inte stämmer med bilden. Vi har tydligen ett väldigt besvär med att låta de sidorna hos de andra existera fritt och oberoende av oss själva." 

Suzanne Brøggers självbiografiska roman tar oss till Danmark, Thailand, Vietnam och USA; på sitt tigerblock antecknar hon berättelser om sex och självständighet, om frigörelsen från monogamin och patriarkatet. Hon lever i takt med sin egen lust och är ständigt öppen för nya bekantskaper och intryck, vilket tar henne till allt från krigets Vietnam till kollektiv nakenmassage på högsta våningen i en skyskrapa i New York. 

6. Rädd att flyga – erica jong

Utgivningsår: 1973

"Kvinnor är sina egna värsta fiender. Och ett dåligt samvete är det främsta vapnet för själv-tortyr... Visa mig en kvinna som inte har dåligt samvete och jag visar dig en man."

Poeten Isadora Wing är rädd för att flyga, rädd för känslan av att tappa fotfästet, att lämna den invanda tryggheten och ge sig hän åt en nyckfull framtid. Så är även känslan när hon sätter sig på planet till New York för att åka till en psykoanalytikerkongress i Wien. Väl där förändras hennes liv, och hon bestämmer sig för att utforska sina sexuella fantasier tillsammans med en man som inte är den hon gift sig med.

I Rädd att flyga myntade Erica Jong det numera etablerade uttrycket "the zipless fuck", "det knapplösa knullet". 

7. Under det rosa täcket – nina björk

Utgivningsår: 1996

”Feminism bör vara en kamp för att ordet ”kvinna” inte ska betyda någonting mer än sin definition, ”en människa med bröst och slida”. Då skulle ordet inte längre forma våra liv som det gör idag.”

Journalisten och författaren Nina Björk talar för en feminism som inte gör kvinnan till en utopi, som inte ger henne en ''naturlig'' identitet – utan som istället kämpar för en frigörelse från fasta könsidentiteter. Under det rosa täcket väckte en enorm uppmärksamhet när den utkom första gången 1996 och anses idag vara en av de viktigaste feministiska böcker som utkommit i Sverige under de senaste åren.

8. Egalias döttrar – gerd brantenberg

Utgivningsår: 1977

"Mannen är en kvinniska endast på grund av två saker; sitt avelsredskap och sin muskelstyrka."

Pojken Petronius växer upp i staden Egalsund i landet Egalia, där kvinnorna om morgnarna läser tidningen, pussar mannen på kinden och går till jobbet, medan männen oroar sig över barn, hem och ifall de kommer att ha råd med en ny särk till sin frus nästa firmafest.

Egalia befolkas av kvinniskor. Istället för man används epitetet dam och läraren för småskolan går under titeln herken (manlig motsvarighet till fröken). Varje pojke som nått en viss mognad måste bära PH, annars är han en slampa.

Petronius högsta dröm är att få bli sjökvinna, men föreställningen om äkta kärlek och en kvinna som tar hand om honom finns ständigt närvarande. Men allt eftersom Petronius blir äldre försöker han bryta sig loss från de rådande kvinnonormerna, och går med i en maskuliniströrelse vars mål är att skapa ett nytt samhälle där alla är lika värda.

9. Ain't I a Woman – bell hooks

Utgivningsår: 1983

"Det är uppenbart att många kvinnor har approprierat feminism för att tjäna sina egna syften, framförallt de vita kvinnor som stått i spetsen för rörelsen; men i stället för att själv ge efter för denna appropriering, väljer jag att åter- appropriera termen "feminism", för att fokusera på det faktum att "vara feminist" i dess sanna bemärkelse är att vilja att alla människor, kvinnor och män, ska frigöra sig själva från sexistiska rollmönster, dominans och förtryck.

I denna klassiska studie undersöker kulturkritikern bell hooks hur svarta kvinnor, från 1700-tal till modern tid, har utsatts för och fortfarande utsätts för förtryck av både vita och svarta män – och även vita kvinnor. Hon utmanar synen på ras och kön som två separata fenomen, och kritiserar den vita feminismen som hon anser har misslyckats med att inbegripa aspekter som rasism och klass.

Aint I a woman finns att läsa som PDF

10. Orlando – virginia woolf

Utgivningsår: 1928

"Jag är dödstrött på detta specifika jaget. Jag vill ha ett annat."

Virginia Woolfs semibiografi, delvis baserad på vännen Vita Sackville-Wests liv, handlar om den unge mannen Orlando som lever i England under 1500-talet. Han har bestämt sig för att inte bli gammal – något han heller inte blir. Orlando lever genom flera tidsåldrar som en ung man, tills en dag då han vaknar och upptäcker att han förvandlats till en kvinna. Han behåller samma personlighet och intelligens, men lever nu i en kvinnas kropp. 

Orlando finns att läsa som PDF.

11. Det mest förbjudna – kerstin thorvall

Utgivningsår: 1976

"Och efteråt, innan de hunnit pusta ut, lyfter de svettiga pannan och frågar om det var bra? Plikten att bli sexuellt tillfredsställd. Plikten att vara väluppfostrad, snäll, lydig, duktig i skolan, söt, smal, begåvad, glad, trogen, lugn, behärskad, moderlig. Sova gott om nätterna. Tycka om att laga mat. Tacka gud för att jag är frisk och arbetsam och har flera välskapade barn och en snäll man (när hade jag det)."

När en kvinna passerat en viss ålder slutar samhället definiera henne som en sexuell varelse. Hon förväntas vara mamma och maka, en självuppoffrande omhändertagerska, och alltid, alltid, sätta alla andra före sig själv.

Kerstin Thorvall krossar obarmhärtigt denna stereotypa bild av en kvinna över 40. I sin självbiografiska roman kastar hon sig i armarna på Den mest förbjudna och sätter sin sexuella frigörelse över barn, man och normer. 

12. Det andra könet – simone de beauvoir

Utgivningsår: 1949

"Man föds inte till kvinna, man blir det."

När det kommer till feministisk litteratur är det många som menar att Det andra könet är klassikernas klassiker. Ur ett historiskt perspektiv förklarar Simone de Beauvoir hur kvinnans roll som "den Andre" skapats och återskapats genom tiderna, och behandlar kvinnans olika roller, hennes utveckling, kvinnoförtrycket, och vad det faktiskt innebär att vara kvinna. 

Simone de Beauvoir hävdar att miljön för flickor och pojkar hjälper till att forma våra könsroller. Flickornas fysiologi och könsorgan omgärdas av tabun, medan pojkar uppfostras att vara stolta över sin maskulinitet. Vidare under uppväxten uppmuntras flickan till passivitet, vilket leder till att hon inte vågar lita på sin egen styrka, inte vågar företa sig saker och minst av allt: revoltera. 

13. So long a letter – mariama Bâ

Utgivningsår: 1979

"Vänskap har en prakt som inte kärlek har. Den växer sig starkare i strid, medan kärlek dödas av hinder. Vänskap står emot den tid som sliter och skadar par. Den har toppar som kärlek aldrig känt."

Mariama Bâs semi-biografiska debutroman skildrar kvinnorollen i det post-koloniala Afrika. So long a letter är skriven som ett långt brev, skickat från Ramatoulaye i Senegal till vännen Aissatou i USA. Ramatoulaye, som nyligen blivit änka, skriver om sin mans död, och återger samtidigt de viktigaste händelserna i deras liv. 

14. Det finns annan frukt än apelsiner – jeanette winterson

Utgivningsår: 1985

"Vad mig beträffar var karlar någonting man hade omkring sig, inte särskilt intressanta men ganska harmlösa. Jag hade visat den minsta känsla för dem, och bortsett från att jag aldrig hade kjol på mig kunde jag inte se att vi hade något gemensamt."

Jeanette Wintersons numera kultförklarade roman är baserad på hennes egen barndom. Hon är adopterad och växer upp i en frikyrklig arbetarfamilj i norra England, med en mamma som är djupt troende. Som ung är hon en framgångsrik väckelsepredikant, men 16 år gammal möter hon en annan flicka, och eftersom varken kärlek eller sex ingår i planen tvingas Jeanette lämna kyrkan, hemmet och familjen för att kunna leva med den hon älskar. 

Om sin debutroman har hon själv skrivit:

"Jag ville aldrig att 'Apelsiner' skulle läsas bokstavligt. Om jag kallar mig Jeanette, varför måste det då vara en självbiografi jag skriver? Henry Miller kallar sin huvudperson Henry. Paul Auster och Milan Kundera använder sina egna namn i visa av sina verk. Det gör också Philip Roth. Detta uppfattas av kritikerna som lekfull metafiktion. Om en kvinna gör samma sak antas det vara bekännelselitteratur. Handlar detta antagande om kön? Något som har med skapande auktoritet att göra? Varför skulle inte en kvinna kunna vara sitt eget experiment?

'Det finns annan frukt än apelsiner' är en roman." 

15. Bad feminist – roxane gay

Utgivningsår: 2015

"Jag är en dålig feminist, för jag vill inte bli satt på en feministpiedestal. Folk som sätts på piedestaler förväntas posera perfekt. Sedan puttar man ner dem när de klantar till det. Jag klantar till det hela tiden. Betrakta mig som redan nerputtad."

I Roxane Gays mångfacetterade essäsamling tar hon upp allt från Alfapet, fat camps, våldtäkter, Bill CosbyHungerspelen och Femtio nyanser av honom, till varför man gillar hiphop fast man vet att texterna är sexistiska. Vasst, roligt och utan varken ängslan eller uppmaningar, skriver Roxane Gay om kön, politik, etnicitet och sex. 

16. Norrtullsligan – elin wägner

Utgivningsår: 1908

"Jag har bara träffat på en, som uppskattar mitt människovärde, och han gjorde det inte heller."

I Elin Wägners debutroman och stora genombrott skildras fyra unga kvinnors liv i förra sekelskiftets Stockholm. Norrtullsligan handlar om kontoristerna Elisabeth, Baby, Eva och Emmys vänskap, yrkesliv och förälskelser. I deras delade rum på Norrtullsgatan spirar upproret och längtan efter ett annat sätt att leva.

Hur ska den moderna, självförsörjande yrkeskvinnan förena oberoende och självförverkligande med friheten att älska på lika villkor?

LÅNGLÄSNING: Varför våldtäktsåtalade Roman Polanski inte kommer till Césarceremonin ikväll

LÅNGLÄSNING: Varför våldtäktsåtalade Roman Polanski inte kommer till Césarceremonin ikväll

Efter att filmregissören Roman Polanski våldtog 13-åriga Samantha Geimer i mars 1977 och flydde sin dom så har han inte kunnat återvända till USA. Ikväll hålls Césarceremonin, Frankrikes motsvarighet till Oscarsgalan. Polanski var inbjuden att hålla ett öppningstal på galan, men efter påtryckningar från franska feministgrupper så kommer det nu inte ske. Här är historien bakom det våldtäktsmål som just gått in på sitt femte decennium:

1933 – Roman Polanski föds i Paris.

1937 – Roman Polanski flyttar med sina föräldrar tillbaka till Kraków i hemlandet Polen. Redan nu blir han intresserad av film. "Redan som barn älskade jag bio och var överväldigad när mina föräldrar tog mig dit före kriget" har han sagt i en intervju.

1939 – Tyskland invaderar Polen och Andra Världskriget bryter ut. Familjen Polanski tvingas tillsammans med tusentals andra judar i staden att bosätta sig i Krakówgettot. Roman Polanski hinner bara gå i skolan några veckor. Judar börjar deporteras till koncentrationsläger, en av dem är Roman Polanskis pappa. “Jag hade precis hälsat på min mormor... när när jag kände på mig att saker skulle hända. Först visste jag inte vad som hände. Jag såg bara att människor sprang åt alla håll. Sedan förstod jag varför gatan blivit tom så fort. Några kvinnor vallades längst den av tyska soldater" skriver Roman Polanski i sin självbiografi. En tid efter blir även Roman Polanskis mamma deporterad till Auschwitz, och dödad. Den 6-åriga Roman Polanski är nu helt själv.

 

 

Roman Polanski var inspirerad av sin mamma när han klädde Faye Dunaways rollfigur Evelyn Mulwray i filmen Chinatown.

Roman Polanski var inspirerad av sin mamma när han klädde Faye Dunaways rollfigur Evelyn Mulwray i filmen Chinatown.

1943 – Roman Polanski lyckas rymma från Krakówgettot och antar namnet Romek Wilk. Han är nu 10 år gammal. Han blir omhändertagen av några katolska familjer på landsbygden och börjar leva som en katolik, för att inte sticka ut. Men Roman Polanski och hans tillfälliga fosterfamilj blir snart påkomna, och eftersom det är dödsstraff på att hjälpa judar så blir Roman Polanski tvungen att fly igen. Han reser omkring på landsbygden och blir tvingad att delta i grymma och sadistiska lekar där tyska soldater sköt på honom som en övningsmåltavla. 

1945 – Kriget tar slut och Roman Polanski återförenas med sin pappa som lyckligtvis har överlevt koncentrationslägret Mauthausen. Tillsammans flyttar de tillbaka till Kraków. Roman Polanski är nu 12 år. Efter kriget gick han ofta på bio eller såg film i skolan. Alla fickpengar gick till film, vilken film som helst.  "Jag blev absolut besatt av film. Jag trollbands av allt som hade med film att göra — inte bara själva filmerna utan även auran som omgav dem." Han lär känna Ryszard Horowitz, som senare kommer bli en känd fotograf, och sin kusin Roma Ligocka, som senare blev känd designer och konstnär.

1950 – Roman Polanski börjar på National Film School i Łódź. Han börjar även att skådespela.

1954 – Roman Polanski medverkar i Andrzej Wajdas film A Generation, och i Silik Sternfelds film Enchanted Bicycle or Magical Bicycle.

En ung Roman Polanski.

En ung Roman Polanski.

Roman Polanskis stjärna på Łódź walk of fame.

Roman Polanskis stjärna på Łódź walk of fame.

1955 – Roman Polanski gör sin regidebut med filmen Rower.

1959 – Roman Polanski gifter sig med Barbara Lass (då Kwiatkowska) som spelat i hans film When Angels Fall.

1961 – Roman Polanski och Barbara Lass skiljer sig.

Paret Barbara Lass (Kwiatkowska) och Roman Polanski under inspelningen av When Angels Fall.

Paret Barbara Lass (Kwiatkowska) och Roman Polanski under inspelningen av When Angels Fall.

1963 – Samma år som president Kennedy skjuts föds Samantha Geimer i arbetarstaden York, Pennsylvania.

Roman Polanskis fru Sharon Tate var gravid och två veckor ifrån att föda när hon blev mördad av Mansonsekten.

Roman Polanskis fru Sharon Tate var gravid och två veckor ifrån att föda när hon blev mördad av Mansonsekten.

1968 – Roman Polanski spelar in filmen Rosemary’s Baby. Han gifter sig även med skådespelaren och modellen Sharon Tate som han mött under en filminspelning året innan.

1969 – Roman Polanski är i Europa och jobbar på en ny film. Sharon Tate är i deras gemensamma hem i Los Angeles tillsammans med några vänner, då medlemmar ur Mansonssekten bryter sig in och knivhugger dem till döds. Sharon Tate var vid sin död gravid i åttonde månaden.

1973 – Roman Polanski regisserar filmen Chinatown, en av hans mest berömda filmer och av många sedd som den bästa amerikanska kriminalfilmen någonsin. Det blir den sista filmen Polanski regisserar i USA. 

1973 – Samantha Geimer har senare skrivit i sin självbiografi att det inte var lätt att vara en smart tjej i en liten stad och att hon aldrig såg sig själv som ett barn, och att ingen annan heller gjorde det. Samantha ville inte bli skådespelare men hennes mamma ville att hon skulle bli det. 1973 fixar Samanthas mamma hennes första modelljobb; i en reklam för dörrmattor. Detta är samma år som Samantha och hennes kompis Ann leker i en gränd bakom huset och en man dyker upp. Han säger att han är polis och att de ska åka på en liten tur. Samantha vägrar men Ann vågar inte säga emot. Senare visar det sig att mannen tog henne till skogen och våldtog henne. Han lämnade henne där, naken, och hon lyckades ta sig till ett hus för att ringa polisen.

Samantha varnas: hon får aldrig någonsin tala om det, inte nämna det i skolan eller säga att det var Ann som hade utsatts… Samantha skriver i självbiografin att anledningen till att hon inte blev traumatiserad var antagligen för att mentaliteten i York var att dåliga saker händer, och det är bara att gå vidare. Till exempel var en av hennes vänner resultatet av en våldtäkt, ytterligare en annan våldtogs i en gränd.

Samantha Geimer.

Samantha Geimer.

Samantha Geimer.

Samantha Geimer.

1975 – Samantha Geimer och hennes familj flyttar till Hollywood för att hennes mamma äntligen ska kunna lyckas med sin karriär. Samantha trivs inte och flyttar hem till sin pappa i York under några månader. Till slut måste hon ändå flytta till tillbaka Hollywood. Hennes pappa träffade nya kvinnor och försökte skapa sig ett nytt liv.

1976 – Samantha Geimer och hennes familj bor precis där Baywatch fem år senare skulle spelas in. Eagles hade precis släppt låten Hotel California. Men Samantha trivdes inte med våldet och drogerna. Seriemördare som Herbert Mullin och Edmund Kemper var i farten, och senare Kenneth Bianchi och Angelo Buono. Samantha och hennes vänner var skräckslagna.

1976 – Roman Polanski, som nu är 43 år, sägs vara tillsammans med den 15-åriga skådespelaren Nastassja Kinski som han träffat på en fest. I en intervju på 90-talet dementerar Kinski att de hade ett egentligt förhållande.

1976 – Samantha och hennes familj flyttar till San Fernando Valley ("där Kardashians senare bodde"). Samantha börjar fundera på att bli skådespelare, eftersom alla i Los Angeles i den åldern vill bli skådespelare. Hon gick på auditions och några gånger ringde de tillbaka. “Egentligen var jag olycklig. Mina föräldrar fick det att verka som jag var i kontroll över mitt liv, när jag i själva verket inte hade kontroll över någonting” skriver hon senare i sin självbiografi. "Jag gillade idén om kändisskap mer än idén om att jobba hårt."

Samantha Geimer skriver i sin självbiografi att det är svårt att beskriva hur attityden till sex under det sena 70-talet hastigt hade förändrats jämfört med bara tio år tidigare. Boken The Joy of Sex från 1972 var en bibel för många, även för Samanthas mamma. Den låg som nummer ett på New Yorks bästsäljarlista i sju veckor och på topp 5 i över 70 veckor. 

Boken The Joy of Sex var en del i vad som brukar kallas den sexuella revolutionen.

Boken The Joy of Sex var en del i vad som brukar kallas den sexuella revolutionen.

Samantha skriver appropå detta att unga kvinnor alltid har erotiserats i vår kultur men att vid den här tidpunkten hade den erotiseringen blivit mainstream. Till exempel hade Brooke Shields poserat naken för tidningar när hon var tio, och sedan spelade hon prostituerad vid tolv års ålder i filmen Pretty Baby. Ett år tidigare hade Judie Foster spelat tonårsprostituerad i filmen Taxi Driver. Woody Allen släppte sin film Manhattan, som handlar om en vuxen man som blir ihop med en sjuttonåring.

 

 

Roman Polanski och Nastassja Kinski 1979.

Roman Polanski och Nastassja Kinski 1979.

Roman Polanski och Nastassja Kinski 1979.

Roman Polanski och Nastassja Kinski 1979.

1977 – Det var sommaren då den första Star Wars-filmen hade premiär, Jimmy Carter blev ny president och Elvis Presley dog.

Nastassja Kinski fotograferad för Vogue Paris av Roman Polanski 1976.

Nastassja Kinski fotograferad för Vogue Paris av Roman Polanski 1976.

Samantha Geimers syster Kim börjar dejta en filmproducent vid namn Henri Sera. Han bjuder in systrarnas mamma, som fortfarande vill bli skådis, till en branschfest med en massa kändisar: Diana Ross, Warren Beatty och Roman Polanski. Samantha Geimers mamma och Roman Polanski börjar mingla. Ett par veckor senare ringer Henri Sera och säger att Roman Polanski håller på med ett projekt för Vogue Paris där han intervjuar och fotar unga amerikanska tjejer. Han undrar om Samantha kan tänka sig att träffa Roman och hon säger ja. Familjen Geimer bjuder hem Roman Polanski som slår sig ned i vardagsrummet och berättar om sitt projekt: Vogue ville ha ett reportage om skillnaden mellan amerikanska och franska tjejer. Han visar foton på Nastassja Kinski som han tagit tidigare för samma tidning. Samantha tycker bilderna är väldigt vackra. I sin självbiografi skriver hon: “Jag tänkte: usch, det här är en kille som är lika liten som mig och som ser ut som en vessla. Men han är supermäktig och vill fotografera mig. Mig!” Samantha Geimer går in på sitt rum och lyssnar på Aerosmith – Toys in the Attic:

 

leaving the things that are real behind

leaving the things that you love from mind

 

Samantha Geimer.

Samantha Geimer.

Några dagar senare kommer Roman Polanski tillbaka med en liten svart kamera. Samanthas mamma föreslår att hon ska följa med när Samantha fotas. Efter en stunds tystnad säger Roman Polanski att nej, hennes närvaro kanske kommer göra att Samantha får svårt att slappna av framför kameran. Samanthas mamma säger inte emot, eftersom det finns rykten om hur jobbig Brooke Shields mamma är och hon vill inte själv få ett sådant rykte.

Samantha Geimer och Roman Polanski åker bil i tystnad, upp till Flanco Road. Det är några dagar efter skolavslutningen och det är varmt och ganska vindstilla denna sena eftermiddag. Nu ska testfotograferingen ske, den utifrån vilken Polanski ska avgöra om Samantha är rätt tjej för Voguereportaget eller inte.

 

De stannar vid en kulle som inte är särskilt dold, och han börjar ta bilder av henne. Hon har tagit två toppar med sig och efter att en rulle film tagit slut så ber Roman henne att byta om. Samantha vänder ryggen till för att byta om och förvånades över att han fortsätter ta bilder. De pratar inte förutom att han ger henne direktiv: le, le inte, titta på mig, bit i läppen, titta upp, titta åt vänster, titta på mig igen. “Det här funkar inte” säger han tillslut. “Det finns inget där”.

Roman frågar om hon kan ta av sig toppen helt och hon gör det eftersom hon tänker sig detta som sitt break och hon vill inte förstöra det. Bröst är vackra, står det ju i The Joy of Sex. Roman ringer senare Samanthas mamma och säger att allt gått bra.

Inför nästa fotosession vill Samanthas mamma att Samanthas kompis ska följa med, men Roman Polanski har för bråttom för att ta med henne. Han och Samantha Geimer åker i tystnad längst Mulholland Drive i en Mercedes.

Våldtäkten

Det är den 10 mars. Först åker de hem till Jacqueline Bisset som ger dem varsitt glas vin. Roman Polanski tar några bilder på Samantha Geimer hemma hos Bisset, sedan börjar det mörkna så Roman föreslår att han och Samantha åker till Jack Nicholsons villa. Tillbaka i bilen så frågar Roman Samantha om hon har någon pojkvän och om hon haft sex (hon svarade att hon haft det två gånger trots att hon bara haft det en gång, eftersom hon ville verka erfaren). När Roman och Samantha blir ensamma i Nicohlsons villa så dricker de en flaska champagne och Roman föreslår att Samantha ska ta av sig sin blus. Det här är mitt jobb, intalar sig Samantha, jag är professionell och då gör man såhär. Låt oss ta lite bilder i jacuzzin, säger Roman. Men först vill han att hon ska ringa sin mamma och säga att allt är bra. Hon gör det, och Polanski pratar också med henne och säger var de är och att han skjutsar hem Samantha snart.

Samantha går in i rummet där jacuzzin står, och eftersom hon inte har någon baddräkt så byter hon om till trosor, och tänker att bubblorna i jacuzzin kommer täcka hennes överkropp. Roman kommer efter in i badrummet med en liten låda som han håller upp, ur den tar han sedan fram ett piller som han krossar i tre, och frågar: är detta en metakvalon? Samantha vet inte varför han frågar henne, men säger ja. Hon har läst om sådana i tidningar. Han frågar henne om hon tror han kommer kunna köra om han tar en. Inte heller det förstår hon varför han frågar henne. Sedan säger han: vill du ha lite? Samantha säger nej, Roman frågar om hon tagit det förut och då säger hon ja. Åter igen vill hon framstå som erfaren, och som att hon åtminstone vet vad hon säger nej till. Sedan frågar han igen om hon vill ha, och sen igen, och till slut säger hon ja.

 

Samantha Geimer fotad av Roman Polanski, samma kväll som han våldtog henne.

Samantha Geimer fotad av Roman Polanski, samma kväll som han våldtog henne.

Samantha ångrar att hon inte ätit något, eftersom hon börjar känna effekten av champagnen och drogerna, hon känner sig alldeles för avslappnad, som att musklerna bara är vätska men att hjärtat dunkar väldigt hårt. Hon går ut i köket och letar efter något att äta.

Roman ropar på henne från jacuzzin. Hon går dit, han frågar om hon kan hoppa i: “du kan ta av dig trosorna”. Samantha slits mellan att göra det och att bara dra därifrån. Hon stannar, eftersom hon tänker på Marilyn Monroe. Vad hade Marilyn Monroe gjort? Hon hade säkert varit vacker och fri i bubblorna. Så hon tar av sig trosorna och hoppar i. Roman Polanski fotar Samantha Geimer i jacuzzin, posandes med champagneglaset. Till slut säger han att ljuset är för dåligt för att fota i, och tar av sig sina khakbiyxor och sin tröja och hoppar själv i. Kom här, jag vill att du ska känna på något, säger han. Han för henne över jacuzzins varmvattenmynningar så att bubblor åker upp mellan hennes ben. “Känner du? Känns det inte bra?” säger han. Samantha säger att hon inte kan andas, att hon har astma. Hon går ut ur jacuzzin, virar en handduk om sig, går ut i badrummet och tar på sig sina trosor. Roman kommer efter och frågar hur det är med hennes astma. “Jag måste gå hem och ta min medicin”, säger Samantha. Hon är glad att han inte frågar vad sådan medicin heter, eftersom hon inte har en aning om det. Roman säger åt henne att gå in i sovrummet och lägga sig ner. Samantha insisterar på att hon måste hem, men Roman tar tag i hennes axlar och leder henne till sängen i sovrummet. Han börjar kyssa henne och hon säger nej, att hon inte mår bra. Han säger att hon kommer känna sig bättre snart. Sedan går han ner på henne. Han frågar om det känns bra, vilket det gör, och det i sig självt känns hemskt, skriver Samantha Geimer senare. Roman frågar om hon tar p-piller, hon säger nej. Samantha önskar att han bara kan få det gjort, sluta prata och få orgasm så det är över. Han ber henne tala om när hennes sista mens var, vilket hon inte minns. Han säger att kom igen, du måste komma ihåg det! Sedan kommer han in i henne både vaginalt och analt, utan hennes medgivande.

Sedan knackar det på dörren: Roman, är du där? Det är en kvinna, Nicholsons flickvän Anjelica Huston som råkar vara hemma. Hon säger senare i ett förhör: [Tjejen] verkade inte vara i nöd...  hon andades högt från halsen när hon kom ut. Hon kändes tvär, vilket jag tyckte var lite oförskämt. Hon framstod som en sådan där liten brud mellan – kan vara vilken ålder som helst upp till 25… du förstår, hon såg inte ut som någon rädd liten sak…” Om Roman Polanski säger hon: “Jag har sett honom som en man med medkänsla, inte någon som med våld skulle skada en annan person… Jag tror inte han är någon dålig man. Jag tror att han är en olycklig man”.

Roman Polanski går fram och pratar med Anjelica Huston. Han säger att han och Samantha snart kommer vara ute ur jacuzzin. Sedan fortsätter Roman Polanski att penetrera Samantha Geimer en stund till. “Det kändes som en timme, i verkligheten var det kanske tio minuter” skriver Geimer i sin självbiografi.

Samantha samlar ihop sina kläder, går ut ur huset och väntar på att Roman ska skjutsa hem henne. I bilen börjar hon gråta, men tänker: "det kommer bli okej. Han är en känd man, och en känd älskare, som inte vill skada mig, utan tvärtom tillfredställa mig."

“Är du okej?” frågar Roman, han verkar förvånad över att hon gråter. “Jadå, det är okej, oroa dig inte” säger Samantha. Roman ber henne vänta fem minuter och går in i huset igen. Han kommer tillbaka efter en lång tid, de åker iväg och säger ingenting på en stund. Roman säger att han har med sig bilderna från den första fotograferingen, att han ska visa dem för Samanthas mamma och styvpappa och han undrar om det är någonting hon inte vill att de ska se. Samantha tror att han driver med henne, tänker han visa toplessbilderna? Men hon vill behålla sin professionalitet, så hon säger: “du kan visa dem allihop”. Det enda hon är rädd för är att han ska nämna astman, och att hon ska bli påkommen med att ha ljugit om det. De sitter tysta igen, tills Roman säger: “Säg inget till din mamma. Det här kommer bli vår hemlighet”. När de kommer fram till huset så öppnar Samanthas mamma och Samantha springer fram till henne och viskar: “Om han frågar, så säg att jag har astma. Jag sa att jag hade det för jag ville inte vara i jacuzzin”. Sedan springer hon in på sitt rum och smäller igen dörren.

Samantha Geimer berättar senare för sin familj vad som hänt. Då ringer hennes mamma sin revisor som säger åt henne att ringa polisen. Samantha åker in på sjukhus. Hon får svara på en mängd repeterande frågor från polis och sjukhuspersonal:

Varför tog du av kläderna och hoppade ner i jacuzzin? Var tog Mr Polanski på dig? Åter igen, var han verkligen inne i dig? Har du någonsin haft sex förut? Med din pojkvän? Med din mammas pojkvän?

Under tiden har Roman Polanski ett möte med Robert De Niro där de diskuterar en kommande filminspelning (filmen Magic spelades in senare, men Robert De Niro hade ingen roll i den och Polanski var inte regissör).

Arrestering och rättsprocess

Roman Polanski var inspirerad av David Hamilton och hans bilder på prepubertala tjejer.

Roman Polanski var inspirerad av David Hamilton och hans bilder på prepubertala tjejer.

Roman Polanski arresteras på Beverly Wilshire Hotel, där han för tillfället bor. När utredarna anländer till hotellet befinner han sig i lobbyn med vänner, redo för att gå ut. Utredarna ber att få prata med honom, och han frågar om det kommer dröja längre än fem minuter. Utredarna skrattar. Inne i Roman Polanskis hotellsvit finner de kameran tillsammans med fotorullarna som använts vid den senaste fotosessionen med Samantha Geimer. När Polanski blev tillfrågad om bilderna och varför de var så suddiga, så sa han att det var med flit, det skulle se ut som om de var tagna i farten, han var inspirerad av fotografen David Hamilton vars drömska bilder på förpubertala tjejer vid den här tiden var högsta mode.

 

Utredarna fann också metakvalon i hotellsviten, men de fick Polanski utskrivna på grund av sömnproblem.

Den 27 mars är en solig dag. Samantha Geimer ska förhöras av en juryn. Framför 23 främlingar ska hon berätta vad som hände i Jack Nicholsons hus några veckor tidigare. Sedan ska det bestämmas om Polanski ska bli åtalad eller om prövningen kommer fortgå.

En kriminolog hade testat Samantha Geimers trosor och funnit sädesvätska, men inte ren sperma. Hon skriver i sin självbiografi att om hon hade kunnat välja mellan att bli utsatt för våldtäkten eller för juryprövningen, så skulle hon valt våldtäkten. “Varför skulle alla män säga “trosor”? Kunde de inte bara sagt “underkläder?""

“Jag är oskyldig och kan inte vänta tills jag får rätt” sa Roman Polanski till media efteråt.

Till slut står han i alla fall åtalad för följande punkter (fritt översatt från amerikansk lagtext av red.):

 

  • våldtäkt genom användande av droger
  • perversion
  • sodomi
  • omoralisk och lustfylld handling mot ett barn under fjorton
  • påförande av kontrollerad substans till en minderårig

 

Men för att skydda Samantha från en rättegång så föreslår hennes advokat och familj att det blir en förhandling, vilket Roman och hans avokat går med på. De fem åtalen läggs ner och istället erkänner sig Polanski skyldig till en mindre anklagelse om att ha deltagit i olaglig sexuell aktivitet med en minderårig.

1978 – Polanski åker in i fängelse för att genomgå en 90 dagars psykiatrisk behandling. Efter 42 dagar frisläpps han.

Domaren i fallet, Laurence J. Rittenband, ändrar sig sedan, enligt Samantha Geimers självbiografi på grund av påtryckningar från media: 42 dagar är inte nog som straff. Han beslutar istället att Polanski ska få ett obestämbart straff, vilket alltså kan betyda allt från en veckas fängelse, till femtio år. Roman Polanski riskerar nu att sitta i fängelse för resten av sitt liv.

Samma kväll som han får veta det, köper han en flygbiljett till London och har sedan dess inte återkommit till USA. I sin självbiografi skriver han senare att han var paria. “Vi kan inte ha en våldtäktman i vår agentur”, citerar han sin före detta agent. “Hennes åsikt delades av resten av Hollywood”.

Sommaren 1978 flyttar Samantha Geimer tillbaka till York där hon växte upp. Hon knarkar och lyssnar på Fleetwood Mac.

1979 – Roman Polanski spelar in filmen Tess som han tillägnar sin döda fru Sharon Tate eftersom det var hon som en gång föreslog att han skulle läsa den bok som filmen baseras på. Nastassja Kinski spelar huvudrollen.

1983 – Samantha Geimer får ett barn tillsammans med sin pojkvän.

1984 – Roman Polanski släpper sin självbiografi Roman. I den skriver han bland annat: “Bland mina många, många katastrofala föraningar, hade en tanke aldrig slagit mig: att jag skulle låsas in, få mitt liv och min karriär förstörd, för att ha bedrivit älskog”.

Samma år dör Roman Polanskis pappa i cancer.

1988 – Samantha Geimer får ett till barn, och flyttar med sin familj till Kauari, Hawaii, för att fly undan den uppmärksamhet som pressen fortfarande ägnar henne. 

1989 – Samantha Geimer gifter sig med sin pojkvän Dave. Samma år stämmer hon Roman Polanski för sexuella övergrepp, uppsåtligt tillfogande av känslomässigt lidande och förförelse.

Samma år gifter sig Roman Polanski med sin nuvarande fru, modellen/sångaren/skådespelaren Emmanuelle Seigner som han träffat på en filminspelning året innan. Hon är vid bröllopet 23 år och Roman Polanski är 46. Tillsammans får de två barn, en flicka och en pojke.

1993 – Roman Polanski döms till att betala skadestånd till Samantha Geimer, men betalar inte beloppet i tid.

1995 – Samantha Geimers pappa dör.

2003 – Roman Polanski vinner en Oscar för Bästa regi för filmen Pianisten, men kan inte närvara vid prisutdelningen eftersom den är i USA:

 

2008 – Roman Polanskis advokat ber domaren att få fallet avskrivet på grund av rättslig misskötsel. Ansökan går inte igenom eftersom Polanski måste komma till USA om det ska vara möjligt.

En supporter har en Free Polanski-skylt på sig under Zurich Film Festival 2009.

En supporter har en Free Polanski-skylt på sig under Zurich Film Festival 2009.

2009 – När Los Angeles distriktsåklagare Steve Cooley får reda på att Polanski kommer resa genom Österrike och Schweiz på väg till Zurich Film Festival för att ta emot ett pris, tar han reda på vilket land som troligast kommer lämna ut Polanski till USA. Den 26 september blir Polanski därför arresterad på Zurich flygplats och fängslad strax innan han ska flyga in till Schweiz.

Över hundra betydelsefulla personer inom filmindustrin (bland andra Woody Allen, David Lynch och Pedro Almadóvar) skriver under en protest mot att Roman Polanski nu är arresterad. 

 

Roman Polanski skriver ett brev till Samantha Geimer:

Kära Samantha,

Jag tittade på Marina Zenovich’s dokumentär [Polanski: Wanted and Desired] för andra gången och tänkte att jag skulle skicka dig det här meddelandet.

Jag vill att du ska veta hur ledsen jag är för att ha påverkat ditt liv så. När jag såg dig i filmen imponerades jag av din integritet och intelligens. Och, du har rätt, de borde låta din mamma vara! Felet var mitt, inte din mammas. Jag hoppas att pressen från media har lättat och att din familj ger dig mycket glädje.

 

2010 – Den i Schweiz fängslade Roman Polanski publicerar ett öppet brev på Bernard-Henri Lévys hemsida: “I can remain silent no longer!”

Den 12 juli avslår den schweiziska domstolen USA:s ansökan om att få Polanski överlämnad.

 

2009 – En kvinnlig jurymedlem uttalar sig i pressen om juryförhöret den 27 mars 1977, och säger: “Hon var så rädd, och vi var 23 stycken gamlingar som glodde på henne”.

 

2013 – Samantha släpper sin självbiografi The Girl: A Life in the Shadow of Roman Polanski.

 

Roman Polanski.

Roman Polanski.

Eftersom Polanski flydde Los Angeles innan han avtjänat sitt straff så står alla fem åtal mot honom kvar.

Artikeln bygger till stora delar på Roman Polanskis och Samantha Geimers självbiografier.

Mary Sibande – i sitt alter ego speglar hon Sydafrikas historia

Mary Sibande – i sitt alter ego speglar hon Sydafrikas historia

Ett utforskande av ras och kön, nutid och dåtid, makt och kontraster. 

LoveStorys @Konstkvinnor presenterar Mary Sibande. 

Mary Sibande föddes 1982 i Sydafrika, och lever i Johannesburg där hon även är verksam. Hennes verk utforskar ras-, klass- och genusfrågor. Framförallt jobbar hon med skulpturer i verklig storlek av sitt alter ego, Sophie, som är den personen hon troligtvis skulle ha varit om hon följt kvinnorna i sin familjs öde. Sibandes konstform är helt unik och är – utöver det som konsten representerar – unik i sig, då den diskuterar socioekonomiska, köns- och rasfrågor på ett banbrytande sätt som tidigare knappt varit möjligt för en ung svart kvinna.

Skärmavbild 2017-02-23 kl. 13.43.48.png

Skulpturen Sophie är en representation av en svart kvinna som, liksom hennes mamma och mormor var, är ett hembiträde. Sophie drömmer om ett liv där hon har oändligt med möjligheter, ett liv där hon kan ta över världen. Men istället är hennes öde bestämt av hennes kön och hudfärg. Sophie har ofta ögonen stängda för att symbolisera den drömmande, hon blundar bort verkligheten.

Sibande berättar själv att det var hennes mormor som övertygade henne att satsa på konsten. Mormodern har alltid stöttat Sibande, och är extremt rörd över de öden hon valt att skildra. Som respons till sitt barnbarns verk har hon sagt:

“I didn't know while we were living our lives you were taking notes".

I verket I wish you were here figurerar Sibandes alter ego Sophie. Hon är klädd i en housemaid-utstyrsel omgjord i typisk viktoriansk stil. Materialet hon använder för att sy kläderna är, för en sydafrikan, lätt att känna igen som det typiska tyg hembiträden använder. 

Mary Sibande säger själv i en intervju:

"The reason why Sophie’s dresses are big is because I was interested in the Victorian era. When you look at images of Victorian dresses, you realize that women found it hard to wear such big, heavy and tightened-up dresses and that their movements were limited as a consequence. I constructed Sophie’s clothing with that “limited movement” concept in mind. Sophie goes to work in her ordinary dress. If she were wearing such big and heavy Victorian dress, she wouldn’t be able to do anything. Her dress is a protest against being a maid and at the same time it is the facade that allows her fantasies to come to life."

Efter att Sibande hade gjort ett par Sophie-statyer ville hon utmana sin konstform ännu mer. Hon började då med de lila skulpturerna som står mittemot Sophie. De här verken jobbar med kontraster på olika nivåer; de lila är celler i förstoringsglas medan Sophie är en hel människa, det lila är förut och Sophie är nu. Skulpturerna kan tolkas som lätta, dansande eller våldsamma. Det handlar om att gräva djupare och spegla sig själv i sitt eget inre.

Sibande valde lila eftersom färgen har en speciell mening i den sydafrikanska apartheid-historien. När de svarta medborgarna marscherade i protest mot apartheid, sprayade poliserna lila färg över tågen för att markera människorna – på så sätt visste de vilka som hade varit med och kunde därefter fängsla dem. Enligt Sibande älskar hon att ta tillbaka historien och utforska vad hon kan göra med den i dagens kontext. 

Verket ‘Lovers in Tango’ handlar för Sibande främst om både hennes mammas och pappas förhållande till varandra, och pappans förhållande till Mary själv. De 26 soldaterna, stöpta efter Sibandes egen kroppsform, poserar med osynliga vapen, medan officern längst fram som symboliserar Sibandes pappa, står i en för evigt fryst ansats att ta kontakt med Sophie, "in a tango that can never develop or change".

Här kan du se Mary Sibande berätta mer om sin konst: 

Hur romantiken förstört den verkliga kärleken

Hur romantiken förstört den verkliga kärleken

Kan vi bygga våra intima relationer på bara känslor? Det finns mycket som tyder på att romantiska ideér hindrar oss från att uppleva verklig kärlek.

"Tack vare" poeter, konstnärer och filosofer har romantiken dominerat det västerländska tänkandet kring relationer ända sedan 1700-talet. Än idag matas vi med filmer om att det bara finns en enda kärlek för oss, och när vi hittar den så säger det klick. Dessa 6 punkter verkar vårt samhälle anse extra viktiga när det gäller kärleken:

1. Äktenskap

Allie och Noah – det perfekta paret?

Allie och Noah – det perfekta paret?

Det förväntas att vi ska gifta oss och leva lyckliga i alla våra dagar.

2. Kärlek och sex

Sex är det ultimata uttrycket för kärlek och tänder vi på någon annan än den vi är ihop med så är det katastrof. Likaså är det en katastrof om vi inte har fantastiskt sex inom förhållandet.

3. Slut på ensamheten

Den romantiska idén förutsätter att vi slutar känna oss ensamma den dagen vi träffar "den rätte".

4. Känslor

När vi möter "den rätte" så förstår hen oss utan att vi behöver säga någonting, och så fortsätter det vara förhållandet igenom. Romantisk kärlek är lika med intuition, sägs det.

5. Inga praktikaliteter

Eftersom romantisk kärlek bara baseras på känslor så förväntas man inte tänka på praktikaliteter som pengar, städning eller geografi när man blir tillsammans med någon. Det finns inpräntat i oss att man blir ihop enbart på grund av känslor, inte för att man till exempel har liknande ekonomi och vill samma saker.

6. Acceptans

Romantisk kärlek sägs handla om att acceptera allt hos en person. Att vilja förändra vissa sidor hos sin partner tas som ett tecken på att allt inte står rätt till med förhållandet. Krav på förändring ses helt enkelt som dödsstöten.

 

Detta kan ju låta som rätt bra saker ändå, i alla fall för den som lyckas finna en person att automatiskt få den perfekta romantiska relationen med. Men kraven på romantisk kärlek har orsakat mycket emotionellt lidande för många genom historien, inte minst för kvinnor.

Konceptkonstnären Jenny Holzer har uttryckt det såhär:

Sant eller inte, detta är i alla fall tänkvärt. Och om det låter som att vi genom den här texten vill förstöra kärleken så är det fel. Nej, snarare har vi en förhoppning om att den fortfarande kan räddas!

Här är vad vi borde ersätta de där 6 punkterna ovan med:

1. Kärlek och sex

Det är normalt att inte känna ett starkt samband mellan sex och kärlek. Folk måste förstå att det är okej att inte ha passionerat sex med sin partner jämt. Likaså är det naturligt att man fortfarande kan tända på andra. 

2. Prata om pengar

Att diskutera något så livsavgörande som pengar, är faktiskt väldigt viktigt. Tänk att bli ihop med någon som inte prioriterar samma saker som en själv ekonomiskt, hen kanske till exempel vill streta på och så småningom ha råd med ett hus, medan man själv vill leva livet och åka på lyxkryssningar. Sånt är bra att veta i förväg!

3. Brister

Suzanne Brøgger.

Suzanne Brøgger.

Förhållandet har mycket att vinna på att båda parterna inser bristerna i sig själva och hos varandra, eftersom det i längden ökar toleransen.

Eller som den danska författaren Suzanne Brøgger förklarat det: "När vi älskar någon är det nästan alltid med utgångspunkt från en mer eller mindre idealiserad bild i bakhuvudet. Det ska så lite till för att få bilden förstörd, och otroheten upplever man när den andra visar sidor av sig själv - avgrunder till och med - som inte stämmer med bilden. Vi har tydligen ett väldigt besvär med att låta de sidorna hos de andra existera fritt och oberoende av oss själva." 

4. Ensamhet

Vi kommer aldrig kunna finna allt i en enda person. Någon kan inte vara vår bästa vän, vår älskare, vår "hushållerska", vår själsfrände, föräldern till våra barn, den som alltid får oss att skratta, den snyggaste vi vet, vår psykolog, och så vidare – på samma gång. Man behöver vänner för att känna att man har allt, och på vissa plan kommer man alltid känna sig ensam.

5. Kommunikation

Man måste anstränga sig för att förstå en annan människa. Intuition och direkt förståelse kanske sker ibland, men det som verkligen fungerar är att faktiskt prata igenom saker. Inga människor förstår varandra automatiskt från första början, även om det kan kännas så en kort period! Sedan kommer det hinder, och då måste man kommunicera. 

6. Praktikaliteter

Att diskutera vem som ska diska, hur ofta det ska städas, var soffan ska stå och vilka tavlor det ska vara på väggen kan upplevas som trivialiteter. Men det är faktiskt ganska viktiga saker: tänk om det bara är en person som städar och städar medan den andra sitter och kollar på tv-serier? Hur "romantiskt" är det? Att diskutera praktiska saker är alltså inte osexigt, utan tvärtom! 

 

Länge leve kärleken, inte romantiken!

 

Artikeln är inspirerad av http://www.filmsforaction.org/watch/how-romanticism-ruined-love/

Myrna Lorentzson om de viktigaste grunderna i hudvård

Myrna Lorentzson om de viktigaste grunderna i hudvård

Hudvård måste inte vara lika med att köpa dyra produkter. Här listar LoveStorys egna stilguru Myrna Lorentzson grunderna i hur huden fungerar. (för kunskap kostar ingenting!)

Ofta stöter jag på människor som på olika vis har problem med sin hy, och dålig hy är även ett ämne jag och mina vänner diskuterar återkommande. Jag kan tänka mig att vi är många som delar detta och även fast jag upplever att jag haft tur med min hy kommer det alltid perioder då jag har problem med den. Därför tänker jag nu dela med mig av olika hudtyper och hur de bör behandlas.

 

Torr hy

  • Känns obekväm efter rengöring eller en dusch.
  • Känns torr i slutet av dagen trots att du smort in den ordentligt på morgonen, och sminket känns ojämnt.
  • Blir öm och och känslig i kallt väder.
  • Känns tråkig och flagnar lätt under vinterhalvåret, speciellt runt näsan, ögonlocken och på kinderna.
  • Har små porer.
  • Känns torr om morgnarna, speciellt om du inte smort in den innan du gått och lagt dig.

 

Om du har torr hy känns den oftast något enklare under sommaren, men vintern kan verkligen vara ett helvete för torrhyade. Det är då extra viktigt att använda en kräm som mjukar upp och återfuktar ordentligt. Produkter som innehåller mineralolja bör undvikas, likaså vaselin, dessa kan trigga utbrott i ansikten med torr hy. Istället bör du använda oljiga, lindrande rengöringskrämer, vegetabiliska oljor, rika krämer som skämmer bort din hy och milda exfolianter (exfoliering innebär avlägsnande av de äldsta döda hudcellerna på hudens yttersta lager).

 

Känslig hy

  • Känns ibland varm och kliar efter rengöring.
  • Blossar lätt upp vid användning av nya ansiktsprodukter.
  • Är mer irriterad och känslig under vissa perioder av menscykeln.
  • Kan vara oljig, torr, uttorkad eller en kombination av alla.
  • Känsligheten kan komma och gå.
  • Är benägen att få röda, kliande “prickar” som blir värre om man petar på dem.
  • Ser ibland “arg” och blossig ut efter en dusch.
  • Är känslig för sol och bränns enkelt.  

 

Denna hudtyp kan vara otroligt jobbig för dig som älskar skönhet. Det finns så många produkter som innehåller aktiva ingredienser, som trots att de är helt ofarliga kan förvärra känslig hy till den grad att de är obekväma eller i värsta fall omöjliga att använda. Grejen är att det oftast bara är en eller två ingredienser som förvärrar känslig hy, problemet är att dessa ingredienser är så vanliga i skönhetsprodukter att de känns helt omöjliga att undvika. Det kan verka som en jobbig och tråkig process, men det är absolut värt att ta reda på vilken eller vilka produkter som orsakar irritationen genom att skala bort en produkt åt gången tills det går att identifiera produkten/erna som orsakar utbrotten.

 

Kombinationshy

  • Porerna är större runt näsan, i pannan och på kinderna.
  • Kinderna kan upplevas torra.
  • T-zonen, det vill säga pannan, näsan och hakan är oftast oljigare och kan enklare drabbas av finnar eller fläckar, speciellt under vissa delar av menscykeln, under en graviditet eller klimakteriet.
  • Det är svårt att hitta en återfuktare som är bekväm för hela ansiktet.
  • Sminket blir ojämnt under dagen.

De flesta verkar tro att de har kombinationshy till viss grad, vilket på ett sätt stämmer - de flesta av oss upplever någon gång under vår livstid kombinationshy. Denna hudtyp blir enkelt ostadig av hormoner, och förvärras oerhört under klimakteriet. Förnuftig hudvård är oerhört viktigt, ofta börjar kombinationshy som ganska balanserad hy som fått utstå dålig behandling, till exempel genom för få oljiga produkter eller en alldeles för rik återfuktare. De flesta kombinationstyper föredrar strukturen, känslan och uthålligheten som uppnås genom en oljefri återfuktare, vilket inte är några problem. Man bör dock balansera med vegetabiliska oljor på kvällen och regelbunden användning av en mild, flytande exfoliant. En skummande ansiktstvätt är inte att föredra, i synnerhet inte de som innehåller sulfater (SLS). Ett hudbalsam, en olja eller en krämig rengöring är snällare mot obalanserad hy.

 

Oljig hy

  • Glansig.
  • Porerna är stora och syns väl. Ofta med pormaskar.
  • Oljig hy är mer benägen att bli prickig eller finnig, detta påverkas mycket av hormoner.
  • Känns bekväm efter en dusch eller ansiktsrengöring.
  • Om en bit papper pressas mot hakan en timme efter rengöring av ansiktet går det att se genomskinliga oljefläckar.

 

Oljig hy kan vara oerhört svår och knepig att behandla. Det kan vara svårt att få smink att hålla sig kvar och ansiktet kan kännas oljigt direkt efter applicering av foundation eller puder. Dock, det är viktigt att inte undvika återfuktande krämer och oljor för behandling av oljig hy. Däremot bör mineraloljor, shea- och kakaosmör samt superrika mjukgörande krämer undvikas. Men som sagt, alla typer av oljor behövs inte undvikas om du har oljig hy, trots att det säkert känns bekvämare för ansiktet. Tillsammans med en snäll rengöring är en bra olja din bästa vän.

Normal hy

  • Varken oljig eller torr (men kan ibland kännas glansig eller torr).
  • Bekväm och len.
  • Små porer.

 

 

Begreppet normal är aldrig optimalt när man pratar om utseende, men i detta fall betyder normal välbalanserad. Du får sällan finnar och huden känns oftast bekväm. Om detta är din hudtyp så är det bara att njuta, din hy är lätt att hantera och inte speciellt känslig för produkter eller krämer. I perioder kan såklart även normal hy övergå till torr eller oljig, men få inte panik. En något torr hy är att förvänta sig vid kallare väder.

 

Uttorkad hy

  • Kan se svag och slö ut.
  • Känns fylligare och friskare direkt efter en dusch.
  • Reagerar positivt om du tar en ångbastu eller i fuktigare väder.
  • Desperat efter återfuktande produkter efter en dusch.
  • Huden kan ibland flagna när du sminkar dig, speciellt runt ögonen och näsan.
  • Läpparna känns torra.

 

Ända fram tills ganska nyligen har uttorkad hy blandats ihop med torr hy, men de är inte över huvud taget samma sak. Torr hy behöver olja medan uttorkad hy behöver vatten. Vissa hudtyper är bättre än andra på att binda vatten, uttorkad hy behöver alltså inte bero på att du dricker för lite vatten. Såklart kan det vara värt att se över hur mycket vatten du dricker, om du vet med dig att du dricker för lite och har en torr hy kan det vara en bra ände att börja i. Ämnen som binder vatten till ytan är att föredra om du har uttorkad hy. Glycerin- och hyaluronsyra funkar utmärkt till detta ändamål och är båda snälla mot huden, leta efter dessa i dina hudvårdsprodukter.

Det var allt för mig, jag hoppas att jag lyckats vägleda er något i er jakt på bekväm hy, för “the only thing worse than feeling like crap, is looking like crap too”.

 

Boktips!

När jag berättade för mamma att jag skulle börja skriva om skönhet för ett webbmagasin vid namn LoveStory gav hon sig direkt ut på jakt efter ~seriös litteratur~ i ämnet. Hon återvände med boken Pretty Honest av Sali Hughes och jag älskar den. Boken som är fullproppad med skönhetsrelaterade tips har fått mig att se med nya ögon på mitt egna ansikte, och jag blir mer och mer sugen på att vårda det.

 

 

Världens första transgender-docka är utformad efter 16-åriga Jazz Jennings

Världens första transgender-docka är utformad efter 16-åriga Jazz Jennings

Jazz Jennings som docka. 

Det New York-baserade företaget Tonner Doll Company kommer släppa en Jazz Jennings-docka, troligtvis världens första utformad efter en transgender-person. Den begränsade upplagan kommer senvåren 2017.

16-åriga Jazz Jennings är just nu aktuell i USA med reality-showen "I am Jazz", men första gången Jazz Jennings framträdde offentligt var redan 2007, i programmet 20/20. Då var hon bara 6 år gammal men berörde tv-tittarna med sin styrka och integritet:

Trots att Tonner Doll Company ofta marknadsför sina dockor som samlarobjekt till vuxna, så kommer just den här vara för barn. Jazz Jennings själv älskade dockor som barn, eftersom de gav henne möjlighet att uttrycka sin rätta könstillhörighet. Så att en docka som är utformad efter henne själv och med hennes namn kommer släppas känns naturligt, säger hon i en intervju.

Jazz Jennings i sin reality-show I am Jazz, som handlar om livet som tonåring och transgender. 

Det återstår att se vilka barn som kommer ha råd med Jazz-dockan, som kommer kosta $89.99, vilket motsvarar ungefär 800 svenska kronor. Men att den ens finns på marknaden är ju, som Jazz Jennings säger, ett steg framåt. 

"Jazz står för allt som jag respekterar med mänskligheten — hon är oerthört modig, intelligent, varmhjärtad och kreativ" säger dockföretagets grundare Robert Tonner, som också är den som designat och skulpterat dockan. 

 

 

Därför älskar vi att Nokia 3310 kommer tillbaka

Därför älskar vi att Nokia 3310 kommer tillbaka

Nyligen meddelande mobiltillverkaren Nokia att de ska nylansera sin klassiker 3310. Nokiatelefoner kanske inte jättemånga använder sig av nu för tiden, men de flesta som är äldre än 25 minns med värme just 3310:an. Den fanns i butikerna mellan 2000 och 2005, och i mångas byrålådor långt efter det.

Här är varför vi älskar nyheten om att den kommer tillbaka:

En Nokia 3310 kan inte gå sönder

Du kan slänga den i golvet, ner för balkongen, dunka den i en betongvägg, det är en (nåväl, i alla fall nästan) fysisk omöjlighet att ta sönder en Nokia 3310!

Det var våran första mobil

Många av oss minns hur man runt millenieskiftet tjatade på sina föräldrar för att få en mobiltelefon, och hade man tur (och var lite bortskämd) så fick man en Nokia 3310 att ringa och smsa med. Det här var långt innan vi kunde surfa på internet via mobilen. Men glad var man ändå.

"Alla coola saker man kan göra med bild och ljud"

Man kunde ju till exempel välja mellan ett tiotal coola ringsignaler:

Eller, om man hade lite pengar tankade på mobilen, ladda hem otroligt coola polyfoniska ringsignaler från internet med hjälp av ett enkelt sms - för bara 10 kronor! Varför inte Jurassic Park-soundtracket? Visst låter även polyfoniska ringsingaler lite gälla, men det får man ta!

Såhär säger en representant för företaget Mobilehits till tidningen mobil.se år 2002: "just med polyfoniska ringtoner, kombinerat med bild och ljudsampling kan man göra riktigt roliga saker."

Spela Snake är den bästa underhållningen

OBS, ingen ironi. Det är sjukt tillfredställande att spela Snake, problemet är bara att det sällan faller sig naturligt nu för tiden. När det enda man ägde var en Nokia 3310 och det enda spelet värt namnet på den var Snake, så spelade man det jämt: på lektionstid (ljudlöst), i väntan på bussen, vid middagsbordet, innan man skulle sova. Nu när Nokia 3310 kommer tillbaka så kanske Snake kan ersätta det ständiga dötids-scrollandet på sociala medier? Vi är väl alla ändå rätt trötta på det?

Batterierna räcker hur länge som helst

Detta kanske är det bästa av allt?! Tänk att aldrig mer desperat behöva leta efter ett eluttag så fort du hamnar på ett café eller en fest, och aldrig mer behöva ställa frågan "är det någon som har en iPhoneladdare?". Trots allt så är det väl en mänsklig rättighet att ha en fungerande mobiltelefon tillgänglig dygnet runt...

 

Vi förutspår att Nokia 3310 kommer bli den nya typiska hipstergrejen, eftersom hipsters älskar att ge gamla saker (t.ex. surdegsbröd, hamburgerformade telefoner eller flanellskjortor) nytt liv. Just Nokia 3310-trenden är faktiskt en trend vi ser fram emot. Den stora frågan är bara: kommer det gå att koppla upp sig på internet på dem? Och är det i så fall fortfarande en Nokia 3310?

Nokia 3310, snart din nya mobiltelefon? 

Nokia 3310, snart din nya mobiltelefon? 

9 saker vi inte får glömma som singlar

9 saker vi inte får glömma som singlar

Jaha, då var Alla hjärtans dag över för i år! Puh. 

Nu lever vi ju i ett samhälle som gärna hyllar den monogama kärleken (vi ska sträva efter den, ett förhållande är lösningen på all vår olycka, jada jada), och som singel kan det ibland vara svårt att slå ifrån sig känslan av att hela ens liv bara går ut på att leta efter "den rätte" – trots att man egentligen kanske är nöjd med sin tillvaro. 

Singel-stressen kan drabba oss alla. Då är det viktigt att komma ihåg följande: 

1. Det är hundra gånger bättre att vara singel än att vara med någon som inte är rätt

Paniken över att vara singel är ingenting mot paniken över att ha stadgat sig med fel person. Det är bättre att vänta ett, två eller tre år på "den rätte" (vilket kan vara många olika personer, myten om att det bara finns en enda sann kärlek känns ju lite förlegad?) – än att plötsligt sitta där med vovve, villa och volvo med någon som är totalt fel. 

2. Vårt förflutna bestämmer inte vår framtid

Så, vi har haft en massa dåliga/destruktiva/trista/påfrestande kärleksrelationer förut? Det behöver inte hända igen, inte alls faktiskt. Och förhoppningsvis har vi lärt oss mer om vad vi själva vill ha och faktiskt mår bra av i ett förhållande – så att vi i ett tidigare skede kan välja bort de personer som är dåliga för oss.  

3. Vi är inte alls "menade" att vara ensamma för alltid

Nej, ingen är "menad" att vara ensam för alltid, även om det i sköra stunder kan kännas så! Du kanske har varit singel i flera år eller hela ditt liv, men om det är ett förhållande du längtar efter kommer du att få det. Kanske imorgon, kanske nästa år. För att använda den trötta frasen alla par använder sig av: "Kärlek kommer när du minst anar det!".  

4. Vi har själva valt att vara singlar

Vi kan alla bli ihop med någon. Ja, någon kan vi faktiskt bli ihop med redan denna vecka. Om vi släpper alla krav det vill säga. Och det blir nog ganska tråkigt i längden. 

5. Våra tidigare förhållanden tog slut av en anledning

Att drunkna i det förflutna ger inte precis de bästa förutsättningarna för en bra framtid, så det är dags att glömma den där personen som du "förlorade" och som kanske, kanske kommer tillbaka... Hen kommer inte tillbaka, och det är nog bäst så. 

6. Alla vi träffar kan inte vara "den rätta", och det är okej

Det kan vara härligt att tillbringa några månader med någon som vi förmodligen inte kommer att vara med "för alltid". Livet som singel måste få vara kul och utforskande, inte en ständig jakt på äkta kärlek.

7. Vi måste glömma att vi har "en typ"

Detta hänger lite ihop med nummer 5. Vi måste sluta jämföra folk vi träffar eller dejtar med en idealbild. Ett fantasi som antagligen bottnar i någon gammal kärlek från det förflutna, någon vi inte fick helt och hållet, och som därför kan fortsätta vara just ett ideal. Dags att glömma det, för risken är stor att din nästa kärlek inte kommer vara ett dugg lik den gamla. 

8. Vi ska njuta av att vara singlar! 

Ja, om vi väl hamnar i ett förhållande kommer det definitivt att komma stunder då vi saknar den härliga singeltiden – och vi kommer definitivt att romantisera den. 

9. Det finns mer i livet än kärleksrelationer...

... till exempel vänskap. Eller relationen till oss själva! Vi ska fokusera på nuet, och de bra relationerna vi har i våra liv, oavsett om de bygger på sex, romantik eller vänskap. Kärleksrelationer är verkligen inte allt, och kommer inte heller vara det ifall vi väljer att vara i ett förhållande. Då vill vi ha kvar intressen och vänner, och inte upptäcka att vi åsidosatt allt i väntan på "den sanna kärleken". 

Grammy-galan: "Systraskapet gråter med Adele och Beyoncé"

Grammy-galan: "Systraskapet gråter med Adele och Beyoncé"

Sophie Tanha skriver om hur nattens Grammy-gala väcker hopp efter att ha manifesterat systraskap och kvinnans rätt till sin egen kropp.

Inatt hyllades Prince och George Michael, Lady Gaga blev plötsligt metal och Jennifer Lopez, Katy Perry och A Tribe called Quest skickade alla ut mer eller mindre politiska signaler på Grammy awards. Det mest revolutionära var däremot inte nävarna som flög upp i luften medan Q-tip upprepade ordet “Resist”, motstånd. Nattens gala visade systraskapet vi alla behöver just nu, samtidigt som det komplexa kring graviditeter äntligen fick ta plats i kulturen.

Det känns som en självklarhet att Hollywood tar i från tårna i sina protestsånger mot Donald Trump, eller Agent Orange som Busta Rhymes passande nog kallade honom. Mannen i Vita huset är trots allt den andra presidenten som vunnit delvis på grund av sitt kändisskap. Bombtokige Reagan var den första som bytte stjärnglans mot krigsdans, men i stället för en häxjakt på kommunister bedriver Trump istället krig mot kvinnor och etniska minoriteter.

Jag kan bara tänka mig hur blodtrycket steg i det orangea nyllet när han såg Adele visa världen hur vita kan alliera sig i kampen mot rasismen. När Adele tog tillfället i akt att bryta sitt pris och dela det med Beyoncé bröt hon även faktumet att "Album of the year" bara har gått till vita personer sedan 1999. Under bästa sändningstid får vi se en tårfylld Adele öppna sig om tiden efter sin förlossning innan hon förklarar sin kärlek för heliga Beyoncé. Hela systraskapet i västvärlden gråter med dem.

Denna mäktiga scen, skrämmande lik slutscenen i Mean Girls när Cady Heron bryter sin prom queen-krona itu, är bevis på att trots att Trump har tagit sig från tv-rutan till politikens korridorer, så ligger makten kvar i kulturen. Samtidigt som friheten till abort hotas, riktar nöjesvärlden blicken mot kvinnors rätt till att själv ha makten över sin reproduktion. Det manifesteras i Beyoncés framträdande trots tvillingarna i magen, ett framträdande som också bryter uppfattningen om att kvinnokroppen bara får synas i sexuella sammanhang.

Det politiska klimatet i USA är lika delat som statyetten Adele bröt itu, men söndagsnatten bevisade ännu en gång att staterna egentligen är en monarki − och det är Queen Bey som sitter på tronen.

Hon är huvudroll i nya filmen om Virginia Woolf

Hon är huvudroll i nya filmen om Virginia Woolf

Ny film om Virginia Woolfs och Vita Sackville-Wests kärlekshistoria är på gång.

Snart kommer en ny film från britterna om den legendariska författaren och feministiska föregångaren Virginia Woolf. Vi får hoppas att den blir bättre än den trista BBC-serien Life in Squares, en miniserie om den Bloomsburygrupp där Woolf ingick.

Den nya filmen har fått namnet "Vita & Virginia" och ska kretsa kring Virgina Woolfs kärleksförhållande med poeten och författaren Vita Sackville-West, skriver Variety. När lesbisk kärlek skildras på film kan det slå fel och ge en bakåtsträvande bismak i munnen (se till exempel Blå är den varmaste färgen som innehåller en nästan 10 minuter lång, i mångas tycke, fetischerande sexscen) men förhoppningsvis är skaparna bakom Vita & Virginia skickligare än så. 

Regissör och med-manusförfattaren Chanya Button (som tidigare gjort filmen Burn Burn Burn) säger: "Vita & Virginia will be a visceral love story, a vivid exploration of creativity, and an energized perspective on one of our most iconic writers", och fortsätter: “We so often associate women of the past with oppression, bound by the duties of marriage, propriety and domesticity; but what Vita & Virginia offers is an example of a relationship where bold, brilliant women bent these institutions to their will at great personal cost.”

Gemma Arterton ska gestalta Vita Sackville-West på vita duken.

Nu är det klart att Vita Sackville-West ska spelas av Gemma Arterton (från bl.a Prince of Persia).

 

Och vem ska spela självaste Virginia Woolf?

Eva Green spelar Virginia Woolf.

Jo, det blir Eva Green, som vi bland annat kunnat se i Bond-filmen Casino Royale. Om utseendemässig likhet är viktigt så ger vi åtminstone godkänt.

Vilken de övriga ensemblen blir eller när filmen har premiär är än så länge oklart, men håll utkik här på LoveStory!

De 7 starkaste scenerna i Girls

De 7 starkaste scenerna i Girls

Idag sänds det första avsnittet på den sista säsongen av Girls. LoveStory listar några av de starkaste ögonblicken hittills i seriens historia för den som vill förbereda sig inför premiären.


1. Crack-incidenten

Vi börjar med en scen från första säsongen - Shoshanna röker crack av misstag. Resultatet blir att Shosh, som redan har en väldigt sprudlande, intensiv personlighet, blir ännu mer sprudlande och intensiv.


2. "Home Birth"

Adams galna syster har bestämt sig för att föda hemma i badkaret - ett helt rimligt beslut (speciellt med tanke på att hon har seriens fyra orimligaste personer till hjälp).

3. Tops-scenen

Ingen scen har någonsin gjort så fysiskt ont att titta på som scenen när Hannah spräcker sin trumhinna med en tops.

4. Strandhusbråket

Marnie har planerat en perfekt strandhussemester som slutar i ett katastrofbråk när Shoshanna bestämmer sig för att vara befriande ärlig.

Och för dig som tycker att bråk är obehagligt så kommer klippet som avslutar samma avsnitt och plåstrar om såret:

5. Shoshanna i Tokyo

Okej, så det här är inte en specifik scen utan egentligen ett helt avsnitt. Aldrig har vi sett Shoshanna så lycklig och lugn som i Tokyo.

6. Hannah Dancing On Her Own

Hannah har precis träffat sitt ex Elijah för första gången på länge. Han kommer ut som gay, och hon blir upprörd, gråtfärdig och känner sig skör. Sedan går hon hem och dansar.

7. Jessa och Adams bråk

Den här scenen, precis i slutet av säsong fem, är nog en av de obehagligaste ögonblicken någonsin i Girls. Adam och Jessa (som sagt inte de mest rimliga personerna), börjar bråka om Hannah och helvetet brakar lös.

Slutligen, för dig som inte kan vänta tills imorgon då avsnittet går att se i Sverige, så kommer här trailern till sjätte säsongen.

Med största säkerhet kan vi förvänta oss ännu fler dansscener, mer systerskap och större bråk!

En bild av det ambivalenta

En bild av det ambivalenta

Recension:

Ingvild Lothe

"Hvorfor er jeg så trist når jeg er så søt"

Kolon forlag

 

Titeln på Ingvild Lothes senaste diktsamling ställer läsaren en fråga: varför är jag så ledsen när jag är så söt? Frågan slår mig som ironisk. Som ställd av en person som förstått att det inte alls hänger ihop, som skämtar med det samhälle som tillskriver känslor kopplat till yttre attribut.

Ingvild Lothe har tidigare varit aktiv som, i brist på bättre ord, internetpoet. Hon har utgivits i chapbook-form på norska AFV Press samt skrivit poesi på bland annat Twitter. Hvorfor er jeg så trist når jeg er så søt kallas för hennes debutdiktsamling, vilket jag förstår men ändå på något sätt motsätter mig. Litt lyst til å pule, litt lyst til å dø (AFV Press, 2015) är även det en diktsamling värd att kallas det, och poesin är lika mycket poesi oavsett om den publiceras som chapbook eller tryckt mellan hårda pärmar.

De båda diktsamlingarna samlar en bild av det ambivalenta. Språket såväl som innehållet skiftar mellan det humoristiska och det mörka. Men även mellan det vardagliga, som effektivt skriver in dikten i nutiden, och det mer allmängiltiga och tidlösa. Just den blandningen, mellan vardagens dåliga komedier på Netflix, och de mer existentiella tankarna kring död och ensamhet ger en stor igenkänning där läsaren lätt kan relatera till texten samtidigt som den kan stå själv som en egen berättelse.

Blandningen av humor och deprimerande djup återkommer kontinuerligt genom hela Hvorfor er jeg så trist når jeg er så søt. Dikten ”Simba” blir för mig den som klarast representerar det. Diktjaget ”er så fucking classy, / men merket ikke at jeg hade kledd av meg […] cumshot rett i fejset”. I denna episka dikt fortsätter sedan diktjaget att, med en teatralisk begåvning, smeta sperma i mannens panna och viska Simba. Ett skämt jag trodde dog ut vid årskiftet 2011/2012.

I Hvorfor er jeg så trist når jeg er så søt skriver Lothe ärligt om barndomen och det hon kallar ”det sexuella helvetet” utan att en enda gång bli sentimental. Boken är ingen nostalgisk tillbakablick som spinner vidare in i nuet, inte heller är det en tragisk uppväxthistoria. Diktsamlingen blir en historia delvis om att växa upp, ja, men tack vare användningen av språket och författarens självdistans blir det aldrig påklistrat emotionellt eller klyschigt, utan bara fantastiskt realistiskt.

Josphine Onyango: Därför ska vita kvinnor sluta ta på mitt hår

Josphine Onyango: Därför ska vita kvinnor sluta ta på mitt hår

Don’t touch my hair!

Förra veckan började jag jobba efter en kort ledighet. Jag var förväntansfull inför att ha startat mitt eget företag. Vad jag inte hade väntat mig är den extrema nyfikenhet mitt hår skulle framkalla. Mitt hår är naturligt och jag är en svart kvinna. Jag förstår nyfikenheten från mina vänner och mina kollegor eftersom jag under den största delen av tiden döljer mitt hår, framförallt när det är kallt ute. Jag har låtit mitt hår växa ut igen efter att ha rakat det under tolv års tid och jag använder flera olika protective styles, däribland peruker och weaves. Det betyder att mitt hår kan se annorlunda ut varje gång du träffar mig – om du nu träffar mig ofta. Detta medger jag kan vara förvirrande.

Nu är det dock så att denna extrema nyfikenhet oftast kommer från främlingar som råkar vara vita kvinnor. Inte bara är de nyfikna – de vill också röra vid och klappa det, med eller utan min tillåtelse, något som ofta åtföljs av beröm, komplimanger och oväntade händer i mitt hår. Vid ett tillfälle var det en kvinna i medelåldern som skrek på det.

Jag kände mig tvungen att ställa mig själv frågan ”varför”? Varför vill vita kvinnor utsätta svarta kvinnor, som de knappt känner, för denna behandling? Vad är det med svart hår som gör att människor vill röra det, ställa personliga frågor om det och till och med bara rycka tag i det?

Då slog det mig! Detta är vad vi kallar för subtil rasism och exotifiering av svarta kroppar. Rasism är inte alltid uppenbart eller illa menat. Det kan grunda sig i välmenande komplimanger från någon som inte menar att bete sig rasistiskt eller som inte har insikt i vilka handlingar som skapar rasism. Det kan också handla om ett passivt aggressivt beteende som de flesta svarta kvinnor och barn upplever varje dag, vilket är lika sårande och förtryckande som direkt och uppenbar rasism.

Idén om att en vit person kan röra vid mitt hår bara av anledningen att personen är nyfiken, grundar sig i föreställningen om den svarta kroppen som den ”andra” ­– med andra ord ”inte tillhörande normen”. Den vita normen av skönhet har överskuggat och stängt ute alla som inte har rakt hår. Detta vita normativa ideal har sina rötter i år av slaveri och kolonisering. Den ”andra” saknar både presentation och representation i media, vilket förstärker denna extrema nyfikenhet.

Att vara nyfiken är normalt. Och så länge som svarta kroppar inte får representeras, kommer nyfikenheten att fortsätta existera tillsammans med negativa idéer och stereotyper av dessa förbisedda personer. Den renaste formen av berättigande är att vita personer tar för givet att de har rätten att tillfredsställa denna nyfikenhet.

Svart hår kan se ut på olika sätt. Från lockigt till rakt och många varianter däremellan. Samma hår kan ha olika textur och längd beroende på klimat, värme och vilka produkter som används. Det tar lång tid att lära känna det på ett personligt plan och att ha ett nära och kärleksfullt förhållande med sitt hår. Det innefattar mycket tid, många försök och misslyckanden, frustration, tårar, tålamod och en hel del pengar. Kanske kan detta sökande pågå under en hel livstid.

Att vita kvinnor känner sig berättigade att röra vid vårt hår, både plötsligt och utan tillåtelse, är i sig själv en uppfattning om berättigandet och äganderätten över svarta kroppar. Jag är lika nyfiken på vitas hår, men jag har gränser som skapats åt mig. Föreställ dig att en svart kvinna skulle gå runt och ta på vita människor, helt utan förvarning!

Det kommer inte naturligt för mig att invadera andra personers privata sfärer. Denna invasion är ett rent privilegium, även det med rötter i en rasistisk praktik i form av kolonisation och slaveri. Efter att i flera år ha behandlat svarta människor som underlägsna människor – efter att ha invaderat deras länder, utplånat deras kulturer och återskapat strukturer som förstärkt synen av oss som djur utan några rättigheter, har denna invasion blivit internaliserad och normaliserad. Att vara svart och kvinna är en faktor att ha i åtanke när sådant här händer. Vi är de mest utsatta och utelämnade.

För mig är det svårt att förstå detta berättigande. Deras beteende klär av oss vårt privata utrymme. Det är respektlöst och avhumaniserade, precis som att man vore ett djur på zoo. Det händer så ofta att jag blir trött och frustrerad över att behöva svara på ifall någon kan röra vid mitt hår eller om det är äkta. Jag orkar inte ens kämpa för min privata sfär. För detta är något som kan hända flera gånger under den korta period man lämnat sitt hem.

Alla förtjänar ett privat utrymme. Beröring är intimt och erotiskt. I boken ”The Erotic Life of Racism” av Sharon P. Holland, står det:

”There is something undeniably erotic about inviting white people to pull a black woman’s hair. I don’t use erotic in a positive sense here, mind you. But touching of bodies is an intimate practice, touch being tethered to the erotic, like a teabag being steeped in steaming hot water. Racism happens here too.”

Som afrikansk kvinna är mitt hår inte bara väldigt politiskt, men även en tyst protest. Att bära mitt naturliga hår är också stärkande. Jag växte upp i Kenya där skolorna ville att jag skulle raka mitt hår eller platta det för att det skulle passa in i hur kolonisatörerna ville ha det. Kvinnor tvingades att dölja sitt hår eller raka av det helt. Skolor och andra institutioner bidrog till denna policy.

Allvarliga straff och till och med offentliga rakningar pågår än idag som en form av förnedring. Skolor förbjuder fortfarande naturligt hår. Svarta kvinnor förlorar jobb och möjligheter på grund av hår. Afrohår som förväntas att döljas, sänder också signalen att afrohår är fult. Att jämföra afrohår med en ”dålig hårdag” är alltid en dåligt skämt, ett skämt många vita ofta leker med.

Att kunna bära mitt hår är frihet och frihet är stärkande. Om du rör mitt hår, med eller utan min tillåtelse, stjäl du därför också denna hårt förtjänade frihet från oss, vår stolthet och representation över vilka vi är och vad vårt hår faktiskt betyder för oss. Jag kan inte äga min egen frihet om den konstant ifrågasätts och skärskådas utan mitt godkännande.

När jag lämnar mitt hem ser mitt hår bra ut. Bakom väggarna har jag lagt mycket tid, kärlek och pengar för att mitt hår ska se ut som det gör. Please leave it alone. Please!

Linnéa Claeson slår tillbaka mot männens trakasserier: "De är inte vana vid att deras beteende får konsekvenser"

Linnéa Claeson slår tillbaka mot männens trakasserier: "De är inte vana vid att deras beteende får konsekvenser"

Linnéa Claeson är handbollspelare i ungdomslandslaget och blir dagligen trakasserad av män på nätet. 

De skickar penisbilder, uttrycker sig hotfullt och kallar henne för "slyna" när hon inte bemöter deras sexuella inviter.  

För att uppmärksamma vad som pågår har hon startat Instagram-kontot @assholesonline.

25-åriga Linnéa har vunnit flera VM-guld i handboll med ungdomslandslaget och spelar för närvarande i klubben Skuru IK. Även om trakasserierna från män har eskalerat efter att hon blivit en offentlig person, berättar Linnéa att det är något hon upplevt så länge som hon vistats på nätet. 

– Det har pågått ända sedan jag var elva år. Nu får jag meddelanden varje dag. De kan vara av olika allvarlighetsgrad, vissa är direkta våldshot eller penisbilder, medan andra skriver "hej" varje dag i tre år. Båda är obehagliga. 

För att uppmärksamma trakasserier på nätet, startade Linnéa för två år sedan Instagram-kontot @assholesonline. 

– Det är ett så utbrett problem, men samtidigt verkar det inte vara så många som är medvetna om att det försiggår, säger hon. 

I ett inlägg från i måndags skriver Linnéa: 

"Skål då! Dricker male tears och drömmer om att riva ner samhällsstrukturer som accepterar att kvinnor behandlas som objekt och översexualiseras samtidigt som den kvinnliga sexualiteten även förtrycks och kontrolleras i form av exempelvis slutshaming, skambeläggning av mens och amning samt inskränkningar i aborträtten."

@assholesonline

@assholesonline

Linnéa berättar att det är många kvinnor och unga tjejer som hör av sig med liknande erfarenheter.

– De vill stötta mig och säger att jag är en viktig röst för dem. De känner en kraft i att jag visar att jag slår tillbaka.

Men en del blir provocerade och anser att Linnéa inte har någon rätt att driva med männen som trakasserar henne. 

@assholesonline

@assholesonline

– Jag tror att det delvis beror på att jag är en ung tjej som säger vad jag tycker och inte är rädd för att sticka ut hakan. Männen blir provocerade av att deras beteende får konsekvenser. Jag kan rikta mig till en 55-årig man, något de inte är vana vid. Det kan de bli tycker jag. 

Hon fortsätter:

– Vissa säger att jag ska ta det som en komplimang och inte förbannad och ledsen. Det kommer som en chock för en del att jag inte bara tar emot trakasserierna. Ibland är det männen som blockar mig och som tycker att det är jag som varit värst. Då blir jag nöjd!

Linnéa tror att normaliseringen av trakasserier på nätet bottnar i en skev kvinnosyn. 

– Vi lever i ett samhälle som inte är jämställt. Många vill säga att Sverige är ett jämställt land, men jag vill hävda att det som händer på nätet tyder på det inte är så. Vi har en lång väg kvar. Kvinnor och män har inte lika löner, kvinnor får inte samma maktpositioner i arbetsmarknaden som män, och även om det vore så är det inte ett jämställt samhälle när kvinnor är undergivna männen även i den privata sfären.

@assholesonline

@assholesonline

Enligt Linnéa är det väldigt viktigt att det förs en dialog om samtycke och sexuella trakasserier på alla nivåer i samhället.

– Vi måste kasta ljus över att detta pågår, prata om det och debattera det i samhällets lagstiftning. Vi måste prata med ungdomar, rikta oss mot dem. Många föräldrar och lärare hör av sig och säger att vi måste vi måste uppfostra schyssta medborgare, befästa våra grundläggande värderingar och lära oss att behandla varandra bra. Nu lägger vi mer tid på att lära oss alla älvar i Småland, än att prata om etik, samtycke och sexualisering.

Linnéa önskar att fler män började ta mer ansvar – både över sitt eget beteende, men också när de ser att andra män behandlar kvinnor dåligt. Till tjejer som, precis som hon själv, blir utsatta för trakasserier på nätet säger hon: 

– Du behöver inte lyssna på personer som tycker att du ska ignorera trakasserierna eller ta det som en komplimang. Du kan bli förbannad, ledsen, gråta, polisanmäla, publicera på hans Facebook, bara du känner att du står upp för dig själv och att det är rätt för dig. Gör vad fan du vill!

@assholesonline

@assholesonline

Det här är alla 5 kvinnor som vunnit Polarpriset

Det här är alla 5 kvinnor som vunnit Polarpriset

På tisdagsmorgonen utsågs rockmusikern Sting och jazzsaxofonisten Wayne Shorter till årets vinnare av Polarpriset.

Sedan starten 1992 har 20 procent av de som tilldelats Polarpriset varit kvinnor. 

LoveStory har samlat alla fem kvinnliga artister som tilldelats priset inom kategorin populärmusik. 

Polarpriset utser en vinnare inom populärmusik och en inom klassisk musik. Prissumman är en miljon kronor per pristagare. 

Flera är nöjda med årets vinnare Sting och Wayne Shorter. 

Andra är mindre imponerade. 

Musikjournalisten Ametist Azordegan säger till TT att Sting är värd priset, men att juryn missar ”en chans till relevans i samtiden och en möjlighet vad gäller ett behov av att se framför allt fler svarta kvinnor”:

— Just nu i den här tidsåldern hade jag önskat mig en kvinna som har gjort så kallad svart musik. Och jag tänker särskilt på tre kandidater som börjar bli lite till åren, Tina Turner, Aretha Franklin och Diana Ross, säger Ametist Azordegan till TT.

Enligt en granskning av Sveriges Radios Kulturnytt har 80 % av pristagarna varit män sedan starten 1992. 

Inom kategorin populärmusik har följande kvinnor utsetts till vinnare: 

1. Joni Mitchell (1996)

2. Miriam Makeba (2002)

3. Björk (2010)

4. Patti Smith (2011)

5. Emmylou Harris (2015)

Ja, det var visst alla! Hela fem stycken! På 25 år!

Andra som vunnit priset är bland annat Max Martin, Chuck Berry, Paul Simon, Peter Gabriel, Stevie Wonder, Bob Dylan, Elton John, Bruce Springsteen, Pink Floyd, Led Zeppelin, Sonny Rollins, B B King och Paul McCartney

INGRID ALTINO: "Populärkulturen har suddat ut gränsen mellan romantiskt och obehagligt"

INGRID ALTINO: "Populärkulturen har suddat ut gränsen mellan romantiskt och obehagligt"

Det känns som nästan alla filmer jag såg i mina tidiga tonår hade exakt samma plot.

Det börjar med en svepande vy över en skola. En tonårskille agerar berättarröst och guidar oss genom en helt vanligt high school – en livlig cafeteria, en fotbollsplan och trånga korridorer.

Han avslutar presentationen med ”där är jag... NEJ inte han snygga quarterbacken med svallande hår, killen med glasögon i hörnet och en nykastad slush i hela ansiktet… ja precis... det är jag... skolans loser”.

Snart hamnar en söt tjej i bild och huvudpersonen förklarar att det där är… Stacey. Skolans sötaste tjej som inte ens vet vem han är. Under hela filmen är töntkillen rätt hygglig mot Stacey. Gör typiska schyssta grejer som kompisar gör, hjälper till med läxor, hoppar in för hennes pass på caféet när hon ska ut med sina vänner, och ger henne skjuts till skolan när hon är sen.

Ändå är Stacey en otacksam liten jävla hora som är kär i quarterbacken med svallande hår. Hur vågar Stacey bestämma själv över saker som sina känslor och relationer? Vet hut. Som tur är kommer det alltid någon slags vändning och Stacey får till slut upp ögonen för loserkillen med intorkad slush innanför t-shirten. Slutet gott allting gott!

På något sätt har det plötsligt blivit en mänsklig rättighet att vara omtyckt av tjejer på samma sätt som man själv gillar dem. I allemansrätten ingår från och med år 2002 en paragraf som säger att alla som är kära i någon måste få sina känslor besvarade. Vi har marinerats i en populärkultur som blurrat ut gränsen (shoutout Robin Thicke!) mellan romantiskt/obehagligt, och vad som egentligen är samtycke.

Filmer som handlar om att sitta i sex år och ruttna i något hus i amerikanska södern och bara vänta på att tjejen man älskar ska komma tillbaka. Låtar som går ut på att aldrig ge upp genom att ständigt utsätta tjejer för trams och dumheter trots obefintlig framgång. Tv-serier som släpar tittaren genom fem säsonger av någon kille som är olyckligt kär i en tjej och som i tid och otid dyker upp oinbjuden och försöker vinna hennes hjärta. Hela tiden med en liten svävande aura av medlidande.

Det är så himla synd om killar som är olyckligt kära i tjejer och som bara kämpar och kämpar för kärlekens skull utan framgång. Tjejerna som blir utsatta för fysisk och emotionell påtryckning från ett håll de inte vill ha det ifrån, är det däremot inte speciellt synd om. Det är bara så typiskt tjejer att spela svåra och hålla på. Kan de inte bara vara lite tacksamma för all tid och energi som riktas mot dem från en person de inte vill ha något med att göra?

Den optimala drömprinsen i en romantisk komedi har en tydlig agenda och tänker inte be om ursäkt för den. Det är ju det som är så bra med killar. De vet vad de vill! På något magiskt sätt har de även fått gåvan att veta vad tjejer i deras omgivning vill – trots tydliga ledtrådar och ord som pekar på motsatsen. Att be om lov, kolla läget och fråga innan man lägger in ett move är ett tecken på osäkerhet och tvekan, två egenskaper som inte alls går hand i hand med en drömprins-status.

Schmidt och Cece från New Girl. 

Schmidt och Cece från New Girl. 

En tjej som uppenbart inte är intresserad och en kille som vägrar att ge upp är två klassiska ingredienser till typ… alla sitcoms jag sett i mitt liv. Inget kan dra ut på en romantisk relation över så många säsonger som en kille med stegrande desperation som förför en redan plågsamt uppenbart ointresserad tjej. Så fort hon har en ny dejt råkar han vara på samma restaurang och även fast hon bett honom att ge upp, dyker han upp med blommor utanför hennes dörr drygt ett år efter att hon meddelade att allt hopp om en romantisk relation var över.

Schmidt och Cece, duon på bilden ovanför, är två karaktärer i tv-serien New girl. Efter en kort fling i början av serien har Cece gång på gång sagt rakt ut att hon inte är intresserad av att ha en relation med Schmidt. Ändå har han inga planer på att lämna henne ifred. Han kommer med opassande kommentarer, dyker upp oinbjuden där hon är, och saboterar hennes bröllop. Istället för att serien slutar med att Schmidt skärper sig, kanske får ett välbehövligt besöksförbud och låter Cece leva sitt liv, gifter sig Cece och Schmidt i säsong fem?

En hel generation av romantiska komedier och tv-serier som belönat män som flitigt varit på tjejer tills de ger efter kan ju enkelt leda till obehagliga och oönskade konsekvenser i verkliga livet. Hela kalaset har resulterat i en minst sagt vanlig mentalitet där det ses som romantiskt (kanske till och med lite manligt sexigt?) att inte ge upp. Att fortsätta vara på, höra av sig och göra fysiska närmanden, trots att man mycket väl vet att det inte uppskattas. Att förvänta sig att få ett förhållande i betalning för att man varit snäll och hjälpt till med läxor och tagit Staceys pass på jobbet.

Missförstå mig inte nu, att vara snäll och trevlig mot någon man är kär i är ju minst sagt ett sympatiskt drag. Men att ge vänskap till en annan människa och bli spritt språngande galen när det just vänskap man får tillbaka, är mindre sympatiskt.

 

Följ Ingrid Altino på Twitter!

Henrik Schyffert vs. Karpe Diem

Henrik Schyffert vs. Karpe Diem

Vem är tuffast, Henrik Schyffert eller det norska bandet Karpe Diem?

Karpe Diem är ett av Norges största band just nu. Deras hit Lett å være rebell i kjellerleiligheten din är bland annat känd från tv-serien Skam. Men frågan är såklart vad Henrik Schyffert tycker om deras bandnamn? Det fick vi veta i fredagens Skavlan:

Henrik Schyffert påstår att i Sverige är ordet carpe diem inte så tufft, eftersom det är sånt som står på väggen i en frisörsalong i Sävsjö. Jag skulle påstå att ordet carpe diem är ganska tufft, kanske framför allt för att det skulle kunna stå på väggen i en frisörsalong i Sävsjö. Men Schyffert har haft samma referenser i tio års tid (minst). Hur som helst, borde inte Schyffert tänka att om bandet Karpe Diem vill heta Karpe Diem så kanske det faktiskt är tufft?

Något som i alla fall inte känns tufft är att, likt Schyffert, dra slutsatser som "i dagens samhälle får man inte vara heteronormativ":

Henrik Schyffert tillhör skaran av de manliga komiker som tror att bara för de säger "vänstern idag är en som en hemlig klubb" med glimten i ögat så skiljer de sig från alla som pratar om pk-eliten utan glimten i ögat.

Precis som han tillåter sig att näthata på twitter bara för att han är komiker och "har distans":

Henrik Schyffert säger själv att han är rädd för att tappa sammanhanget, ha gamla referenser och mossig humor:

Han behöver inte vara rädd för detta, eftersom det redan inträffat. Jag hatar inte Schyffert, men det borde finnas en övre åldersgräns på att vara komiker. Och inte för att vara "åldersrasist" men den åldersgränsen ska ligga vid 40 (Schyffert fyller 49 om några veckor, grattis i förskott!). 

Björn Ranelid: “Min fru säger att jag har ett sjätte sinne”

Björn Ranelid: “Min fru säger att jag har ett sjätte sinne”

Anna Axfors dricker vin med Björn Ranelid i tre timmar, de pratar bland annat om varför han inte kommer ställa upp i Melodifestivalen igen.

 

Trollhättans bibliotek bokade mig och Björn Ranelid till en författarkväll. Efter våra framträdanden (där Björn konsekvent kallat Trollhättan för Borås) så åker vi till hotellet i hans Jaguar. Jag passar på att ställa några frågor för LoveStory-läsarnas räkning.

Är du rik?

– Nej. Jag har väl dragit in 200 miljoner genom åren, men jag har gett allt till min fru.

Du sa på scenen att du är den enda i Sverige som varit med i alla tv-program som finns, stämmer det?

– Säg någon annan som varit med i Malou efter Tio, Melodifestivalen, Skavlan, Babel, Vänligen Lars Lerin, Let’s Dance, Stjärnorna på Slottet, På spåret, med mera. Jag är också den enda som har spelat fotboll och vunnit Augustpriset.

Skulle du kunna ställa upp i Melodifestivalen igen?

– Jag skulle kunna, men inte vilja. Den gången blev jag tillfrågad. Varför skulle jag vara med i igen? Jag sjunger ju inte. Ska jag stå och deklamera igen? Då blir det ju någon slags rap.

 

När vi kommit fram till hotellet sätter vi oss i foajén och Björn åker upp till rummet för att hämta en vinflaska han säger att han fått. Han kommer tillbaka med en flaska från minibaren som vi delar på.

 

I ditt Sommar i P1 2008 så sa du att din pappa kanske inte är en din riktiga pappa, en tanke som inte ens slagit dig innan. Hur mycket av det du säger kommer så spontant?

– Mycket. Det kusliga är att efter det sommarpratet så hörde en person av sig och påstod sig veta vem min biologiska pappa var. Och det verkar stämma. Min nästa bok kommer handla om det. Mitt sjätte sinne ska den heta.

 

Har du ett sjätte sinne?

– Det vet jag inte, det är min fru som brukar säga det. Hon var med under mina föräldrars död.

 

Vad hände då?

– Det kan jag inte ens prata om. Det är så kusligt att det inte är klokt.

 

Hotellet vi bor på serverar mat mellan klockan 18 och 20, nu är det midnatt men Björn har bett personalen lägga undan en tallrik åt honom. Chili con carne med ris. Björn ger beröm för maten, och när servitrisen säger "det är ju ganska enkel mat" så säger Björn "nej, det här är inte alls enkel mat". När hon gått vänder han sig till mig:

 

– Där ser du, jag har fans överallt.

 

Kan jag skriva att du har ett sjätte sinne?

– Nej, jag har aldrig sagt att jag har ett sjätte sinne, du kan skriva att min fru sagt att jag har ett sjätte sinne.

 

Din fru är din manager. Varför är hon inte med idag?

– Hon tar hand om hunden.

 

Det har varit en inspirerande kväll, ditt framträdande var på en timme och mitt på femton minuter. Du sålde 30 böcker och jag inga. Vad har du för karriärstips till mig?

– Lär dig två dikter utantill och prata sedan om språkets skönhet och magi. Behåll barnet inom dig. Var som en vattendroppe som droppar på en spisplatta. Kom ihåg att du redan har kommit längre än 98% av Sveriges befolkning. Och jag har kommit längre än 99,99999999% av Sveriges befolkning.

Vinet är uppdrucket och efter att ha kollat på några Youtube-videos med Helen Sjöholm ("det här är sånt som går rakt in i hjärtat") så åker jag upp till mitt rum. Bakom mig hör jag Björn fråga personalen hur länge hotellfrukosten serveras nästa dag. "Då sover nog jag tyvärr" säger han när han fått svaret. Jag får hans telefonnummer också, jag får ringa när jag vill, prata om vad jag vill. Kanske ringer jag någon gång, kanske inte.

Björn Ranelid är aktuell med SVT-dokumentären Björn Ranelid, människan och ordet den 9 januari.

"Du har redan kommit längre än 98% av Sveriges befolkning" säger Ranelid

Ett foto publicerat av Anna Axfors (@poetissan_90)