För lite mer än ett år sedan “upptäckte” jag smink. Med “upptäckte” menar jag inte att det var då jag började sminka mig (det har jag gjort sedan i sexan), utan jag upptäckte vad man faktiskt kan göra med smink.

Jag upptäckte hur kul jag tycker det är.

Tidigare hade jag använt smink väldigt sparsamt; lite foundation och mascara, kanske eyeliner vid speciella tillställningar. The basic stuff. Min lillasyster har å andra sidan länge varit intresserad, och på avstånd har jag beundrat hennes tålamod när hon för femte gången tvättat bort ögonskuggan för att en än gång testa den där sminkmetoden hon sett på Youtube. Jag har tyckt att det verkar vara roligt – bara inte roligt för mig.

Fram tills för ett år sedan. Jag köpte mitt första countour-kit på HM, billigt. Det kändes onödigt att lägga massa pengar på något jag inte visste om jag skulle uppskatta.

Men som jag uppskattade det.

För mig, som är ganska kreativ och samtidigt intresserad av mig själv och mitt eget utseende (självupptagen om man vill), är smink en perfekt hobby. Dessutom märker jag att jag blir bättre för varje tillfälle; jag blir stadigare på handen med penseln, lär mig mer om vilka färger som passar tillsammans och hur olika produkter bäst ska appliceras.

Om man i sitt vardagliga liv inte har så mycket med smink att göra, kanske det är svårt att förstå vad jag menar. Många tror säkert att smink fortfarande bara är ett sätt för människor att förbättra sitt utseende på, för dem att framhäva tacksamma drag och “finputsa”. Visst sminkar jag mig ofta för att känna mig snyggare, både för andra eller för mig själv. Men lika ofta sminkar jag mig när jag har tråkigt, när jag är ensam och inte ska träffa någon på hela dagen eller när jag inte har något annat att göra – bara för att jag tycker det är så himla roligt.

Det är spännande att bevaka nya sminktrender. Fastän de nästan alltid riktar sig direkt mot samhällets ideal, något som man definitivt bör ha i åtanke, är det en väldigt intressant historia som berättas. Vad som kanske började som ett sätt för (framförallt) kvinnor att förbättra sina utseenden på, märker jag nu börjar utvecklas till något annat. 

Skärmavbild 2017-02-01 kl. 11.42.58.png

Ibland fastnar jag på Instagram-konton i flera timmar, scrollandes genom bilder på den ena häftiga sminkningen efter den andra. För många är smink något annat, ansiktet är pappret och på det bildas konst. För mig är smink i dess konstform enklare att relatera till, den berör mig mer personligt. Och jag tror inte jag är ensam med att känna så.

Jag påstår inte att all smink är konst. Jag påstår inte ens att smink är konst. Det jag menar är att smink kan vara konst.

Vissa gör smink till konst. Och det kan vara väldigt vackert.