Filmen om Silvana skildrar 2010–talet

RECENSION 

SILVANA – VÄCK MIG NÄR NI VAKNAT

REGISSÖRER: MIKA GUSTAFSON, OLIVIA KASTEBRING & CHRISTINA TSIOBANELIS

Silvana. Naturkraft. Ingen kan ha undgått Silvana de senaste åren. Med storm har hon intagit den svenska hiphopen och den svenska musikscenen. Kompromisslöst och ärligt har hon berättat om motstånd, glöd, kärlek och hat. Silvana har gett en röst till de som annars inte hörs. Hon har släppt två studiealbum, två EP:s, gjort en rad artistsamarbeten, vunnit bland annat en Grammis och en Guldmick. Allt detta på fyra år.


Silvana - väck mig när ni vaknat är en biografisk film om Silvanas genombrott, framgångar och vägen dit. Klipp med liveframträdanden, Silvanas egna tankar, hennes kärlek till flickvännen Beatrice Eli blandas med gamla filmklipp från hennes barndom. De mer biografiska delarna bryts av med spoken word, rap, iscensatta filmscener och tunga ljudbilder vilket skapar en film som inte direkt går att placera in i varken biografisk film eller konstfilm.

Språket är Silvanas vapen och i filmen förstår man verkligen varför Silvana gör det hon gör.

Dokumentären börjar när Silvana slår igenom stort i Sverige. Efter genombrottet kör Silvana på med full kraft och erövrar allt hon sätter kurs mot. En ikon skapas under inspelningen av dokumentären. Det är mäktigt. Även om filmen är ett porträtt av Silvana, tycker jag den rymmer så mycket mer. Det är en film om politisk kamp, rasism, homofobi, motstånd och att inte rätta sig in i ledet. Filmen är politisk på så många nivåer och ger en bild av 2010-talets politiska händelser, även om den bara behandlar ett fåtal av dem. Kärrtorp och den växande rasismen och nazismen, HBTQ-rörelsen i Sverige och antirasismen i Sverige. Samtidigt handlar filmen om vad det kostar att göra motstånd och vara revolutionär. Silvana kraschar efter framgångarna och den kamp hon för. En annan Silvana, bortom media och image, visar sig. Svag kanske någon skulle säga. Mänsklig skulle jag säga. Och här får vi verkligen lära känna Silvana som människa, och inte bara som artist.

 

Även en kärlekshistoria skildras. Silvana avslöjar i början av filmen att hon är kär i Beatrice Eli, trots att de knappt känner varandra. Under filmens gång får vi se när de blir kära, och tillslut har Silvana Beatrices arm runt midjan. Ett power couple, två mäktiga artister i symbios. Det är vackert skildrat. Silvanas och Beatrices låtar fungerar som en dialog genom filmen, deras kärleksförklaringar avlöser varandra.  

 

 Foto: Kim Metso

Foto: Kim Metso

Ursprung har en stor plats i Silvanas berättelse. Titeltexten i början av filmen står både på svenska, arabiska och litauiska. Klipp från Litauen och Syrien återkommer under filmens gång, och bilderna från Litauen är både från Silvanas barndom och i nutid. Avsaknaden av nutida klipp från Syrien ger en stark värk i mellangärdet. Det vi ser på filmerna från mitten av nittiotalet finns inte nu. Ljuset, livet och utsikten över Damaskus är förstört nu, ett blödande sår. Kanske är det också därför Silvanas ursprung är så viktigt. Det lever vidare genom alla andra som tvingats bort från Syrien, som inte kan återvända. Tack vare sina föräldrars språkliga mångfald har Silvana från barnsben blivit trespråkig. Språket är Silvanas vapen och i filmen förstår man verkligen varför Silvana gör det hon gör. Genom att använda de olika språken hon behärskar tar hon tillvara på den rikedom hon fått av sina föräldrar, och hon gör det på ett magiskt sätt.

 

Silvana - väck mig när ni vaknat är en otroligt drabbande film. Det känns som jag kommit Silvana Imam lite närmare när jag lämnar biografen. Samtidigt tänder den en glöd inom mig, får min kampanda att blossa upp. Den inspirerar och ger mig kraft, jag blir påmind om att inte bara rätta mig in i normen utan att ta ett steg tillbaka. Och ta sats.

KulturEbba Sigeback