Poddveckorna V. 41 & V. 42

LoveStorys Emilia Hasselquist Langefors och Linnéa Franz blickar tillbaka på de två senaste veckornas höjdpunkter i svenska poddvärlden. 

Heeeeeeej gänget! Poddveckan genomgår förändringar. Likt en Pokémon evolverar den nu till en ny form (som är bättre, om vi ska följa Pokémon-narrativet). Vi har valt ut ett par highlights från de gångna två poddveckorna:

 

En varg söker sin pod: om bloggtjejer som slavar under marknadens nischtvång

en-varg-soker-sin-pod-standard.jpg
Bloggare som t ex Sandra Beijer, Elsa Billgren osv blir bundna i sin nisch

I veckans En varg pratar de om att pleasa sin fanclub - de pratar om hur Svenska Akademien ändrats och hur de själva inte vågar ändras nu när de är ägda av sina lyssnare (vi som swishat asså). De pratar om privilegier som den vita konstnärsmannen har, om att vara fri. Och att frihet inte är att vara ägd av sina följare, att inte kunna ändras och utvecklas fritt och att det ofta är en typiskt kvinnofälla. Bloggare som t ex Sandra Beijer, Elsa Billgren osv blir bundna i sin nisch, deras hela varumärke bygger på den bloggpersona de uppvisar. Det är genom den personan sponsorer och läsare trillar in. De får alltså ingen möjlighet att utvecklas som personer, att vara sann mot sig själv, att vara en nyanserad människa – de är alltså helt objektifierade. Den här sortens diskussioner är Liv och Caroline otroligt stabila på att föra, att granska sociala medier utifrån en kapitalistkritisk synvinkel. Samtalet är intressant men tippar lätt över mot en ignorant medelklass-synvinkel – något som de själva också säger. Men en stimulerande Instagram-marxistisk diskussion är det!

 

Lilla drevet: lagstadgat möte om frågan: är arbetsplatsens mest framstående man verkligen sååååå bra?

Ett möte som pågår i 1-2 dagar då personalen får tänka på om den mest framstående mannen på arbetsplatsen verkligen är sååååå bra

I veckans Lilla drevet lägger Moa fram ett nytt lagförslag! Det här måste såklart uppmärksammas. Paolo Macchiarini, läkaren som opererade in plastbitar som strupar i döende patienter, har blivit friad från anklagelserna i rätten. Baserat på händelserna med Harvey Weinstein (eller som Moa uttrycker det: “Den här gigantiska groteska paddmannen som håller på med nån slags film”) och fallet Paolo Macchiarini, har Moa tänkt ut en lösning. Varje vår och varje höst måste alla större arbetsplatser ha ett möte som pågår i 1-2 dagar då personalen får tänka på om den mest framstående mannen på arbetsplatsen verkligen är sååååå bra. Är han  bra som alla tror? En slags ritual där man dubbelkollar alla manliga genier för att inte släppa igenom freaks för allmän beundran. Är han verkligen sååååå bra?

 

Värvet med Martin Stenmarck: Sveriges nöjdaste man? Är självhatet ute?

stenmarck
Det är så otroligt ovanligt med någon som är genuint nöjd med något de åstadkommit

Ett intryck stannade kvar efter att ha lyssnat på Värvet med Martin Stenmarck. Det är så otroligt ovanligt med någon som är genuint nöjd med något de åstadkommit och är helt ärliga med det? Martin Stenmarck bjuder på noll hyckleri. En total ärlighet. Och hela hans person ger intrycket av en man som är… nöjd med sig själv, nöjd med livet, tillfreds och psykiskt hälsosam. Vad i hela..?! Och okej, det är inte som att vi aldrig förr stött på folk som är såna, men då brukar de även inneha antingen 1) arrogans 2) oklädsam fejkad blygsamhet 3) total intellektuell tomhet 4) vara lika emotionellt utvecklade som en geckoödla. Men Martin verkar ganska KLOK! Insiktsfull! Ärlig på riktigt, liksom genuin?

Martin Stenmarck är aktuell med en självbiografisk scenföreställning (med avstamp i hans musik) som han arbetat fram tillsammans med Johannes Finnlaugsson, och om den kretsar mycket av samtalet. Föreställningen handlar om en rotlös barndom med en lite crazy mamma och elva syskon, som hade kunnat beskrivas som ett trauma vars påverkan negligeras, men istället säger Martin typ: “Det var såklart jobbigt ibland men det var okej. Jag tror att det har påverkat mig såhär och såhär.” Man ba? VAR ÄR SÅRET, Martin? Han tycks dessutom ha NOLL ångest över föreställningen. Faktiskt NOLL ÅNGEST över huvud taget. Har aldrig hört på maken. En emotionellt nyanserad, intellektuellt intressant och socialt härlig människa som inte har ångest och inte hatar sig själv. Dra på trissor.

Det går ju inte att vara sån i samtiden, när emotionella sår är hårdvaluta i offentligheten.

Är självhatet ute?!

När han pratar om föreställningen säger han bara sånt här: “Den är väldigt bra rent dramaturgiskt!”, “Haha, ja jag kan inte berätta den scenen, man måste bara titta, den är väldigt rolig!”, “Jag lyckas försätta de här 5-6-700 personerna i ett tillstånd–”, “Jag tror att jag har lyckats med flera grejer i den!”.

We couldn’t help but wonder… Är det sån man ska vara? Vänder vindarna nu? Är självhatet ute?!

 

Fredagspodden: the end of Fredagspodden och ångesten efter förlossningen

170x170bb.jpg

GRÅTFESTEN OF THE PODDYEAR?! Hannah och Amanda meddelar att Fredagspodden dragit sitt sista andetag. Poddpionjärerna stiger ner i graven. It has ceased to be. Systerduon lägger mickarna på (designer)hyllan. Bereft of life, it rests in peace. Widell-succén ser åt nya väderstreck. It is an ex-podcast. Osv. Ok det är inte en ex-podd än. Men det är faktiskt sorgligt på riktigt när podden inleds med ett par hackiga gråtandetag och de instabila stämmorna tar till orda: “Vi har ju vetat detta ett tag…”

Och det tårmilda fortsätter när Amanda med gråten i halsen ba: “Det är inte lätt för mig att föda barn”. Man ba: älskling. Det är väl inte lätt för någon? Det är en riktigt drabbande och innerlig diskussion om Amandas första tid efter sin senaste bebis Louis. Det är på riktigt jättefint.


CITAT-GODIS!

  • “Svenska Akademien har en fungerande roll och det är att vara världens bästa bokklubb” – Caroline i En varg söker sin podd, 16 min in (avsnitt “Akademien i jeans”)

 

  • “Det första man tänker är, fan vilken bra fransklärare Macron haft” – Liv Strömquist Lilla drevet, ca 6 min in (avsnitt 166. “Uppmärksamhetsekonomin”)

 

  • “Hej, kära lyssnare, nu är vi äntligen tillbaka och vi är på ett EXTREMT konstigt Ica och äter lunch!” – Inledningen av Lunch med Montelius (avsnitt “Slemma inte!”)

 

  • "Amanda forskar är aldrig riktigt helt–”

Hannah: “–det kan va en ding-ding värld också"

Amanda: “Ja.” Om kopplingen mellan depression och blindtarmen respektive tonsillerna (?!). 35min in i Fredagspodden (avsnitt 287. “Hand mot ångig duschkabin?”)

 

  • David Lagercrantz i Söndagsintervjun (P1) om uppväxten i en elitistisk prestationshets. “Han är mitt ursår”, säger Lagercrantz om sin pappa (publicistikonen Olof Lagercrantz). Och om att återupptäcka vikten av mammans påverkan på hans personlighet. Det är ett fint samtal om föräldrarelationer, och intressant om Olof Lagercrantz exkluderande bildningscirkel. Samtalet börjar fördjupas ca 15 min in.