Flickan i den röda kappan

Med jämna mellanrum uppmärksammas unga kvinnors utmattning och stress, nu senast i SVT:s dokumentärserie We Can't Do It. Vi passar på att berätta historien om den ryska konståkerskan Julia Lipnitskaya. 

Julia Lipnitskaya hjälper Ryssland att säkra guldmedaljen med sitt åk.

Det är lagtävling i konståkning vid olympiska vinterspelen i Sotji 2014. Julia Lipnitskaya hjälper Ryssland att säkra guldmedaljen med sitt åk. Klädd som den lilla flickan i den röda kappan åker hon ett tekniskt felfritt program till musiken från Steven Spielbergs Schindler’s List, den prisbelönta Hollywoodfilmen om Förintelsen. Hon är femton år och den yngsta ryska idrottaren genom tiderna att vinna en guldmedalj i vinter-OS. Fyra år senare kommer beskedet, nittonåriga Julia Lipnitskaya avslutar sin karriär för att rehabilitera anorexia.

 

Inget land producerar konståkerskor som Ryssland. I maj 2014 frontade femtonåriga Lipnitskaya Elle Girl Russia, äppelkindad och med en grå katt i famnen. Året därpå blev hon utsedd till Rysslands favoritidrottare i Nickelodeon Kids Choice Awards och signade ett långtidskontrakt med Adidas och även om Lipnitskaya inte presterade tillräckligt bra för en olympisk medalj inom damernas singelåkning 2014 spåddes hon en lovande framtid inom konståkningen. Senare samma år vann hon silver vid VM i Japan, men pressen och konkurrensen är benhård och efter att ha placerat sig på nionde plats i ryska mästerskapen gick hon miste om en chans att tävla både 2015 års EM och VM. Istället skulle tre andra konståkerskor, alla födda mellan 1998 och 1999 få representera Ryssland och under EM i Stockholm skulle alla tre placera sig på prispallen. Guld, silver och brons till Ryssland.

 Julia Lipnitskaya

Julia Lipnitskaya

Jag kan inte väga 37 kilo hela livet bara för att göra er nöjda.

Julia Lipnitskaya kämpade med flera skador, bland annat höftskador och misslyckades med att kvalificera sig för mästerskapen. Hon fick även ta emot fruktansvärda utlåtande från media som ansåg att den unga idrottarens kropp var något som kunde bedömas och kritiseras. När elaka anklagelser om att Lipnitskaya var gravid och att det var anledningen till att hon gått upp i vikt kom skrev hon:

”Jag är inte gravid, ni går för långt. Ha lite samvete. Jag kan inte väga 37 kilo hela livet bara för att göra er nöjda. Jag har bantat tillräckligt redan, det räcker!”  

Konståkning är en sport där vikten alltid står i fokus. Tjejerna är nätta och ofta väldigt unga. Dräkterna är små och tighta och elementen kräver precision och styrka. Att gå upp i vikt kan innebära att hoppen plötsligt inte sitter som det ska. Att tjejer upplever en dipp i sin prestation när deras barnkroppar förändras och höfter, bröst och mage växer till sig är allmänt känt. Men förutom en idrott som kräver en viss kropp, en kropp som i vissa fall mer är en ung flickas kropp än en vuxen atlets och den benhårda disciplinen att hålla sig inom dessa snäva marginaler, finns det fortfarande en yttre blick som ständigt ser en, som kritiserar och granskar, som petar på allt det osäkra och ömma, som hittar fel i det som borde vara naturligt. Så hur värjer man sig?

 

Unga tjejers prestationsångest och stress är ett ämne som tycks vara ständigt aktuellt och som uppmärksammas med jämna mellanrum. Tjejer mår sämre än jämnåriga killar, undersökningar från Arbetsmiljöverket visar på att över 32 000 svenskar är utbrända och att mer än hälften av dessa är kvinnor. Det finns ett krav på att prestera, ett värde i att vara en Duktig Flicka som i snabb takt bryter ner en. Man behöver inte ha Ryska Konståkningsförbundet tornande över sig för att känna press att prestera.

SVT sänder We Can’t Do It, en tung men sevärd dokumentärserie om just kvinnors utmattning. Det är ett konstaterande som ständigt cirklar upp till ytan, "unga kvinnor blir utbrända!" följt av några debattartiklar och lite statistik, för ja. Unga kvinnor orkar snart inte mer. De ska ha ett givande jobb, ett rikt socialt liv, spännande fritidsintressen och gymkort som används flitigt. De ska kunna presentera ett vackert yttre, fylla sin Instagramfeed med estetiskt tilltalande kakelväggar från något hippt kafé. Det finns en skam i att ge upp, i att säga att man inte orkar så man pushar sig själv igenom ännu en dag, och så ännu en.

we-cant-do-it-svt-play-jpg.jpg

 

Ryssland har en lång tradition av att leverera konståkare och konståkerskor i världsklass. Unga talangfulla tjejer är ingen bristvara och kvalificerar man sig inte finns det alltid någon som står bakom, redo att ta ens plats. Med unga konståkerskor som Evgenia Medvedeva och Elizaveta Tuktamysheva som plockat medaljer och världstitlar åt Ryssland mellan 2015 och 2017 har Lipnitskayas frånvaro knappast lett till ett vakuum i konståkningsvärlden.

 

OS-medaljören Julia Lipnitskaya är nitton år gammal och hennes idrottskarriär är över.

I slutet av september det här året meddelade Julia Lipnitskayas mamma Daniela Lipnitskaya att hennes dotter avslutar sin konståkningskarriär. Julia Lipnitskaya har under våren genomgått en tre-månaders behandling för anorexi och har valt att sätta hälsan i fokus. OS-medaljören Julia Lipnitskaya är nitton år gammal och hennes idrottskarriär är över.

 

 

Under de olympiska vinterspelen i Sotji 2014 åkte Julia Lipnitskaya sitt guldåk till Schindler’s List. Hon valde musiken själv. Hon hade sett filmen flera gånger och ville åka till soundtracket. Hennes tränare var skeptisk men Lipnitskaya var tydlig. Hon ville vara den lilla flickan i röd kappa. Även om åket hade alla tekniska element var det flera som hade synpunkter på att känslan inte fanns där. Konståkning är lika mycket konstnärligt uttryckt som det är idrott, och för många åkare kräver det en viss mognad och erfarenhet innan de lyckas behärska det konstnärliga. Femtonåriga Julia Lipnitskayas ansikte är blankt, uttryckslöst, när hon åker det åk som kommer ge henne guldmedaljen. Ett OS-guld. Den största prestationen en idrottare kan lyckas med.

I efterhand när man ser guldåket är det som om avsaknaden av känslor i femtonåriga Julia Lipnitskaya gör det ännu starkare. Flickan i den röda kappan. Smärtan, den sorgsna filmmusiken, tomheten.

LångläsningHeidi Erikson