En manisk flykt till havet

RECENSION

"7"

MARTINA MOLIIS-MELLBERG

SCHILDTS & SÖDERSTRÖMS

Foto: Nicole Sepehri

Foto: Nicole Sepehri

Med havet som tema tar Martina Moliis Mellberg i sin lyriska novellsamling sig igenom de mest ängsliga men samtidigt trygga vrår en flyktbenägen individ kan befinna sig i. Klyschigt nog ligger Medelhavet framför mig när jag tar mig an Moliis-Mellbergs andra bok. 7 är titeln, men bokens uppdelning sträcker sig till fem olika prosastycken titulerade efter fem olika hav. Under alla fem delar kallas huvudpersonen för "Du" och känslan av ensamhet är konstant närvarande.

Moliis-Mellberg använder ett språk som får läsaren bli tagen av havets alla dimensioner.

Miljön är påtaglig i alla bokens sekvenser. Barcelonas stadsstrand är min miljö när jag plöjer mig igenom Moliis-Mellberg skildringar av "Du". Första gången jag befann mig i denna stad var för att den skulle figurera som en lösning på känslor av ångest och ensamhet i ett grått Stockholm. Den eskapistiska tanken på en ny plats som räddning var den mest centrala i min flykt till Barcelona. Samma tanke kännetecknar "Du" och de resor genom boken där huvudpersonen i alla fem hav sätter sig själv på prov. "Du" testar sig själv genom att genomgå ensamhetens alla prövningar tillsammans med havets odefinierbara slut. De fem olika delarna jobbar med känslan av hopp på olika sätt, i en del texter har "Du" en tanke på att det är en lösning som eftersträvas medan hoppet i andra texter är obefintligt.

Foto: Nicole Sepehri

Foto: Nicole Sepehri

Känslan av ensamhet är konstant närvarande

Moliis-Mellberg använder ett språk som får läsaren att bli tagen av havets alla dimensioner. Det är ett tydligt språk som berör och lämnar en i ett tillstånd som bara kan beskrivas som att man just tagit ett dopp i en storm. Genom de fem olika delarna får man uppfattningen av att "Du" ska genomgå en rad olika "uppdrag". Dessa uppdrag är karakteriserade av en känsla av nära galenskap. "Du" skrider sig fram på ett nästan maniskt men otroligt kontrollerat sätt i dessa missioner.

"Syrsorna skriker i natten. Du öppnar
dörren och skriker tillbaka"

I hela boken berörs havets alla aspekter med en stor försiktighet och respekt. I vissa delar förlikas t.o.m. huvudkaraktären med havet och en slags kolossal koppling mellan det fysiologiska hos en individ och havet svetsas samman.

Foto: Nicole Sepehri

Foto: Nicole Sepehri

Jag har funnit min ro i denna katalanska huvudstad men huruvida "Du" gjort detsamma eller förblivit fängslad i en makalös ängslighet återstår för er att ta reda på i Martina Moliis Mellbergs hyllning till havet, 7.

KulturNicole Sepehri