Poddveckorna 44 och 45

Äntligen är den här! En ny omgång podd-recaps! Vad har hänt i poddvärlden de senaste två veckorna då? Jockiboi har blivit en helt ny person, Alex och Sigge har kommit på den perfekta halloween-festen och Lilla Drevet spanar kring försvarets relation till djurrättshipsters. 

Värvet med Jockiboi – en stor konstnär?

VarvetNYlogoSMALL.png
Han berättar om den turbulenta uppväxt som eventuellt kan ge förståelse för tiden som 00-talets mest kaotiska (blogg)personlighet.

Värvet är en intervjupodcast som till stor del kännetecknas av att man får djupdyka in i offentliga personers liv, tankar och psyken. I just det här avsnittet blir det på något sätt extra starkt, när Joakim “Jockiboi” Lundell zippar upp hjärna och hjärta. Joakim är aktuell med sin självbiografi Monster där han berättar om den turbulenta uppväxt som eventuellt kan ge förståelse för tiden som 00-talets mest kaotiska (blogg)personlighet. Det är mest så vi som 90-talister känner Joakim; vi är Jockiboi med Jockiboi, denna fjortissymbol som bespottats och setts ner på, setts upp till och idealiserats i olika tonårsperioder. Joakim i Värvet, blir en personifiering av 90-talistgenerationens allegoriska mognad. Fjortisförebilden pratar nu om sig själv på ett sätt som blir ett slags closure för de kollektiva 90-talist-tonåren. I intervjun pratas det mycket om fördomar, psykisk ohälsa, att vara förebild och strategiskt tänkande i sociala medier. Om uppväxt, känslokontroll, psyke. Det fina är att Joakim själv uttrycker just det här med generationsmognaden, han tar liksom på sig det. Han erbjuder sig, offrar sig för 90-talisterna, och blir en symbol. Han säger att han känner ett ansvar att berätta hur det var, inte egentligen för att förklara sig eller ursäkta sig (vilket han dock pratar väldigt fint om senare: ursäkter, förlåtelse, skuld), bara för att visa hela sanningen och därifrån låta Jockiboi-generationen uttolka vad som hör ihop med vad. En otroligt hemsk uppväxt med grov psykisk misshandel, den offentliga personan som blev ett skydd och som tog hela unga svenska internet i besittning genom helt utflippade utspel. I hans historia finns också en medvetenhet om allvaret och om det strukturella: “Folk vill att jag ska vara den superstarka människan som klarar sig ur psykiska problem och sådär. Men det är bara en slump! Tyvärr! Jockiboi mådde skit och hade lika gärna kunnat vara död idag.”

Fördomsfullt förväntar jag mig en slags tomhet i tankarna kring denna mognad, men istället finner jag mig själv otippat tänka totalt perspektivlösa saker som: “Jockiboi är en stor konstnär!

I princip alla i vår generation har förhållit sig till Jockiboi på något sätt. Nu har vi vuxit och utvecklats, och nu kommer han tillbaka och säger: “Förhåll er till mig nu”. Med nya ledtrådar, nya perspektiv. Som en uppenbarelse, han säger typ: “Nu har vi gått igenom en ungdom ihop, nu har vi mognat, nu ska jag berätta allt om hur det var”.

Fördomsfullt förväntar jag mig en slags tomhet i tankarna kring denna mognad, men istället finner jag mig själv otippat tänka totalt perspektivlösa saker som: “Jockiboi är en stor konstnär!”, “Jockibois syn på reklam är den mest hälsosamma jag hört”, “En så emotionellt klok människa har jag inte stött på sedan-”, “Han har större insikt i klassproblem än någon jag hört förut”. Det här avsnittet av Värvet berör, och det berör med så enkla saker som att Jockiboi all grown up säger: “Alla kan bli helade till en viss gräns, bara av att bli sedd och älskad som människa”. Eller: “Jag har känt alla känslor, och det tror jag är nyckeln till allt”. Det finns en slags föreställning om den moderna fjortisen, att den vurmar platta klyschor (a la Carpe Diem-tatueringar), men Joakim Lundell säger genuint insiktsfulla saker. Och 90-talisternas kollektiva trasiga tonåring landar i en ny epok, en mognad, retrospektion, introspektion, omsorg och kärlek som Joakim Lundell stolt går in som symbol för.

Alex & Sigge – årets halloween-spaning! 

1200x630bb.jpg
År efter år av samma teman och spaningar

Alex och Sigge har i senaste avsnittet årets roligaste halloween-spaning! År efter år av samma teman och spaningar var den här faktiskt rolig och uppfriskande. Idéen är en fest där alla ska klä ut sig till något som faktiskt är läskigt på riktigt: ens största trauma. De spånar fritt om offentliga personers största trauman och vad de skulle klä ut sig till, tänk er alltså en fest med:

Drottning Silvia utklädd i nazistuniform (trauma: att ha en pappa som var nazist)
Lill-Babs utklädd till någon som drar en kärra full av män (trauma: när programledaren i “Här är ditt liv” drog in alla hennes ex på scen i en antydan om att hon var lössläppt)
Per Hagman utklädd till sin födsel?! Dräkt: sminkad som sin pappa med en papier-maché-docka liggandes ovanpå (trauma: samlaget som ledde till hans uppkomst) Alternativt: han kommer utklädd till en vulva från vilken han själv pressas ut. Två papier-maché-ben som står ut från ryggen (trauma: att förlösas)
Kungen utklädd till flygplanet i vilket hans pappa kraschade (trauma: …pappans död)
Leif GW Persson med en gevärspipa i munnen (trauma: hans nästan-självmord)
Tänk er den halloween-festen?

Det blir en panikångest-fest!

Vår alternativa halloweenfest: man blir matchad med någon och klär ut sig till varandras värsta trauma, för att sedan få möta sitt trauma igen. Kanske slumpa ut alla trauman? Man ska gå på toaletten (utklädd till kungens flygplan), och står plötsligt öga mot öga med en främling utklädd till den hund som jagade en som femåring, ens döda bästis, barndomens mobbare. Det blir en panikångest-fest! Det, kära läsare, är en halloween som verkligen är skrämmande!

 

Äkta Spåman med Karolina Ramqvist 

itunes_image_1000.jpg
Sedan tror man att man har ett alldeles särskilt speciellt band med Gud för att man i huvudet spenderar så mycket tid med hen.

I veckans avsnitt av “Äkta spåman” spår Linda författaren Karolina Ramqvist. De börjar om att prata om Karolinas relation till magi sedan innan. När hon var liten upplevde hon sig ha en telepatisk förmåga, och gick in mycket i magiskt tänkande, riter, tro. Den omhuldade magin försvann med uppväxten, något hon skyller på “den omagiska vardagens förbannelse”. Som barn hade hon också väldigt stark gudstro, skrämdes av djävulen och bad länge varje kväll, som en trygghet, ett skydd. Något som sedan helt försvann med uppväxten. Det känns relaterbart och inte helt ovanligt att vända sig till tro som barn, speciellt när man inte känner att man har så många andra som skyddar en från världen. Sedan tror man att man har ett alldeles särskilt speciellt band med Gud för att man i huvudet spenderar så mycket tid med hen. Man har kontakt med Gud! Man är utvald! Barnets tro är som en naiv och gulligt allvarlig vänskap, med en upphöjd person. De fortsätter att gotta sig i barndomen när det första kortet hon drar blir “kejsarinnan”, en kvinna som älskar flärd och att bli älskad. Karolina var väldigt tjusad av kvinnlighet tidigt; hon dagdrömde mycket om att bli författare men hade ett starkt manliga-genier-komplex; genivarandet såg hon som reserverat för männen, att de var av Gud utvalda att få äran att bära på geniala hjärnor. Under barndomen var Karolina också faderlös, vilket hon beskriver som en anledning att hon skapat en djup mystik kring patriarkatet och det manliga, som håller i sig även idag. Lyssna på resten av spådomen!

Lilla Drevet om de extremt mystiska schäfer-inköpen

lilla drevet.jpg
Detta sinnessjuka schäfermysterium bara MÅSTE ju kunna dra igång några riktigt bra alternativa konspirationsteorier

Moa Lundqvist pratar i senaste Lilla Drevet om Försvarets inköp av schäferhundar och lägger fram en del spaningar om varför det gått som det gått. Det har nämligen kommit fram att Svenska Försvaret har lagt en överdriven mängd pengar på hundarna senaste tiden. En hund som inte har utbildning eller fått valpar tidigare, förklarar Moa, borde vara värd cirka 22 000 kr men istället har försvaret lagt ca 250 000 kr på en sådan hund. Men alltså, VARFÖR betalar Försvaret tio gånger mer för hundarna än marknadsvärdet? Deras egna förklaring till att det inte finns några officiella upphandlingar kring det är att de ser hundarna som medarbetare och inte en ägodel. Den förklaringen har dock juridiskt blivit avfärdad. Jonathan har en spaning, är det för att Försvaret är lite hundrädda? Moa spanar: Försvaret har inte lyckats rekrytera nog ungdomar genom sina senaste kampanjer så de försöker nu framstå som djurälskare. Försvaret tänker typ: Äntligen kommer alla djurrättshipsters vallfärda till våra ägor, nu när de förstår att vi har samma värderingar! Värderingen: Hundar är ovärderliga. För man kan inte sätta ett pris på en hund (hjärtögon). Skulle vi göra det skulle det priset vara cirka 250 000 men man kan inte det (hjärtögon).

Detta sinnessjuka schäfermysterium bara MÅSTE ju kunna dra igång några riktigt bra alternativa konspirationsteorier, tänker vi? Så trevligt att det förs till ljuset. Inom kort kommer underground-hemsidor poppa upp med konspirationer om att Försvaret lägger pengar på…? Att dölja aliens? Ett hemligt forskningslabb för en ny Frankenstein? Att robotstyra Anders Timell för att starta inbördeskrig? Vad vet vi!? Möjligheterna är oändliga! Vi hoppas på stora insatser från Sveriges konspirationselit efter detta.

 

CITAT-GODIS!

"Jag har aldrig gjort någonting som inte är kul hemma" 
En varg söker sin pod– "What women want" ca 32 min in
 

“Vad ska damen dricka då?”
“Amen va sjutton, vin!”
Lunch med Montelius – “Listen without predjudice” - ca 1 min in
 

“Jag vill vara the American mom (...) helt utan ångest för det är amerikaner”
Fredagspodden – “Split personality-metoden” - ca 17 min in
 

“Vad var det jag tänkte på nu? Det går upp och det går ner? Vänta, är det inte du som har problem med hissar?”
Skäringer och Mannheimer – “Judisk julafton i skäringsbol!” - ca 28 min in