Rörlig poesi som tar en genom krig och sexualitet

RECENSION

OCEAN VUONG, "NATTHIMMEL MED KULHÅL"

MODERNISTA 

vuong_natthimmel_med_kulhal_omslag_mb.jpg
Gevär i barns händer, osäkra flykter i både sinne och till fots, en bekantskap med blod tillhörande den egna familjen och många andra gripande faktorer skildrar Vuong på det mest klockrena sätt i sin poesi.

 

Den vietnamesiska amerikanska poeten Ocean Vuong släppte sin första fullständiga poesisamling Night Sky With Exit Wounds förra året. Med ett klockrent översättningsarbete av Andreas Lundberg kom nu samlingen ut på svenska med namnet Natthimmel med kulhål.

Vuongs poesi är i ständig rörelse. Genom en dynamisk gestaltning förflyttas texterna ständigt åt en riktning. Om riktningen är framåt är en obetydlig fråga, det som ligger i fokus är poetens historia. Poesin figurerar som en historieskrivning av Vuongs familj.

 Foto: Nicole Sepehri 

Foto: Nicole Sepehri 

Jag skulle aldrig skriva ut Ocean Vuongs ursprung om det inte hade mening. I bokens utformning får vi nämligen ta del av erfarenheterna att växa upp i Vietnam, som därefter flyttar sin grund till hågkomsten av ett krig. Poesin är tung i form av betydelse men lätt i dess språk. På ett självklart sätt följer man med i minnesbilderna av ett krig och allt dess bagage. Gevär i barns händer, osäkra flykter i både sinne och till fots, en bekantskap med blod tillhörande den egna familjen och många andra gripande faktorer skildrar Vuong på det mest klockrena sätt i sin poesi.

 

”Hans tumme,

             ännu fuktig från skälvningen mellan mors

 

lår, cirklade runt födelsemärket över mitt ögonbryn”

 

 Foto: Nicole Sepehri

Foto: Nicole Sepehri

Om det handlar om blodet, omhändertagandet av skadade anhöriga så tar kroppen en central plats i samlingen. Inte bara i den dimension som berör krig och våld utan även kroppen i relation till sexualitet. Vuong skildrar en man som liksom i vår verklighet besitter olika tilldelade titlar, som kommer i direkt följd av immigrationen. Det är sällan vi tar ordet människa i vår mun, först är det en flykting och senare kan det bli en nyanländ. Den nyanlända mannen hamnar direkt i ett utanförskap på grund av dessa olika kategoriseringar, men det präglas även av homosexualiteten. Ett språk som lyckas vara ängsligt och passionerat på samma gång blottar de stunder sexualiteten står i fokus med kroppen som ett yttersta verktyg.

 

Boken följde med mig överallt, mer än en gång satt vi och kissade ihop. Vuongs poesi är pulserande på ett sätt som utlöser den där svårfunna magiska funktionen vissa poeter lyckas med: man kan inte sluta läsa.

KulturNicole SepehriComment