Liv Strömquist: "Det gör ingenting om teckningen blir ful"

I onsdags gick sista avsnittet av Liv och Horace i Europa på SVT, men vi har inte fått nog av Liv Strömquist. Konstkvinnor hyllar serietecknaren och presenterar en intervju som publicerats på Instagram tidigare i år. 

Främst är Liv Strömquist känd för sina serier, som hon inledningsvis gav ut i fanzinet Rikedomen. Fanzinet blev sedan till hennes första seriealbum Hundra procent fett, en samling kortare serier och enrutingar med vänstersatir, samhällskritik, klassdiskussion och feminism som ledord. Andra seriealbum hon gett ut är: Prins Charles känsla, Einsteins fru, Ja till Liv!, Kunskapens frukt och Uppgång och fall. Under hösten har programserien "Liv och Horace - den nya resan" visats på SVT Play, ett program där Liv väljer ett antal platser i Europa som har ett för henne viktigt kulturarv. Till dessa platser reser sedan hon och Horace Engdahl som en nutida bildningsresa. Bland annat får vi tittare se Liv och Horace spatsera i Niki de Saint Phalles skulpturpark utanför Capalbio i Italien, och lite vilsna leta rätt på fyren som Virginia Woolf skrev om i Mot fyren.  

Från föreställningen Blod och eld som spelades på Malmö Stadsteater. Foto: Emmalisa Pauly

Från föreställningen Blod och eld som spelades på Malmö Stadsteater. Foto: Emmalisa Pauly

 

Liv Strömquists serier har en tydlig och särpräglad stil, både estetiskt och vad gäller tematik, språk, ton. Orädd och vass politik blandas med barnslig, ironisk, intelligent humor och insiktsfulla analyser. Teorier om sociologi och psykologi förklaras genom kändiskulturens symbolpersoner, kontraster och oväntade associationer gör varje vetenskaplig analys lättsmält som honung. Liv har en förmåga att öppna dolda kikhål in i världen som känns svindlade och samtidigt självklara när man ser dem. Konstnärligt sett är serierna intressanta i det att de använder sig av flera olika medel och medium som samverkar skickligt och förstärker konstens syfte. Estetiken med språket och innehållet, humorn och vetenskapen, hudnära poetiska beskrivningar av känslotillstånd, sylvassa argument, stämningssättande bilduppslag, serierutornas disposition, symbolerna – helheten blir en kör av röster som i kanon talar till olika delar av ens känsloregister och intellekt.  Det berör och påverkar hela ens varande; själ och hjärta, hjärna och tanke.

Estetiken är ofta lättillgänglig och snudd på barnslig, lekfull och lustfylld. Mellan serierna finns i nästan alla album stämningssättande bilder. De är ofta på hela uppslag och kombinerar text och bild för att väcka en känsla i läsaren och ge serien en djupare dimension.

Förutom serier skapar Liv Strömquist konst och kultur på en mängd andra sätt. Hon har varit manusförfattare till den feministiska porrserienovellen Drift, illustrerat prints, hon har haft en konceptuell utställning som tolkat människans grundaffekter (Affekternas buffé) med Ester Eriksson och Sara Granér. Hennes serier har varit underlag till ett flertal pjäser, t ex Liv Strömquist tänker på dig och hon har själv skrivit manus till pjäsen Blod och Eld, en musikal om klimakteriet, åldrande, modersrollen, olika kvinnoroller, en fantastiskt analytisk hommage till snövits onda styvmoder, kvinnlig sexualitet och gudinnan Innana.

Konstkvinnor ställde ett par frågor till Liv Strömquist, om skapande, syfte och utforskandet av nya konstnärliga uttryck. 

Bild ur Prins Charles känsla.

Bild ur Prins Charles känsla.

Hur viktig är estetiken i din konst?
– Inte så jätteviktigt! Jag kan ofta släppa igenom en teckning som är lite ful, eller som jag inte är 100% nöjd med, jag struntar i det. Jag är inte så jätte"bra" på att rita heller så det blir inte alltid som jag tänkt att det ska se ut. Men jag tycker inte det gör så mycket, faktiskt.


Hur viktigt är “syftet” (t ex politisk)?
– Det är väldigt viktigt! Det är inte viktigast att det som framförs är hundra procent "rätt", jag kan ofta ha med ganska motsägande åsikter i samma album, på grund av att livet och politiken är komplext och på flera sätt samtidigt, men det måste på nåt sätt kännas relevant och inte sunkigt eller självklart eller präktigt.

 

Hur ser din skapandeprocess ut? t.ex. hur mycket använder du dig av disciplin/flow?
– Jag har två barn så jag kan till exempel inte sitta uppe på nätterna eller knarka typ när jag ska skapa nåt, utan jag måste leva som en disciplinerad svenne och ha vanliga arbetstider, så jag jobbar nog ganska mycket med disciplin, även om flow också är med som ett element. Ofta kan idéer komma på natten eller morgonen.


Vad betyder konst för dig?
– Väldigt mycket! Få saker betyder så mycket för mig. Jag älskar konst.
 

Hur har din konst utvecklats genom åren?
– Jag är väl lite bättre på att teckna nu, kanske?
 

Vad händer i dig när du skapar?
– Jag är ofta glad när jag skapar, eller – inte alltid såklart, ibland har man ju ångest och tycker det blir dåligt eller fastnar, men när det funkar är det det roligaste jag vet, jag är ibland väldigt lycklig när jag ritar serier.

Foto: Galago förlag

Foto: Galago förlag

Livs seriealbum kretsar ofta kring ett särskilt tema som hon vill utforska. Prins Charles känsla granskar och analyserar kärlek, tvåsamhet och kärnfamiljen ur olika vinklar, med hjälp av vetenskapliga teorier. Kunskapens frukt handlar om det kvinnliga könsorganet, mens, kvinnlig sexualitet utifrån andra vetenskapliga studier och historiska händelser. Uppgång och fall handlar om ekonomi, klass och kapitalism. De ämnena och tankesätten hon utforskat i de här albumen har varit tabubelagda eller dålig-stämning-ämnen som hon gjort aktuella och som skapat många tankar och känslor hos folk.

 

Använder du konsten på terapeutiskt vis? Utforskande?
– Ja, det gör jag faktiskt, jag utforskar ofta ämnen som jag själv tyckt varit svåra, eller haft nåt slags krångliga känslor inför, och när jag läser mycket om dem så lär jag mig saker och mår därför också bättre själv. När jag gjort Kunskapens frukt, som handlar om fittan, så kände jag att det hade hänt något positivt i mitt eget förhållande till min kropp, eller Prins Charles känsla som jag egentligen gjorde för att jag var knäckt i en relation, och ville förstå: "varför känner jag denna smärta?". Men ibland hjälper det inte att veta vad nåt beror på, för att det ska sluta kännas jobbigt, ha ha.
 

Sommaren 2016 var Liv även involverad i ett projekt tillsammans med Glashyttan på Österlen, där hon skapade säregen och vacker glaskonst. Vi bad Liv berätta lite om det projektet:
– Jag är ett stort fan av grekiska vaser, så det kändes roligt att jobba med glas och sätta mina bilder på glasvaser, bilder som typ berättar nåt om människolivet. Elna Jolom som driver Österlens glashytta har blåst dem och jag har ritat teckningarna.
 

Foto: Liv Strömquist, privat. 

Foto: Liv Strömquist, privat. 


Vad drömmer du om att kunna skapa för konst/att skapa konst om?
– Det hade varit fantastiskt att vara duktig på att måla i olja, då skulle man kunna göra sånna jättestora porträttlika oljemålningar. Eller om man kunde gjuta stora bronsstatyer, det är också en fantasi.
 

I Hundra procent fett finns en serie som särskilt intresserar oss. Den heter Kreativiteten och handlar om kvinnors skapande. Den är skakigt ritad med vänster hand för att make a point, ett helt underbart konceptuellt grepp som vi är nyfikna på.
 

Skulle du vilja utveckla hur du tänkte när du ritade den?
– Innan jag började rita serier försökte jag skriva skönlitterära texter, och min högsta dröm var att bli författare, men jag var så extremt perfektionistisk och självkritisk, så det blev inget gjort. Jag tyckte bara att allt var dåligt. När jag sen började göra serier var det mycket lättare för jag hade inga krav på mig själv och visste inte hur en serie "borde" se ut. När jag märkte att jag fick ett kreativt flow av att rita så var jag väldigt rädd om det flowet, och försökte aktivt arbeta med anti-perfektionism i teckningarna, för jag var hade sett vad som hände om jag blev för perfektionistisk = strypte helt den skapande kraften. Därför provade jag att jobba med tekniken att rita med vänster hand, hade också att ha regeln "aldrig slänga och aldrig göra om". Så hela mitt första album är gjort efter principen, aldrig slänga eller göra om - fast det är bara en serie som är gjord med vänster hand.

I detta finns något otroligt intressant och inspirerande. Serien presenterar en utopisk bild av hur ens skapande skulle kunna se ut, frigörande i sin carelessness. Motiverar till att släppa den ängslighet som ofta spökar hos alla skapande människor, men framförallt hos de som av olika anledningar får kämpa hårdare mot både yttre och inre kritik, t.ex. kvinnor eller grupper som står än mer utanför konstnärsnormen (trans, rasifierade, icke västerländska, funktionsnedsatta o.s.v.).

Hur har andra kvinnliga konstnärer i din omkrets påverkat ditt skapande? 
– Jag delar ateljé sen många år med serietecknarna Sara Granér och Sara Hansson, och vi hjälper såklart varandra ofta på ganska konkreta sätt, med stora och små saker, frågar om råd, teckningstips, ber om genomläsning av material osv osv. Men mest pratar vi om helt andra saker! Våra psyken framför allt, ha ha

I våras öppnades dörrarna till Livs andra utställning i Paris. Hennes seriealbum har tagits emot väldigt positivt i framförallt Frankrike, men är översatta även till andra språk.

Hur upplever du att din konst mottas internationellt?
– Jag är faktiskt väldigt glad över att mina serier verkar funka så pass bra internationellt, var i Frankrike för ett tag sedan och träffade franska läsare, som var glada och positiva och berättade att de gjort slut med sina pojkvänner efter att ha läst Les sentiments de Prince Charles, ha ha.

 

Sveriges största serietecknare, hedersdoktor, kulturpristagare – detta är ändå bara utmärkelser och karriär, men när vi ställer oss frågan “är konst viktigt?”, om vi skulle tvivla, undra, så kan vi alltid återvända till Livs konst. "Liv och Horace – den nya resan" ligger kvar på SVTplay ett tag till – passa på att kika!