Rå och rolig uppgörelse med lyckliga familjen

RECENSION:

JOHANNA FRID, GORDANA SPASIC

"FAMILIEEPOS"

ELLERSTRÖMS FÖRLAG

FAMILIEEPOS.jpg
Hon har vuxit upp i en lägenheten där polisen ibland knackade på, med en mamma som botade barnets blodbrist med c-vitaminbrustabletter

Vad är det som gör en familj till en familj? Är det fysiska ting som möbler och sommarhus, är det blodsband, eller är det platser som sammanfogar familjen, gemensamma minnen och ett språk? Familieepos undersöker dessa frågeställningar. Boken är en vittnesbörd om familjen berättad av någon(/några) som inte har en familj och som därför försökt hitta en ny familj, passa in i någon annans. Hon säger: Jag har varit familj med många familjer. Det är svårt eftersom man inte väljer sina föräldrar, eller sina föräldrars föräldrar. Här är går kisset/pisset i arv och är tjockare än blod. Berättarjaget känner kisset mellan låren och vet exakt hur kattkiss på morgontidningen luktar eftersom hon har mötts av lukten under hela barndomen. Hon har vuxit upp i en lägenheten där polisen ibland knackade på, med en mamma som botade barnets blodbrist med c-vitaminbrustabletter. Detta går självklart att frasera annorlunda, man väljer inte sin klassbakgrund eller sina möjligheter.

Kan jag få fira julen ensam på ett tåg?

Johanna Frid

Johanna Frid

En uppriktig önskan. För att slippa känna andras medlidande och sin egen påtvingade närvaro. Inte vara den som stör ordningen, det traditionsenliga familjemyset. Det är också en önskan om att slippa påminnas om sin egen familjestatus, familjens dysfunktionalitet – om man så vill – som ju träder fram när den ställs i relation till andra familjer. Familjen blir en familj eftersom att andra familjer inte uppnår kriterierna för vad som krävs för att vara en familj. Vi blir ett vi först när det finns dem som inte tillhör detta vi. Således blir det synd om den som inte har denna självklara tillhörighet, och ja, det kan vara skönt att få tycka synd om någon som en bekräftelse på att man själv har det bra. Men det kan också vara jobbigt, denna person blir en paria som inte är införstådd i familjens normala funktioner, vad man får och inte får göra. Då är det bättre att fira julen själv på ett tåg: ensam men inte övergiven, som berättarjaget beskriver det.

Killarna gillar henne eftersom hon är en cp_donna

Jakten på den nya familjen går genom olika pojkvänner. Det blir ett helt radband fyllt med kærester. Gemensamt för pojkvännerna är att de har familjer, ofta lyckliga sådana men inte alltid. De lyckliga familjerna tycker inte att berättarjaget passar in, hitta någon som är lite gladare, kan de säga. Men killarna gillar henne eftersom hon är en cp_donna, hon är lite excotic. Fucked-up berättarjag har det funnits flera i litteraturen bara det senaste året, men i Familieepos är jaget(/jagen) inte inneboende destruktiv, hon letar inte efter utsattheten eftersom hon ju är utsatt från födseln. Hon törstar efter trygghet och vart ska hon finna det om inte hos en lycklig familj? Man kan ställa sig frågan om det finns något mer utnött ämne än myten om den lyckliga familjen, om man orkar med ännu ett kammarspel som visar hur olycklig den lyckliga familjen egentligen är därunder ytan. Med Familieepos utmanar Johanna Frid och Gordana Spasic den bilden och visar att den lyckliga familjen är högst verklig, åtminstone för betraktaren och det är hos den känslan av utanförskap uppstår. Det finns människor som uppmuntrats av sina föräldrar, som fått höra: världen är din gumman. Det är sådana som kommenterar sin mammas profilbild där hon dricker ett glas rosévin på semesterort med typ: världens finaste mamma <3. Så finns det dem vars mamma hamnat i fyllecell och ärligt talat låter det härligare att tillhöra den förstnämnda kategorin.

Gordana Spasic

Gordana Spasic

Skildringen av familjen är rå och hänsynslös men det finns en underliggande ton som inte kan beskrivas som annat än rolig. Det är rolig läsning. Det är en underhållande och smart bok. Berättartekniken är skicklig. Språket drivs hela tiden framåt genom en blandning av danska och svenska, ibland engelska som ett sätt att ytterligare gestalta jagets splittring. Tillhörigheten är varken den ena eller den andra, de olika språken flyter ihop till ett och bildar berättarens identitet. Familieepos är något av ett mästerverk, inte minst med debutantmått mätt. Läs den!

KulturSophia Palmén