Poddveckan som gick V.35

Det bästa ur svenska poddar från veckan som varit.

 

Lilla drevet – Dolkstötslegenden om Håkan Juholt

Håkan Juholt är en grinig martyr. Inget nytt under solen.

Lilla drevet är en samtidskommenterande podcast som görs av ett antal olika Malmöprofiler: Liv Strömquist, Ola Söderholm, Jonathan Unge, Moa Lundqvist och Nanna Johansson. Personerna som är med brukar prata om en-två händelser eller ett fenomen var på ett satiriskt sätt.

I veckans avsnitt har Nanna bland annat satt ihop en ny del i sin miniserie “rum för tro”: “kyrkovalet special”. En komedi på den informationsvideo som gjorts inför kyrkovalet i år.

Jonathan pratar om att Stefan Löfven inte var bjuden till de möten där information om transportstyrelseskandalen diskuterats. Frågan är varför han inte var bjuden, och Jonathan har svaret: Löfven är helt enkelt mobbad! Jonathan lägger fram flera exempel på events som Stefan inte blivit bjuden på: prideparaden, almedalen, mellanstadiediscot… Det är ju en av de klassiska härskarteknikerna, undanhållande av information. Otroligt deppigt att landets ledare blir härskarteknikad av resterande makthavare!!! Tur i oturen: Stefan Löfven är bäst i Sverige på att se ut som en ledsen blöt hund. Någon slags harmoni mellan utsida och insida. Guldkant hörni!

vis04-ld-stor-342-iy5u3n50.jpg

Titeln om Juholt anspelar på en prata Ola drar igång om AKBs avgång och Håkan Juholts dedikerade stöd för henne. “In i märgen känner jag hennes smärta”, har Juholt twittrat, och han har uttalat sig (som vanligt) om drev (såklart) och de drev som drabbat honom (what else). “Juholt- en stor retoriker, en poetisk lipsill!”, säger Ola, Jonathan och Nanna om Håkan efter ett klipp från en intervju där han gnällt lite om nåt skit jag glömt. Ola håller med om att drev är hemskt, men vänder istället sympatin till journalisterna. Sensmoralen i pratan landar i alla fall i att Håkan Juholt är en grinig martyr. Inget nytt under solen.

 

Dilan & Moa – Edens lustgård

dilanmoa

Dilan och Moa är en humorduo, baserad i Malmö, vars podd verkar mest som deras “veckodagbok”. En inblick i deras vardagsliv på ett roligt sätt. En av de poddarna vi skrattar absolut högst till.

De börjar med lite spons-snack, att det känns skevt med sponsorer och reklam. Dilan berättar om skillnaden i attityd inför spons mellan Stockholm och Malmö. Mmmm, I love myself en riktigt härlig Sthlm-Malmö-spaning! Särskilt om den landar i att Malmö är bäst. Förlåt för partisk. Moa: “operera in ett chip i hjärnan när vi föds med all reklam så slipper vi se skiten”. Sedan diskuteras ett program av Kobra som Dilan har sett. “Kan det va så att växter känner saker och är levande varelser?” är frågan programmet ställer, och Dilan, provocerad, skriker: “JA DET ÄR VÄL KLART SOM FAN ATT DE KAN!”. “Växter gillar bra musik”, citerar hon, och skriker (fortfarande provocerad, kanske till och med genuint arg): “det kan man väl räkna ut med röven?!”, som att det var en sanning lika allmänt vedertagen som gravitationen. För Dilan och Moa finns det vissa grejer som är så självklara att de inte överhuvudtaget kan förstå hur ingen annan haft samma insikter. Härligaste sortens insikter.

Moa berättar att hon har fått poddångest men DET SKA HON EJ HA vill vi meddela för vi försökte lyssna på podden när vi skulle sova men låg istället och skrattade högt åt citat som: “De fick en tjockis istället för en hora. Aldrig kan en kvinna bara vara”, på tal om det som Dilan tänker på härnäst, nämligen: kristendomen! Hon börjar berätta om Lilit och Eva, Moa upprörs över Guds fatshaming och slutshaming och hälsar hen att “ta bort frukten då ditt jävla spån”. Dilan ställer sig frågan: om Gud skapade människan naken, varför är då alla gudsfruktiga kristna så väldigt pryda och täckta? Borde en sann kristen inte vandra naken runt äppelträd (utan att smaka)? Slutsatsen blir alltså att Mathias i outsiders är den enda sanna kristna. Om ni har glömt vem han är så är det bara att googla. Han är snubben som har sex med mossa. Han har tydligen fått vänner som också vill ligga med naturen, och Moa säger som en äkta gullig bästis: “du får säkert vara med i deras sekt bara du frågar dem Dilan”.

 

Allt som allt: som vanligt ett ROLIGT, MYSIGT OCH CHARMIGT avsnitt av Dilan & Moa.

 

Kulturens ABC – Where my fat bitches at?

I den här podden möts skådisen Caisa Stina Forssberg och konst-curatorn Cecilia Suhaid Gustafsson för att snacka om life och kultur.

Denna veckans Kulturens ABC var ett roligt avsnitt som började på ett hyfsat normalt ställe och sedan flög iväg till Disneyland. De börjar med att diskutera det sorgliga i att det enda skådespelarjobbet som finns är att vara Lisebergskanin. Innan man anar det pratar de om disneyfigurers fuckability och om vilka moderater olika disneyfigurer liknar mest. Starka citat som “Joakim von Anka är som carl Bildt - man knullar inte Carl Bildt” strösslas över en.

I slutet pratar de om kroppsångest och att vara “tjock” (stl 38+). De diskuterar högljutt hur mycket de hatar bantningsprogram för att det känns förnedrande för de personer som är med. Sedan frågar de sig hur kan man ställa utseendekrav på sociala medier som tex “jag kan bara vara ihop med en man med magrutor” (tjejer som har en lista på 40 utseendekrav på killar för att de ska kunna tänka sig att ligga med dem: har aldrig sett det på insta???? Vilkas instas är det?!?!). Slutsats i konversationen: våra kroppar är alltid politiska. De ger också catchy svar på tal till de som kommenterar deras kroppar:

ladda ned (2).jpeg

“Så smal du blivit!”

“Ja jag har fått cancer”

 

“Är du gravid?”

“Ja fast mitt barn är dött i kroppen”

 

De avslutar med att gå och äta pizza! Älskar. Fan vad mysigt.

 

En varg söker sin pod – The Square – Den inre apan

en-varg-soker-sin-pod-standard.jpg

En varg söker sin pod är en av Expressen Kulturs poddar, där Liv Strömquist och Caroline Ringskog Ferrada Noli pratar om kultur, politik, relationer, konst osv??? Vi älskar EVSSP.

I senaste avsnittet pratar Liv och Caroline om Ruben Östlunds Cannes-vinnande film The Square. Det framgår att båda två tycker om filmen, att den är mångfacetterad och intressant, och framförallt rolig. Den skildrar bland annat väldigt humoristiska och ovanliga situationer som kanske är typiskt kvinnliga erfarenheter, tex att försöka ragga genom att skämta och att det får mannen otroligt avtänd. Teman och motiv i filmen diskuteras fram och tillbaka; är det satir och kritik av samtidssamhället, av modern konst, av pk? Är det en freudiansk skildring av hur den överdrivet förfinade kommunikationen förtrycker vår inre apa, urmänniskan, instinkterna? Är det en kritik mot det individualiserade och narcissistiska samhället där jaget är viktigare än kollektivet?

Fine att den moderna mannen inte är en höjdare när det kommer till att försvara kvinnor i hotfulla situationer.

Liv invänder mot kritiker som påstått att filmens performance, där en man går in i rollen som galen apa och förgriper sig på en kvinna, aldrig skulle kunna ske i verkligheten. “Det har ju i princip skett, i Stockholm 96 på Färgfabriken”. Där hölls den ryska konstnären Oleg Kuliks performance “Mad dog”, där han naken gick in i rollen som galen hund och bland annat bet en besökare i benet så att denne fick riktiga skador.

De pratar också om den premiss som är typiskt Östlund, att den moderna avmaskuliniserade mannen inte kan skydda sin kvinna, och att kvinnan inte kan skydda sig själv, är en kulturell fantasi. “Det skulle inte kunna hända i filmen att kvinnan försvarade sig själv”, säger Liv, och de ser att det temat går igen i flera av Östlunds filmer, tex Turist. Fine att den moderna mannen inte är en höjdare när det kommer till att försvara kvinnor i hotfulla situationer, men IRL kan kvinnor faktiskt försvara sig själva, det finns tusentals exempel på det från verkliga händelser. Men det visas aldrig i kulturen. Caroline pratar också om hur trött hon är på sexismen inom Cannes filmfestival där nästan inga kvinnor vunnit och de för första gången i ÅR har haft en NÄSTAN jämställd jury. Haha. Det är så fint när man skryter om att NÄSTAN ha gjort något. Man ba: ok Cannes, du var jätteduktig nu, såja såja, duktig Cannes *klappar på huvudet*.

Hela podden går enligt EVSSPs mysiga signum att “hela tiden säga emot sig själva”. Är EVSSP Sveriges mest nyanserade podd???? Vi älskar nyanser.

 

Fredagspodden – Bota söndagsångesten!

Hannah_amanda.jpg

Hannah och Amanda är kulturens fashionabla piff och puff som väl alla känner till va? Deras podd handlar främst om relationer och känslor. Och om… företagsamhet? Ekonomi? Handfasta tips? Jag vet inte vad man ska kalla det men de verkar alltid ha en lista på konkreta saker att göra för att lyckas med något.

Den tipstörstande blir inte besviken i det här avsnittet heller - mot slutet ger Hannah och Amanda en liten lista på tips för hur man håller ett bra tal. Innan dess spanar de också lite samtidstrender gällande bröllop. Snabba fakta: höstbröllop är det nya vårbröllop! Svarta korta bröllopsklänningar – snyggt! Att (som Amanda Schulman) föreslå partnerbyte med Zara Larsson och hennes kille – inte trendigt! Hannah fortsätter trendspaningen med något som faktiskt är både roligt och trendigt: dans! Helst ska det vara klubb fast på hälso-vis. Det ska va gingershots istället för tequila shots. Man ska träningsdansa istället för att släppa loss.

En video från när Sigge och Malin Eklund gifte om sig (?!) i veckan:

Det är lättare för folk nu att skapa ett Pinterest-bröllop, eftersom man tänker i Pinterest

Någon av dem lyfter idén om att gå på danskurs med sin partner: det är det ju “roligt att ha en delad hobby” med sin man. Jag vill dock invända med ett motargument från verkligheten: jag känner medelålders människor (läs: mina föräldrar) som gått danskurs. Det är inte en njutning att se. Det är förvisso roligt men det fungerar inte som nåt kärlekselixir eller härligt gemensamt intresse. Medelålders par som “går på dans” kommer hem med det här som belöning: nya spännande konflikter kring vem som ska föra samt vem som minns dansstegen rätt, något för barnen och grannarna att skratta åt och i hemlighet dela på internet, en stark skamkänsla och övertygelse om sin hopplösa klumpighet, ett och annat krossat glas och några stukade fötter från när hybrisen slår till och någon ropar: “vi testar ett lindyhop-kast!”.

Apropå bröllopsspåret undrar Hannah hur alla nuförtiden kan planera så vackra tillställningar, och Amanda presenterar ett case som har något intressant i sig. De kallar de trendiga (kändis)bröllopen för Pinterest-bröllop, och Amanda säger: “det är lättare för folk nu att skapa Pinterest-bröllop, eftersom man tänker i Pinterest.” För att fortsätta denna spaning: påverkar sociala medier som tex pinterest, instagram, twitter, vår kognitiva förmåga, eller kanske snarare våra kognitiva metoder? Tänker vi bokstavligt talat annorlunda, och vad får det för följder? Drar man Amandas tes om bröllop längre menar hon alltså att hur vi tänker förändras av de internet-tidsfördriv vi ägnar oss åt. CALL SCIENCE!!!! Det här är intressant!


 

Okej vänner! Nu har vi fått processa förra veckans poddar och kan lämna vecka 35. Ta oss an måndagen. Det positiva med måndag är ju: Det är dags att ladda upp för en ny spännande poddvecka! Woho!!!