Med musiken och dansen i blodet delar de en stabil bas

I ETT PAR VECKOR FRAMÅT KOMMER LOVESTORYS KULTURSIDOR PRESENTERA EN ARTIKELSERIE SOM UTFORSKAR DUOSKAP, PORTRÄTTERANDE AV KVINNLIG TVÅSAM VÄNSKAP, OCH SAMARBETE I SKAPANDE VIA OLIKA DUOS I KULTUREN (LÄS TIDIGARE ARTIKLAR HÄR). SOM EN DEL AV DETTA HAR LOVESTORYS SKRIBENT NICOLE SEPEHRI INTERVJUAT RAPPAREN BERI OCH DANSAREN NICOLE OM ATT STÖTTA VARANDRA I DET INDIVIDUELLA, ATT DELA KÄRLEK, OCH OM HUR KULTURENS ARBETSMARKNAD SER UT FÖR KVINNOR IDAG. 

 
Jag ser hellre Beri utifrån och ser det vackra i att hon tar beslut och flyger själv.

Kvinnor i kulturen är något jag gärna lyfter fram. Idag ligger mitt fokus på dansaren Nicole Sandgren och musikartisten Beri Gerwise. Nicole och Beri jobbar med dans och musik åt varsitt håll men har alltid sin täta relation att luta sig tillbaka på. Jag har fått ställa ett par frågor till dem om deras jobb, en duos funktion och hur deras jobb präglas av det faktum att de är kvinnor. Sätt på soundtracket så kör vi.

Vad är er definition av en duo? Skulle ni utifrån er egen definition kalla er relation för ett duoskap?

 

Beri: Min första tanke när jag hör ”duo” kopplas direkt till musik och precis som i en musik-duo så tror jag att duoskap i en relation har samma grundpelare. Duo för mig betyder två olika individer med olika kort på bordet som kompletterar helheten. För att en duo ska fungera krävs andrum för vardera parter. Duo innebär aldrig att hålla fast utan snarare tvärtom, vi gör feta saker individuellt och blir mäktiga ihop p.g.a. av det.

Nicole: Det första som dyker upp i mitt huvud när jag tänker på ordet duo är två personer som tar beslut, gör allt och delar allt tillsammans. Jag tycker att vår relation bygger på två personer som väljer att dela kärlek med varandra. Självklart tar vi vissa gemensamma beslut men de flesta tar vi själva. Vi gör mycket tillsammans men också mycket på egen hand. Jag tycker att det finns en stor skillnad mellan att ta beslut/göra saker tillsammans och att alltid ha den andre i åtanke och respektera personen när man tar egna beslut och när man gör saker på egen hand. Det sistnämnda stämmer mer in på vår relation. Vi respekterar varandra alldeles för mycket för att vara med och styra den andres liv. Jag ser hellre Beri utifrån och ser det vackra i att hon tar beslut och flyger själv men att hon väljer att vara med mig genom dom besluten, än att på något sätt tränga mig på och hindra henne från att utvecklas på grund av att jag ska vara med och bestämma i allt.

 Foto: Mauricio Reyes.

Foto: Mauricio Reyes.

Vår relation är tyngden på andra sidan vågen som balanserar ut allt.

Om någon frågar om vem ni är och vad ni gör, vad ligger i fokus i ert svar då?

 

Beri: Mitt fokus i mitt svar hamnar alltid på artisteriet, dels för att det är sanningen men också på grund av en oändlig osäkerhet som får mig att vilja hävda det. Jag vet att så länge den frågan ställs så har jag inte nått mitt mål.

 

Nicole: Mina passioner som att dansa och resa brukar vara fokus.

 

Finns det stunder då ni känner att er relation och det ni gör gemensamt stärker er personligen i era egna individuella arbeten?

 

Beri: Jag känner att vår relation är min bas. Oavsett hur osäkert det är där ute så har jag något stabilt i vår relation. Vår relation är tyngden på andra sidan vågen som balanserar ut allt.

 

Nicole: Ja, absolut. När jag dansar så styrs min prestation på något sätt av mina känslor i den stunden. Oavsett ifall det är sorg, ilska eller glädje så är det viktigt för min prestation att jag känner en stark känsla av något slag. Beri får mig att känna känslor i överflöd, alltid. Hon ser mig som jag vill bli sedd, det är den största bekräftelsen som finns.

 Foto: Privat. 

Foto: Privat. 

I bakhuvudet finns det alltid en röst som säger att framgången beror på den här vågen av hype kring artister som identifierar sig som kvinnor.

Hur skiljer sig marknaden för era jobb för er om ni jämför med en man som sysslar med samma sak?

Beri: Jag tror att för mig som kvinna så finns det ju en ny publik som börjat upptäcka oss (kvinnliga) artister, och i och med den vågen når vi en viss medial nivå som männen inte kan nå just nu. Faktum består dock alltid att männen i branschen alltid kommer ha oddsen på sin sida och oavsett handling kommer de alltid komma undan genom en snyfthistoria. Det finns många dörrar som alltid kommer att stå öppna för män, speciellt vita män medan vi kvinnor alltid kommer behöva bevisa oss värdiga och talangfulla. Medan våra historier anses vara uttjatade så spelar dom på att visa den sidan av sig som man annars aldrig får se = win. Mitt svar känns väldigt negativt laddat men det är så jag ser det just nu. I bakhuvudet finns det alltid en röst som säger att framgången beror på den här vågen av hype kring artister som identifierar sig som kvinnor.

 

Nicole: Nu har jag två jobb, ena är i butik och den andra är som dansare. Jag kommer att fokusera på dansen. Beroende på vilken genre i dansen vi pratar om så upplever jag olika. Utifrån vad jag har sett så är street-scenen ganska mansdominerad. Det krävs mer för kvinnor att visa sig tillräckligt ”hårda” och råa som hip hop är. Och såklart tvärtom så är det inte lika tillåtet för män att visa sig sådär mjuka som modern dans, jazz och balett är. Skillnaden där är att i street-scenen är det många kvinnor som vill och försöker ta plats men som inte FÅR en plats, men i den moderna och balett scenen är det färre män som vågar visa sig så ”mjuka” men de flesta får ta plats på scen. Nu är jag absolut inget proffs och inte insatt på det sättet utan detta är bara vad jag tycker att jag har sett utifrån.

Är ni nyfikna på att få veta mer om Nicole och Beri kan ni kika på deras youtube-kanal. För att citera Nicole när hon berättar om en av anledningarna till varför de startat en youtubekanal: ”Det finns inte riktigt lesbiska par från orten med utländsk bakgrund på youtube. Något som vi hade behövt”.