Dokumentär skildrar posterotikens ärlighet

Ebba Sigeback ser en dokumentär om kvinnlig sexualitet och urskiljer en en bild av hur den sexuella frigörelsen har utvecklats. 
 

 Foto: SVT.

Foto: SVT.

Den danska dokumentärfilmen Venus – låt oss tala om sex skildrar några kvinnors relation till sexualitet och kroppen. Filmarna Lea Glob och Mette Carla Albrechtsen kallade kvinnor till casting för en film om sex, men något mer behövdes inte filmas. Kvinnornas berättelser från castingen utvecklar sig till själva filmen. Det är en öppen och ärlig dokumentär om sex.

 
Kvinnorna i dokumentären vittnar om en rädsla att vara för kåt

Att dokumentären är öppen kan bero på den danska kontexten. I Danmark är sexualpolitiken progressiv, exempelvis kan funktionshindrade få hjälp med både onani, sex och sexköp av sina personliga assistenter. Oberoende vad man anser om detta, säger det något om Danmark och deras offentliga uppfattning och diskussion kring sex: sex är en folkhälsofråga i Danmark.

 

Kvinnorna i dokumentären vittnar om en rädsla att vara för kåt, mäns ovilja och oförmåga att tillgodose deras behov – men också fina erfarenheter. Det är högt och lågt, viktigt och banalt, och det är just det som gör dokumentären så direkt och ärlig. Kvinnorna får beskriva ligg, sin första orgasm, vad de kallar sina könsorgan och deras relation till sina kroppar. Det finns en vidd i berättelserna och inget värderas högre än något annat. Kort sagt är det ett porträtt av olika kvinnors sexuella erfarenheter och allt vad det innebär.

 
Tänker på hur deras lust är sekundär på så många sätt.


En scen som drabbar mig hårt är när en av kvinnorna delar med sig av en upplevelse rörande oralsex. Hon berättar om en man hon träffar på en fest. De bestämmer sig för att ligga, och oralsex kommer på tal. Mannen ska precis gå ner på kvinnan men avbryter sig själv och säger att det inte kommer gå. Han menar att det är “hårigare än det brukar”. Hon skrattar honom i ansiktet och går därifrån. Det berättas med en enorm styrka. Jag tänker på de tusentals kvinnor som varit med om liknande händelser. Tänker på hur deras lust är sekundär på så många sätt. Det är nog också det temat som jag fastnar mest för i dokumentären. Flera av kvinnorna berättar att de känt sig för kåta och att de tyckt att de haft för mycket lust. Självklarheten och hur snabbt de svarar på frågan är precis lika sorglig som själva svaret. Både från sig själv och andra har de känt skam kring sin sexualitet och sina kroppar.

 Foto: SVT.

Foto: SVT.

 
Är den sexuella frigörelsen en myt?

Trots ett övervägande heterosexuellt fokus har några av kvinnorna erfarenhet av samkönat sex. Deras upplevelser ger mer nyans till dokumentären och blir nästan som en motvikt till de ofta ganska dåliga erfarenheterna av heterosex; andra erfarenheter tycks mer positivt laddade. Till en viss del problematiserar dokumentären heterosex. Det är ingen radikal kritik och inget som får ta särskilt mycket plats, men det finns. Kanske skulle man kunna säga att det är någon slags posterotik. Det är tydligt i dokumentären att sexualiteten inte bara är något härligt och frigörande som kvinna – speciellt inte om du har sex med män. Vi har fått vår sexuella frigörelse, men blev det verkligen bättre? Är den sexuella frigörelsen en myt? Hur subjektiva kan vi egentligen vara? Kanske är det enklare att acceptera sina upplevelser av objektifiering och en förtryckt sexualitet för vad de är. Att det dåliga sexet nu får ta plats i kultur är en hälsosam utveckling av den sexuella frigörelsen. Du måste inte älska att ha sex. Du behöver inte skämmas över dina dåliga erfarenheter. Om vi delar med oss minskar vi bördan att bära det ensamma.

Efter Venus - låt oss tala om sex är slut känner jag mig delvis nedbruten men också lättad. Kanske kan dokumentärer som dessa minska skammen lite? Kanske läggs ansvaret och förklaringen där det hör hemma? Kanske kan kvinnlig sexualitet få existera på ett rimligt och värdigt sätt? Jag hoppas det. Om vi talar om sex har vi iallafall kommit en bit på vägen.

Venus – låt oss tala om sex ligger uppe på SVT Play till den 11 april. 

KulturEbba Sigeback