Banala tonårstankar i Bob Hanssons nya bok

RECENSION

"TANKAR FÖR DAGEN"

BOB HANSSON

ORDFRONT FÖRLAG

Bob, var vill du att jag ska börja? Jag vill inte såga dig, jag vill inte såga din bok. Men jag är ledsen, jag förstår inte. Jag förstår inte tankarna om relationer, miljön, klass, snällhet, ska det vara nya tankar? Det kan inte vara nya tankar. Jag minns med nostalgi dessa funderingar från när jag var tio och hade mina första riktiga tankar. Tankar om godhet och hur man är mot varandra, om existensen. Jag förstår inte de fetade delarna och inte de motsägelsefulla övningarna. Men framför allt förstår jag inte livmodern på framsidan. Bob, varför är det en livmoder på framsidan av boken?

Tankar-för-dagen-250x387.jpg

Tankar för dagen är en mysig bok, jag läser den på en dag i en sommarstuga. Det känns som den är menad att läsas så. Den hade också kunnat läsas över en kopp kaffe, kapitel för kapitel, då hade det tagit flera veckor att läsa ut den. Den är lättsmält och enkel att ta till sig. Men den hade kunnat läsas högt på ett mellanstadium som bas för en mysig diskussion.

Boken tar upp relevanta och intressanta ämnen, som utbrändhet och kapitalism och är absolut publicerad helt rätt i tiden. Men teserna är fyllda av fallgropar, teorierna är platta och ofta baserade på “vetenskap” helt utan källor och fakta, vilket får mig att rynka på näsan, det kan inte vara sant helt enkelt. Det hade varit fint om det var sant, men jag tror bara inte på det. Ett helt kapitel handlar till exempel om att det är vetenskapligt bevisat att böner fungerar, hjälper, samtidigt när jag söker bland studier i universitet-sökmotorer finns det ingen sådan sanning, tvärtom. Jag förstår att det kan finnas ett poetiskt syfte att driva den tesen, om det nu vore sant. Det tråkiga med den sortens tankar, de som är baserade på icke-vetenskap, är att de ofta går att motsäga rätt enkelt, vilket Bob till och med gör helt själv i sin egna bok.

 Foto: Idha Lindhag 

Foto: Idha Lindhag 

Som en influencers väldigt långa Instagram-caption

Bob ifrågasätter inte bara sina egna tankar och idéer, utan hela sin person. Boken är fylld av självhat. Ett ifrågasättande av karaktär som gör mig uttråkad. Samtidigt som han pratar om att hålla in magen och hur problematiskt kroppshat är, publicerar han en bok som bara är som en influencers väldigt långa Instagram-caption. Han tycker det är pinsamt och banalt så fort han säger något som faktiskt är värt att säga och ursäktar det. Vi hatar alla oss själva Bob, men ändå, tyvärr, tycker jag inte synd om dig. Och nej jag kan inte relatera till fenomenet att googla sig själv, “bob + snygg”, jag tror inte så många som läser boken kan det heller.

Trots allt detta har boken ett fint budskap, jag tror den skulle göra sig bra i podcast-form. Det är en bok jag skulle vilja läsa när jag inte vill läsa något alls. När man inte vill ta upp något för farligt ämne vid matbordet. Det är bara det här med livmodern på framsidan, jag förstår det, verkligen, verkligen inte.

 

gillade du texten? följ lovestory på facebook och instagram

KulturLinnéa Franz