RECENSION: Duktig sportlyrik

RECENSION (TIDSSKRIFT)

ORDKONST 

TEMA SPORT

Vad sker när sportens kroppslighet översätts och tolkas genom språket? Det frågar sig Ordkonst i sitt senaste nummer “Sport”. Det oväntade temat blir intressant i denna enkla men så ovana frågeställning – det finns ett outforskat rum här, och Ordkonst har gläntat på dörren. Nyfiket läser jag därför tidskriften i jakt på någon verklig insikt, eller kanske en handbok i den lyriska tolkningen av fysisk aktivitet.

30742963_2336425906384610_8082795565336756224_n.jpg

Via diverse skribenter drar Ordkonst med läsaren till nattliga tennisplaner, in i orienterarens organiserade träning, via naiv poesi in i förlusten, är i skidbacken och på läktaren vid fotbollsmatchen, är på hästryggen (är hästen), är i ordens relation till kroppen när den glömmer att den är kropp; är i ordens sätt att ta sig an den fysiska aktiviteten och tävlingens psykologi. För det mesta hålls texterna på temats ytskikt, berör bara det konkreta på ett delvis underhållande delvis tröttsamt sätt. Men det finns stunder i numret som faktiskt når in till något.

Där det bränner till är framförallt i ett stycke i redaktören Julia Österlunds prosalyriska essä Miss Rossignol som behandlar berättarjagets skidåkande och skrivande, men som också drar fram frågor om språket och sporten som till stor del tycks bära hela detta nummer. “Kanske har vi liknande förväntningar på bra sport och bra konst - en sorts intuitiv förståelse, en tyst kunskap som inte medvetandegörs. Något kroppsligt och direkt, känslan av att det stämmer. Att analysera och teoretisera verkar då som ett kontraktsbrott.” Med dessa tankar i bagaget kan jag läsa de kommande texterna en smula mer fördjupat än jag annars skulle. Genom Julia Österlunds blick kan jag hitta värdefulla aspekter av texter jag annars hade skummat igenom och släppt. Det gör jag dock ändå med vissa texter. 

 

Det kan finnas ett utforskande av ett manlighetskomplex att läsa in.

Daniel Mårs har bidragit med en kortare dikt om fotbollsläktaren. Det är tyvärr totalt ointressant att läsa. Fyndiga rader som “Alla måste tycka synd om målvakten” är vad jag tar med mig från dikten, som en lite rolig line man kunde ha läst på twitter. Annars framkallar Mårs poesi framförallt rastlöshet. Pretentiös i opretentiös mantel är den intetsägande dikten, den blir därför varken språkligt eller innehållsmässigt intressant. Det kan finnas ett utforskande av ett manlighetskomplex att läsa in. Men det är för tråkigt att gräva i. Det är en typ av poesi som känns slentrian och som inte gör numrets tema en tjänst; min impuls är ju att tema sport är tomt och tråkigt. Jag vill att texterna ska ifrågasätta det.

 

De flesta texterna i Ordkonst håller hög kvalité, det märks att det finns en ambition att ha välskrivna texter och vass leverans av även det mer mainstream innehållet. Som läsare uppskattar jag det, men det finns också en duktig ton i Ordkonst som gör läsandet kantat av små suckar ibland. Jag vill riva lite i bladen. Jag vill se Ordkonst våga ta ut svängarna. Egentligen gör de kanske just det med tema sport och med texter som Anna Nygrens poetiska dressage-girl : dressage-body som får förkasta språket och slarva med det. Jag bara känner att: det räcker inte. Slarvet är också duktigt. Ordkonst är lite... fega.

 

30741771_2336426009717933_1678910339573350400_n.jpg

Men! Som en punkig fläkt från etablissemangstung himmel kommer Mandus Ridefelts krossgenreverk I just believe in me där orienterarens träningsstruktur blir ett poetiskt tillstånd och avslutas med ett vekt och sårbart utelämnande, en storslagen ensamhet i kartbilden där orienteraren tycks ha sprungit fram titeltexten I just believe in me. Här lyckas skribenten skildra hur sporten kan bli en ingång i de stora, tunga frågorna, känslorna, motiven. Livet får tränga in i sporten och i texten. 

 

Här gläntar Ordkonst verkligen på ett rum som samlat damm i litteraturen.

Och på samma sätt lyckas Julie Sten-Knudsen och Rasmus Lippmann Nikolajsen i texten Måske vil det hele vende et tidspunkt att genom poesin sätta sig in i den heliga frågeställningen för numret, och faktiskt utforska sporten och språket. Det är utförsåkning på kartan här, med förlorande och misslyckande i fokus. Texten iakttar sporten, men huvudsakligen går den in i reaktionerna hos åkaren när denne ser de andra åkarna. Genom enkla medel driver texten fram både en bild av en alldeles särskild social grupp, den intima kretsen av tävlingsmotståndare, och den sportandes tvungna självrannsakan och självkritik. Här gläntar Ordkonst verkligen på ett rum som samlat damm i litteraturen. Jag har nog aldrig förr läst en text som skildrar den närhet och distans som präglar relationerna som tävlande i en sport, och jag slås av hur intressant den relationen är.

 

Det är en relativt trygg kvalité.

Den konst som genomlyser texterna är på ett sätt intressant men framförallt estetiskt tilltalande; jag gör associationer till design och modemagasin, bilderna tillför en ovanligt luxuös vibb. Vissa bilder sticker ut, bland annat de av Casia Bromberg och Lisa Edetun, som starkare och fyllda med mer konstnärlig nyans. Ordkonst ger till stor del både text och bild i en stram och kanske… tidlös stil? Det är både en komplimang och en förolämpning. En udd som saknas är känslan av att samtidens kultur skapas framför ens ögon, att det är här det händer. Jag syftar inte på kvalitén utan på nytänkande skapande. Det är en relativt trygg kvalité. Att det tidlösa, luxuösa, stilrena inte är odelat positivt beror ju på att det är konst, poesi och litteratur vi pratar om. Jag kanske har fel, men konsten efterfrågar i sin så att säga algoritm ständig förnyelse och evig dekonstruktion. Konst och poesi får delvis sin kraft från förmågan att ifrågasätta det trygga (språket, normsystemet, estetiken, tanken).

 

Jag vet inte vad det är jag vill se mer av, det är poängen, jag vill bli knockad av något jag inte visste att jag ville ha mer av. Men det är väl kanske lite höga krav att ställa. Ordkonst levererar som vanligt ett lättsmält läsnöje i snyggt fodral, med inslag av flera riktigt berikande texter.



 

gillade du texten? följ lovestory på facebook och instagram