Rapport från Kina: Vad får man ens säga i det här landet?

LoveStorys Alexandra Andersson besöker Kina, ett land där man inte ens får skriva Nalle Puh.

– Vi brukar säga att det enda som kan stoppa Xi Jinping är en hjärtattack.

Precis som jag är Kayla ny i Peking. Som 17-åring flyttade hon från Shanghai till Paris för att studera, och nu, fyra år senare, har hon återvänt till Kina för en praktikplats på ett internationellt företag.

Kayla är en av många unga kineser som sökt sig utomlands.  2015 befann sig över en halv miljon ungdomar på universitet utanför landet – en trend som uppmuntras av Kinas kommunistiska parti.

Samtidigt leder en globaliserad värld till problem.

Regeringen är rädda för att den kinesiska kulturen ska gå förlorad

– Regeringen är rädda för att den kinesiska kulturen ska gå förlorad, och vill inte att den unga generationen ska inspireras och ta till sig nya intryck av väst.

Kayla håller sina pinnar i ett vant grepp och fångar en skiva lotusrot ur den kokande grytan på bordet mellan oss. Vad hon tycker om den kommunistiska regimen och president Xi Jinping är inget hon hemlighåller.

– Både jag och mina vänner i Shanghai är väldigt oroliga över vilken riktning politiken har tagit under den senaste tiden. Men samtidigt kan vi inte göra något för att stoppa det.

 Himmelska fridens torg i Peking. Foto: Alexandra Andersson

Himmelska fridens torg i Peking. Foto: Alexandra Andersson

 

***

 

Fem dagar före vår middag, den 19 mars, har president Xi Jinping samlat Kinas parlament, Nationella folkkongressen, i the Great Hall of the People. Jag befinner mig några hundra meter därifrån, i kön till området för Himmelska fridens torg och Förbjudna staden. De centrala delarna av Peking är högt bevakade av uniformsklädda vakter och poliser. Till vänster om mig rullar en robot, lika stor som ett barn i mellanstadieåldern. Kameralinsen dokumenterar våra rörelser.

Till vänster om mig rullar en robot, lika stor som ett barn i mellanstadieåldern

Under den drygt två veckor långa kongressen har flera bärande positioner inom kommunistpartiet tillsatts, och få är förvånade när Xi Jinping väljs in till sin andra mandatperiod som president. Efter Mao Zedongs död 1976 valde den dåvarande regeringen att begränsa antalet mandatperioder till två, för att förhindra möjligheten för en person att styra landet i mer än tio år – ett beslut det kommunistiska partiet nu har rivit upp.

Den 11 mars röstade Nationella folkkongressen igenom partiets reform om att avskaffa begränsningen. Beslutet var inte oväntat – folkkongressen har aldrig röstat mot ett förslag från det toppstyrda kommunistpartiet. I teorin innebär det att Xi Jinping nu kan sitta kvar som president på livstid, och i så fall bli den mäktigaste ledaren sedan Mao Zedong.  

Jag vinkas fram till rullbandet, min tur. En polis öppnar ryggsäcken och går grundligt igenom innehållet, bläddrar i min dagbok och lyfter misstänksamt upp ett föremål ur mängden: en rulle dubbelhäftande tejp.

Hon sträcker över fyndet till sin manliga kollega.  

– Studerar du här?

– Nej, jag är bara turist...

Han synar mig noggrant. Ser jag ut som någon som planerar att klistra upp planscher med propaganda från väst? Till slut släpps jag genom säkerhetskontrollen.

 

***

 

Trots statens inskränkningar använder sig ändå många kinesiska ungdomar av både Instagram och Tinder
 Förbjudna staden i Peking. Foto: Alexandra Andersson

Förbjudna staden i Peking. Foto: Alexandra Andersson

För det enväldiga partiet, som styr ett land med över 1,4 miljarder invånare, är en sak viktigare än allt annat: stabilitet.

I Kina arbetar miljontals anställda med att övervaka och censurera invånarnas aktivitet på sociala medier. Med hjälp av internetfiltret ”The great firewall” kan staten blockera åtkomst till flera utländska sidor, däribland Google och Facebook.

Trots statens inskränkningar använder sig ändå många kinesiska ungdomar av både Instagram och Tinder. Enligt Kayla är lösningen enkel:

– Jag kopplar bara upp mig till en server utanför Kina genom VPN.

Men framförallt använder hon och hennes vänner sig av den kinesiska appen WeChat. Ibland händer det att de diskuterar politik.

– De kan omöjligen kontrollera allt vi skriver. Ifall vi säger något negativt om staten använder vi oss av andra ord och uttryck för att inte bli upptäckta, berättar Kayla.

Under kongressen censurerades bland annat följande ord och uttryck på den populära, Twitter-liknande plattformen Sina Weibo:

"Jag håller inte med"

migration

emigration

omval

regeringsperiod

"att utropa sig själv till kejsare"

Winnie Poh

 

Kayla skrattar när hon berättar hur regeringskritiska på sociala medier ofta kallar Xi Jinping för "Nalle Puh".

– Han ser ut precis som honom, sådär med sitt runda ansikte.

Men det är inte bara på de kinesiska plattformarna som invånarnas aktivitet övervakas. Förra året delade kinesen Zhang Guanghong, som arbetar med mänskliga rättigheter, en artikel med sina vänner i Whatsapp, en chatt i princip ingen använder i Kina. I artikeln uttrycktes kritik mot premiärminister Xi Jinping.

I september häktades Zhang Guanghong i Kina, och kommer att åtalas på grunden att han "förolämpat den kinesiska regeringen och det kommunistiska partiet." Bevismaterial består bland annat av utskrifter från konversationen i Whatsapp.

Enligt Kayla är många unga kineser kritiska mot den politiska makten och åtstramningen av yttrandefriheten.

– Jag tror att vår generation kommer att förändra Kina till det bättre. Men det är svårt att veta säkert, jag kan bara hoppas.

 

***

 

 Himmelska fridens torg i Peking. Foto: Alexandra Andersson

Himmelska fridens torg i Peking. Foto: Alexandra Andersson

Trots att jag befinner mig inom ”The great firewall” kommer jag enkelt åt mina sociala medier genom att, precis som Kayla, använda mig av VPN. Det är svårt att hänga med i den svenska debatten när man reser. Rösterna är många och högljudda – ena dagen bråkar ni om böneutrop, andra dagen om satir.

Men vissa saker är precis som vanligt.

"Åsiktskorridoren blir allt trängre", varnar man.

"Nuförtiden får man inte säga vad man vill utan att bli tystad", gnälls det.

"Ja, vad får man ens säga i det här jävla landet längre?", undrar du och utropar: "Censur! Censur! Censur", så fort din åsikt kritiseras av oliktänkare.

När jag berättar det här för Kayla förstår hon först inte vad jag menar.

– Vadå, skämtar de? De driver?

– Nej.

– ...Oj.

För den som har levt under censur hela sitt liv kan det verka omöjligt att förväxla den med yttrandefrihet, men visst går det i ett land där du är fri att tycka vad du vill.

 Förbjudna staden i Peking. Foto: Alexandra Andersson

Förbjudna staden i Peking. Foto: Alexandra Andersson

gillade du texten? följ lovestory på facebook och instagram