Att dejta i patriarkatet

RECENSION (ROMAN)

"BARA HA ROLIGT"

MARIA MAUNSBACH

BROMBERGS FÖRLAG

Jag läste ut Maria Maunsbachs debutbok “Bara ha roligt” på en kväll. Jag började när jag gick och la mig, och plötsligt var boken klar och jag var trött hela dagen därpå på jobbet. Men jag kunde inte sluta läsa. Jag drogs in hela tiden och var fast i relationen som beskrivs i boken. Jag förstår från början att det kommer att gå åt helvete – och jag måste få veta hur.

Passionen faller platt

Lydia är 26 år och och tycker sig vara “för gammal för att hitta kärleken”. Hon träffar Johannes genom en vän och de börjar dejta. Johannes är 35 år, pluggar till arkitekt och är intensiv och passionerad. På vissa plan. Lydia är också intensiv och passionerad, på ett annat plan. De möts ibland i passionen men ibland faller den platt. För att de är “så olika” som Lydia poängterar, ibland som ett konstaterande men också som en påminnelse för sig själv.

Lydia pratar ofta om gamla ligg men sällan om gamla relationer. Med Johannes försöker hon skapa en relation. Men hur är hon i relationer i jämförelse hur hon tänkt sig att det ska vara? Lydia försöker anpassa sig men samtidigt inte tappa bort sig själv i den nya rollen som “Johannes flickvän”. 

Realistiska sexskildringar

Här är det inte lite gupp under täcket som i filmerna

Maria Maunsbach skriver underfyndigt, ångestfyllt och ärligt. Språket är rakt och rått. Jag har aldrig läst en så verklighetstrogen beskrivning av sex. Här är det inte lite gupp under täcket och sedan som av en händelse ligger kvinnan med täcke över brösten och mannen i bar överkropp jämte som i filmerna. De kommer samtidigt och allt är fantastiskt. Nej då, här erkänns det att kroppsvätskor finns och dåligt sex existerar.

Bara ha roligt utspelar sig i Malmö och det är väldigt mycket Malmö. Gator, bussar och barer nämns och ger en känsla av hur det verkligen är. Det som utspelar sig i boken händer också i verkligheten hela tiden. Personer på jakt efter relationer träffas, tolkar varandras sms, träffar en kompis på en bar och försöker tyda vad personen egentligen menar när den säger så här.

Lydia är feminist – och en produkt av patriarkatet

Vi är medvetna om att vi lever i ett patriarkat, huvudpersonen vet om det men även om Lydia ser sig själv som feminist (OBS, det framgår ej, det är min tolkning) och på ett sätt är medveten är alla en produkt av patriarkatet med en bild av hur relationer ska se ut. Klyschorna om hur en relation ska vara finns alltid i bakhuvudet hos Lydia.

Jag tror att om man är en cis-kvinna som någon gång dejtat en cis-man kommer man känna igen sig i den här boken. Det kommer finnas minst ett stycke som man läser för att sedan blunda och sucka djupt åt av igenkänning.

KulturMalin Håård