Medryckande om att vara ung 1968

RECENSION (ROMAN)

"SNART ÄR DET 1968"

ÅSA MOBERG

NATUR & KULTUR

Moberg_snartardet1968_.jpg

Åsa Moberg skriver inte om det som trendar på Twitter. Hon skriver om psykiatri, medier, kärnkraft, 60-talet och kärlek, detta är ämnen hon har återkommit till gång på gång under de nästan fem decennier som hon varit verksam som författare och samhällsdebattör. Det är tydligt att hon inte styrs av en daglig agenda utan av ett verkligt inre engagemang. Väldigt imponerande i ett litteraturklimat där allt verkar ha ett bäst före-datum och litteratur helst ska handla om något aktuellt ämne som är brännande – just nu. Mobergs böcker har istället något tidlöst över sig.

 

Med modehuset Mah-Jong som inspiration

Romanen Snart är det 1968 återpubliceras med anledning av att det är femtio år sedan det symboliska vänsteråret 1968. Men den utkom redan 1984, då det inte alls fanns något jubileum att tala om och tidpunkten för berättelsen var mindre än tjugo år bort. Detta är sista delen i en trilogi om tonårstjejen och vänsteraktivisten Nina Broman som nu hamnat mitt i det historiska 68-året. Hon vill bli designer och får börja som praktikant på det trendiga och politiskt medvetna lilla modehuset Lao-Tse. Tankarna förs såklart till verklighetens Mah-Jong – vars kläder Åsa Moberg stod modell för och som Carl Johan De Geer fotograferade.

 

Det privata mot det politiska

Nina tycker att den privata lyckan är viktig också.

Lao-Tses kläder är mönstrade och färgstarka, en kontrast till de stora modehusens tråkiga och förutsägbara kläder. Lao-Tse ska inte följa något tillfälligt mode, utan gå att återanvända säsong efter säsong, och kläderna ska säljas i vanliga mataffärer, där folket håller till. Nina vill själv skapa mönster men får snabbt förklarat för sig att hennes roll är att koka kaffe och göra det tråkiga, vilket hon inte har något emot. Genom praktiken lär hon känna betydelsefulla människor och dras in i kampen mot Vietnamkriget. Hon blir kär och ihop med en kille. Snart ställs hon inför dilemmat vad som är viktigast: kampen eller privatlivet? Kamraterna i FNL-gruppen sätter kampen före allt men Nina tycker att den privata lyckan är viktig också.

 

Inte en enda vacker mening

Nina ställer sig frågande till fler saker i rörelsen, vem ska till exempel styra landet efter revolutionen, tänk om arbetarna inte kan enas om hur saker ska vara?

Vem ska till exempel styra landet efter revolutionen?

Åsa Moberg har i sin skildring av 68-rörelsen inte missat att den till stora delar bestod av privilegierade ungdomar och inte av den verkliga arbetarklassen. Det blir tydligt när Nina och hennes kollega besöker en syfabrik och Nina tycker fabriksvisslan låter “elak”, den borde låta mer som på teatern, “jag skulle aldrig vänja mig vid den”. Fabriksdirektören svarar att hon inte behöver vänja sig vid den eftersom hon aldrig kommer hamna på fabrik.

Det är oklart hur Nina försörjer sig. Som praktikant får hon bara en symbolisk summa i lön och när hon till slut får chansen att klättra rejält i karriären så känner hon sig inte lockad, eftersom det inte går ihop med hennes värderingar.

En ung människas politiska engagemang är skildrat utan vare sig överdriven kritik eller glorifiering. Det bästa av allt är att det inte finns en enda vacker mening i hela boken, språket är bara rakt och medryckande, precis som man tänker sig att året 1968 var.